6 september 2022

Asteroider

Redan denna kväll lyste månen starkt, men lyckligtvis så lågt att jag lätt kunde dölja den bakom träd medan jag tog nya bilder mot gårdagens fält, nu med laddat iOptronbatteri.

En kortexponering (1s) av Jupiter visar 3 månar, medan Ganymedes är osynlig nära skivan

En 30s-bild verkar på grund av månsken plus dis väldigt överexponerad, medan man här på 15s faktiskt får med ganska svaga stjärnor, t.o.m. (marginellt) asteroiden nr 48 Doris.

Inspirerad av gårdagen tog jag sedan flera 10s-exponeringar, och för att få en tydligare Doris krävdes en DSS-summa med totalt 60s exponering. Den är inte vacker, men ger en tydlig jämförelsebild för ytterligare en asteroid på min lista

Den asteroid som jag helst ville ha bilder av (för att den har lågt nummer) var nr 24 Themis, som bara nästan syntes på gårdagens summabilder. Den behöver egentligen observeras med ett större objektiv/teleskop, men eftersom dagens summa av sex 10s-bildervisar den lite tydligare har jag ändå gjort  en preliminär jämförelsebild.

Nr 3 Juno är ju i sammanhanget mycket ljusstark, och här kan man göra jämförelsebilden från två kortexponeringar (för att slippa fula artefakter i DSS-summorna).

Asteroiden nr 5 Astraea har lågt nummer men blir sällan ljusstark. Här fick jag igen använda DSS-bilder för att den ska synas tydligt vid magnitud 11,1.

Dessa asteroidbilder var kvällens mål, som nu alltså är uppfyllt.

 

5 september 2022

Fler teknikproblem

Medan månen ännu inte tagit över natthimlen tänkte jag ta några asteroidbilder med den enkla standardutrustningen, kamera med 85mm objektiv på iOptronstativet. Första 30s-bilden mot Jupiter visade dock att något var fel: ingen drivning och långa stjärnspår.

Det visade sig att jag efter Öland tydligen inte stängt av ordentligt, så att iOptron-batteriet nu var helt urladdat. Så jag fick snabbt ta fram en plan B, att ta många kortare exponeringar som jag sen kan kombinera med DSS eller något annat program. Jag chansade på att 6s skulle vara kort nog att nästan se stjärnlikt ut, och bara knäppte på. Först tänkte jag inte på att jag också kunde ändra ISO-värdet utan lät det vara kvar på 1600.

Med Jupiter i fältet ser den enskilda bilderna ganska trevliga ut, med Ganymedes urskiljbar till vänster om planeten. Stjärnorna är korta spår, men inte så det stör

DeepSkyStacker accepterar också denna orundhet och producerade från 8 bilder en ganska ful, men ändå mycket användbar summabild där småplaneten nr 48 Doris kan anas, trots en magnitud så svag som 11,8. Jag hoppas snart kunna ta en bättre bild av den för att se rörelsen.

Sen flyttade jag ett steg åt höger, där också Neptunus rör sig bland Fiskarnas många oansenliga stjärnor. Den syns tydligt redan med 6 sekunders exponering

men summan av 7 bilder visar förstås många fler svaga stjärnor. Det är Jupiter som skymtar i vänsterkanten.

Sen insåg jag att jag också kunde öka till ISO3200, för att nå ännu lite svagare stjärnor. Skillnaden är inte stor, men jag tycker jag borde ha kunnat se den svaga asteroiden nr 24 Themis, utredning pågår…

Ännu ett steg åt höger på himlen hamnar man vid den karakteristiska trippeln psi Aqr. På bilden finns också (utom den nästan osynliga Themis) asteroiderna nr 3 Juno och nr 5 Astraea.

Jämförelsebilder för asteroiderna kommer förhoppningsvis snart.

 

29 augusti 2022

Vesta

De öländska molnen hade ju hindrat mig att se Vesta mer än en kväll, och när det nu verkade bli klart  ville jag väldigt gärna ha en andrabild. Så det var bara att ta kameran (m. 85mm-objektiv) och iOptronstativet och gå ut och spana efter Saturnus. Björkarna på kalhygget bredvid vårt hus växer snabbt, men det finns ännu små luckor. Jag fokuserade, tog två 30s-bilder och gick in igen, i en av mina kortaste observationssessioner någonsin…

Men som sagt, det enda målet var att ta en bild med Vesta. Här syns den redan på den första exponeringen, med Saturnus uppe till höger. För att vara en asteroid är den osannolikt ljusstark och bildar här en iögonenfallande trippel med 41 Aqr och HIP 109509.

På en mer centrerad bild kan man (mycket svagt!) ana den planetariska nebulosan NGC7293, för eftersom Vesta var målet exponerade jag bara 30s, för kort för nebulosan.

Tillsammans med Ölandsobservationen blev det i alla fall en ovanligt tydlig jämförelsebild. Vesta var precis i opposition den 24/8, 2,29 a.e. från solen och 1,29 a.e. från jorden, och rör sig nu vidare i retrograd led (åt höger) på himlen. Den rör sig också sakta söderut, och jag kommer nog inte att följa den vidare denna opposition.

 

 

9 augusti 2022

Daphne x2

Innan det gick för länge ville jag försöka få en andra bild av asteroiden nr 41 Daphne, men utsikterna var inte lovande. Stora sjok av månskensbelysta moln täckte himlen i väster, men jag ställde upp kameran i alla fall. I sökaren var det egentligen bara vitt, och jag fick försöka känna igen vart jag siktat via ljusa stjärnor på bilderna. Min mörkersyn är numera inte den bästa, men jag köpte i våras en lustig ”modern teaterkikare” med 2 gångers förstoring som verkligen underlättar. Med den ser jag stjärnorna som med unga ögon, och kunde jämföra med kamerabilderna för att säkert hitta rätt fält. Jag visste alltså att jag några gånger pekat rätt, men var ändå mycket osäker på om Daphne skulle synas.

Nu när jag kollat ser jag att Daphne faktiskt kan urskiljas på alla de fem exponeringar som pekar rätt, och faktiskt nästan tydligast på den allra första, ovanför molnkanten.

Jämförelsebilden är gjord från en 30s-observation som tycktes orimligt överexponerad i kameran, men där Daphne framträder klart och tydligt. Eftersom oppositionen var redan för ett par månader sedan rör sig Daphne i direkt led (åt vänster) på himlen.

 

5-6 augusti 2022

Efter en molnig dag verkade himlen sen ändå klar, och jag gick ut med kameran på iOptronstativet, och med det vanliga 85mm-objektivet. Tio över elva var det inte särskilt mörkt, men jag passade på att ta en bild mot Norra Kronan. Där händer inget, R CrB är ljus och T CrB svag, men jag har i alla fall kollat.

Så tog jag bilder mot  två asteroider som jag observerade den 1 augusti. Här syns först nr 409 Aspasia i helbilden under theta Aquilae

och jämförelsen visar hur den rör sig ’bakåt’ (åt höger) efter oppositionen den 29juli

Sen har vi nr 704 Interamnia under Enif

och även den rör sig åt höger inför en opposition den 18 augusati

En anledning att vara ute tidigt var att få en bild av nr 41 Daphne (som med lågt nummer har hög prio i min kompletthetsjakt på nr 1-50). Här i Ormbäraren fanns ingen ljus stjärna att sikta mot, men den hamnade i stället i bild tillsammans med de två klothoparna M10 och M12

Som kuriosum kan man också på en bild lågt över horisonten skönja (svagt!) kometen C/2017 K2.

På en förstoring ser man att den suddiga kometen precis enligt förutsägelsen passerar till höger om en svag (mag 10) stjärna.

Kometen är tyvärr fortsatt på väg söderut på himlen, och går inte att se från min kikarplats.

Med Svanen högt på himlen tog jag också en bild mot chi Cygni som efter ett maximum i april kring magnitud 5 nu åter är 100 gånger svagare (kring magnitud 10). Den röda färgen avslöjar direkt chi i myllret av lika svaga stjärnor.

En 30s-bild högre upp mot Deneb börjar redan visa Nordamerikanebulosan, så jag kunde ha tagit fler och längre exponerade bilder

Perseidernas maximum är bara en vecka bort, och jag såg åtminstone en (svag) meteor på den halvtimme jag var ute. Jag testade också att ta zenitbilder med min gamla kamera med fisheye-objektiv. Jag hade dock förlagt självutlösaren med timer, och det blev inte så många manuella bilder. Ingen av dem visade några meteorspår, och jag hade av misstag bländat ner så att 30 sekunders exponering var lite knappt. Med DeepSkyStacker kan man lägga ihop till fula men intressanta summabilder med 3 resp 3,5 minuters total exponering. Vad man framför allt ser är att himlen bara är mörk rakt uppåt, medan horisonten är mycket ljusare varvet runt, inte bara mot Värnamo uppe t.v. Den första bilden är tagen 23.18, den andra 23.36, och man märker att det på den korta tiden har mörknat så att framför allt södra vintergatan framträder bättre. Solen var 12,5 resp. 13,5 grader under horisonten, och det är tydligt att det inte riktigt räcker.

Den enskilda fisheye-bilderna är av lite bättre kvalitet, och man kan se Capella i norr, den tredje ’extra starka’ stjärnan i bild.

1-2 augusti 2022

Augustinatt nr 1

Ännu är det mycket nymodigt med natthimmel, och jag hade bara som plan att gå ut en sväng med kameran när jag som vanligt ändå hade vaknat till vid halvtvå-tiden. Det var klart och månfritt, men med dis som gjorde himlen grå och vintergatan föga imponerande. Jag använde det vanliga 85mm-objektivet, och jämfört med förra gången (19-20 juli) var det iaf ett stort steg framåt. Saturnus har backat lite i Stenbocken, på väg mot oppositionen om två veckor.

På en detaljförstoring kan man bland bakgrundsstjärnorna också se den stora månen Titan till höger om planeten

Jupiter har bara rört sig lite åt vänster sen julibilden, men är sedan ett par dygn nu på väg i retrograd led (åt höger) i Fiskarna.

På 41s har Jupiter blivit en överexponerad blaffa, och även en 9s förstoring visar bara nätt och jämnt den kombinerade bilden av månarna Europa och Callisto

Mars har rört sig snabbt framåt genom Väduren. På bilden från 19-20 juli låg den ungefär i nedanstådende bilds övre högerkant, och i diset då syntes inte den röda färgen som nu blivit tydlig. Just nu råkar Mars också passera Uranus, som annars är ganska anonym bland stjärnorna. Jag insåg sen att man även (svagt) kan urskilja asteroiden nr 27 Euterpe.

Jag har ju som alltid ett öga på ljusstarka småplaneter, men för 41 Daphne i Ormbäraren var jag för sent ute och den var redan dold bakom träd. I stället kunde jag ta förstabilder av två asteroider med högre upptäcktsnummer. Nr 704 Interamnia syns nu nära sin opposition i  Pegasus, långt ovanför ekliptikan och nära den ljusa stjärnan Enif.

Nr 409 Aspasia var också lätt att hitta nära stjärnan theta i Örnen (som också har den ljusstaka cepheiden eta Aql som granne).

Nu ligger det på att göra-listan att ta nya bilder av dessa fält, så att jag kan visa rörelsen.

 

20 april 2022

Fem asteroider på fyra bilder

Med fortsatt klar himmel gick jag ut för att bara ta uppföljande bilder av gårdagens fem asteroider. Jag slarvade med  stativets polinställning, och bildkvaliteten är genomgående lite sämre.

Först ut nr 16 Psyche nära rho i Lejonet. På en helbild (se 19/4) är den oansenligt svag, men när man plockar ut ett litet utsnitt ser man betydligt svagare stjärnor. Eftersom oppositionen var redan i början av mars är högerrörelsen långsam, men klart märkbar om man jämför med de svagaste stjärnorna i närheten. (Psyche har nästan precis 5 års omloppstid runt solen, och jag observerade den på precis samma ställe på himlen i april 2017!)

Småplaneten nr 8 Flora är ljusstark och tydlig nära sin opposition (11/4). Den är lätt att hitta nära zeta i Jungfrun, och rörelsen uppenbar.

En exponering mot 51 Nemausa nära phi i Jungfrun blev denna gång mer lyckad, utan glapp och dubbelbilder.

På gårdagens utsnitt har jag retuscherat bort dubbelbilderna vid de ljusaste stjärnorna, vilket gör det helt användbart. Oppositionen inträffar den 24/4, dvs Nemausa rör sig snabbt åt höger.

Nära Spica fanns ju två asteroider i samma fält. Nr79 Euronyme är i svagaste laget för 85mm-objektivet, men på de förstorade utsnitten syns den utan problem. Oppositionen inträffade den 15/4 och Eurynome rör sig snabbt åt höger. (Lägg märke till spåren av geostationära satelliter nära 77 Vir).

Nr 82 Alkmene är lite ljusstarkare. Även den är nära sin opposition (17/4), och högerrörelsen snabb.

Med mycket plock efteråt fick jag alltså spännande resultat av fyra snabba (1 minuts exponering) kamerabilder.

19 april 2022

Det klara vädret från mars har hållit i sig så länge att klar kväll inte nödvändigtvis har betytt krav på observation. Så inte förrän den månljusa perioden nu är över har det blivit av för mig att åter tänka på stjärnor. Min enkla favoritutrustning är kamera med 85mm objektiv på iOptron-monteringen, bärbar till valfri plats med fri horisont.

Först ville jag spana in möjligheterna att observera Merkurius gynnsamma kvällssynlighet. Horisonten mot nordväst är helt skymd från nära vårt hus, men från ett öppet fält en bit bort syntes i alla fall Plejaderna bra. Om fem dagar (24/4) står Merkurius nära 63 Ari, men nu hade den redan försvunnit under trädhorisonten.

Den bästa horisonten fanns lite längre åt höger, och jag kan i princip gå lite längre in på fältet om det behövs.

 

Senare på kvällen var det dags för asteroidjakt igen. Nära Regulus finns just nu nr 16 Psyche, svagt men tydligt synlig.

Nummer 8 Flora är mycket ljusstarkare och lätt synlig nära zeta Virginis.

Sen blev det något glapp så att alla stjärnor på nästa bild har en svag kopia till höger om sig. För svagare stjärnor märks dock kopian knappt, och småplaneten nr 51 Nemausa går att hitta.

Spica stod ännu lågt, men man kan urskilja  nr 82 Alkmene och (svagt) nr 79 Eurynome. (I bildens överkant syns också spår av  några geostationära satelliter).

Som vanligt tog jag en bild av Norra Kronan bara för att konstatera att variabeln R CrB fortfarande är maximalt ljusstark medan T CrB inte fått något utbrott

Sen tog jag också några bilder mot Berenikes hår(Coma Berenices). Många av de ljusa stjärnorna under gamma Comae ingår i den närbelägna stjärnhopen Melotte 111(ca 280 ljusår från solen), men Coma är också känt som ett område med många galaxer. Med det lilla 85mm-objektivet kan de ljusaste av dessa bara anas, t.ex. NGC 4559, 4565 och 4725.  Avståndet till dessa är omkring 45 miljoner ljusår, dvs de ligger mer än 150000 gånger längre bort än hopstjärnorna…

Kameran strejkade för en av fyra bilder, men en begränsad summabild visar även galaxen M85 längre ner i fältet.

Lågt i söder ser man det karakteristiska ”storseglet” i Corvus (Korpen), med en svårbegriplig ordning på stjärnbeteckningarna. Åminnes ljus stör påtagligt.

 

24 mars 2022

Uppföljning

Med gårdagens bild 1 av 45 Eugenia och 49 Pales kändes det viktigt att också fixa bild 2, medan vädret stod sig. Himlen var disigare än i går, men känslan var fortfarande att det var helt klart, och jag körde en repris med Megrez-teleskopet. Medan jag väntade på att fältet skulle komma fritt från träden siktade jag mot Krabbnebulosan (M1), som förstås med Megrez är ganska oansenlig. En första 68s-bild blev helt användbar

medan lustigt nog stjärnorna på två följande blev spår. Det måste vara någon obalans som märks precis där på himlen, eftersom jag hade samma problem förut för iota Aurigae (som ligger ganska nära).  Lite högre upp vid M35 märktes i alla fall inget.

Sen letade jag mig via Pollux fram till asteroidfältet, där Eugenia syns lätt och även Pales ganska tydligt.

Jämfört med gårdagens bilder kan man lätt se rörelsen. Både Eugenia och Pales var i opposition redan i januari, så de rör sig nu snabbt i direkt led (åt vänster).

Pales ligger på bilden från 23/3 precis till höger om en svag stjärna, och det är den som fortfarande syns svagt på den nedre bilden.

Två ytterligare asteroider till ”samlingarna”, bra utdelning för en bild.

23 mars 2022

Perfekt vårkväll

Efter en klar helklar dag kom en helklar kväll/natt, och för första gången på länge blev det inte snabbt minusgrader. Jag försökte alltså först följa upp asteroidobservationerna med Megrez-teleskopet, men förstås med vissa förhinder…

Först visade det sig att bilderna av fältet med 96 Aegle vid iota Aurigae igen ( av okånd orsak) gav utdragna stjärnspå. Lyckligtvis kan man ändå urskilja Aegle

så det gick bra att göra en jämförelsebild

Aegle var i opposition redan i januari, och rör sig därför nu snabbt framåt (åt vänster).

Även för 33 Polyhymnia har jag nu bilder från två olika kvällar. Trots samma utgångspunkt vid beta Leonis hamnade fältet lägre än i förrgår, men den finns i alla fall tydligt i bild.

Polyhymnia är den ljussvagaste asteroid jag hittills observerat, nästan nere på magnitud 14, så för jämförelsebilden har jag använt summabilder med flera minuters exponering.

Oppositionen har precis varit (15/3), så Polyhymnia rör sig ”bakåt” (åt höger).

Sen ville jag göra ett nytt försök att få en bild med 45 Eugenia och 49 Pales i samma fält. Jag var nu ute så sent att pekningen från Pollux var långt från träden, och denna gången höll jag reda på plus och minus… Eugenia syns utan problem, men Pales har råkat hamna mycket nära en annan svag stjärna. På en förstorad detaljbild syns det nog tydligare, kommer om/när jag lyckas ta en andrabild.

Den fina kvällen lockade till fler observationer, och jag hade spanat in att jag kunde få galaxerna M95, M96 och M105 i fältet bara genom att vrida 37 minuter i rektascension från Regulus. Det lyckades direkt, och man ser tre ytterligare galaxer i den s.k. Leo I-hopen.

Jag tog fler exponeringar i två olika omgångar, och en 12 minuters summabild börjar (svagt) visa detaljer i de yttre delarna av M95 och M96. Galaxerna i Leo I-hopen ligger ca 37 miljoner ljusår från solen.

Till sist kom också Praesepe fri från träd, så jag slängde in ett par exponeringar där också. En 3 minuters summabild visar den närbelägna hopen. Avståndet är omkring 600 ljusår, dvs galaxerna här ovanför ligger 60000 gånger längre bort. Småplaneterna däremot ligger omkring 13 miljoner gånger närmare än Praesepe, så perspektivet svindlar lite…

En fin kväll som sagt!