30 april 2025

Korttitt

När himlen visade sig hyggligt klar gick jag ut för att ta en andrabild av Fides vid Spica. En 2 1/2 minuts summabild med den vanliga 85mm-utrustningen blev en bra pendang till bilden från 25/4, och vi ser Fides tydliga retrograda rörelse.

Jag kunde också se hur Mars kommer allt närmare Praesepe

Nedanför beta i Lejonet finns småplaneten nr 18 Melpomene, som jag förummade att ta en bild av 25/4.

På bilden ser man också flera parallella satellitspår, antagligen från någon av de många Starlinksatelliter som numera kretsar runt jorden. Just dessa märkte jag inte visuellt, men däremot ovanligt många andra, vilket delvis beror på att solen ännu bara var knappt femton grader under horisonten och därmed kunde belysa fler än senare på natten.

I Norra Kronan var också allt som vanligt, ljus R och svag T.

Som sagt en väldigt kort titt mot stjärnorna, men mycket tillfredsställande.

 

25 april 2025

Kort uppdatering

Det var länge sen jag var ute öht, och ännu längre sen jag körde med det gamla standardobjektivet 85 mm och den lilla iOptron-monteringen.  Kvällen var vackert klar, och efter 23.30 var det mörkt. Mars har lämnat Tvillingarna och är på god väg mot Praesepe, men jag hade slarvat med polinställningen, så bara en 15 sekunders kortexponering har runda stjärnor. Den är dock trist underexponerad

så en 3 1/2 minuts summabild är trots allt roligare

Sen siktade jag mot Spica, där asteroiden nr 37 Fides fanns i närheten. På en 3 minuters summabild syns Fides lätt, och jag ska alltså bara ta en bild till snart. Spica är en intressant dubbelstjärna med två tunga och heta B-stjärnor i en 4-dygns omloppsbana, och bilden visar den blå färgen spridd av lite dis i luften. Annars är fältet här kring Spica som synes ganska tomt på ljusa stjärnor.

I Norra Kronan händer fortfarande inget spännande, R CrB är som vanligt stark och T CrB som vanligt svag

Til sist försökte jag peka mot den uppgående Svanen, men då märktes igen den dåliga polinställningen med avlånga stjärnor redan med 30s-exponeringar. Som vanligt är det svårt med överblicken med såpass litet synfält i ett vintergatsområde och med en grangren till vänster som ser ut som ett mörkt moln.

Om jag vrider bilden och bara väljer området nära eta Cygni blir det mer igenkännbart, och vi kan faktiskt ana chi Cygni som ett rödaktigt stjärnstreck. Den har börjat stiga i ljusstyrka från ett minimum i början av mars, och vi kan nu börja följa uppgången fram till ett maximum i september.

Mer än så blev det inte denna kväll, men jag hann definitvt konstatera att vinterhimlen nu är borta för säsongen.

2 april 2025

Avslut småplaneter

Jag hade under många kvällar siktat och missat olika småplaneter, och hade  nu förstaobservationer av 29 Amphitrite, 48 Doris, 125 Liberatrix och 139 Juewa att följa upp. Efter många tidigare missar kände jag mig bättre inkörd på observationer med 200mm-telet på den stora monteringen, och ville utnyttja den kanske sista klara kvällen. Via Regulus hittade jag lätt fältet med Amphitrite innan det försvann i granen t.h. Där finns inga ljusa stjärnor, men vi känner igen galaxen NGC2903.

Amphitrite är mycket ljusstark, men det var bra med teleobjektiv eftersom den 31/3 stod så nära en stjärna. Planeten rör sig långsamt söderut precis i vändningen från retrograd rörelse efter en oppositionen redan 11/2

Sen var det så ovanligt praktiskt att det räckte med ett fält vid beta Virginis för att få med de övriga tre småplaneterna.

Så med lite (eller rätt mycket…) pyssel kunde jag få jämförelsebilder som visar hur alla tre planeterna backat ganska långt på de fyra dygnen sedan den förra observationen (som alltså var 29/3…).

I övrigt kunde jag konstatera att Mars nu kommit lite förbi kappa Gem på sin vidare väg åt vänster bort mot Kräftan

Till sist skulle jag kolla R och T i  Norra Kronan. Den stod ännu rätt lågt på en disig himmel i öster, och nu fick jag oväntat mer problem att hitta rätt. En dålig mosaik av tio bilder visar hur jag i början var alldeles för långt norrut och därför inte kände igen fältet på kameraskärmen.

Summan av fyra vettiga bilder visar sen bara den vanlig vyn. T CrB får inget utbrott, och R CrB ingen försvagning, men eftersom endera kan hända när som helst fortsätter man att spana…

 

 

 

 

1 april 2025

Plejadockultation!

Jag hade ju insett att min vanliga kikarplats bara fungerade fram till 21.30 ungefär, medan ockultationerna snarare skulle ske efter 23. Jag hade kunnat flytta stativet här hemma för att vinna en timmes synbarhet, men beslöt i stället att ta med kikaren några hundra meter bort till en äng som jag använt förut för att få sikt mot nordväst. Jag har ett stadigt men tungt (odrivet) stativ med fäste för Megrez-teleskopet, så planen var alltså att först använda telekopet på det vanliga stativet och sen ta med kikaren plus det andra stativet ner till ängen. Det är gångavstånd, men grejorna så pass tunga att jag fick dra dem i en gammal cykelvagn.

Hemifrån kunde jag alltså bara se månen en bra bit från Plejaderna, men ändå en spännande syn. Sen är det det vanliga problemet att foton inte alls gör det rättvisa. Månens detaljer blir snabbt överexponerade, och syns bäst med 1/1000 s exponering eller mindre

För att se Plejdstjärnorna krävs betydligt längre tider, medan månskäran samtidigt blir allmer överexponerad. På den ”obelysta” delen av månen framträder samtidigt det vackra jordskenet. Dessa bilder från ungefär 21.29 visar alltså samma scen, men skiljer sig m.a.p exponeringstiden. Med 1/10 s ser man bara nätt och jämnt Plejaderna

Vid 1/4 s är de tydligare

men först med 1 s exponering ser vi hopen tydligt, medan månen börjar bli obehagligt ljus

Om man direkt tittar på scenen genom teleskopet kan ögat lätt se både detaljerna på månskäran och stjärnorna, dvs det är vackert och spånnande!

Klockan 21.37 visar en 10s-exponering att scenen som väntat har hamnat bakom trädgrenar, och jag fick göra en längre paus

 

Framåt 23-tiden lastade jag min kärra och drog iväg ner till ängen på andra sidan stora vägen. Där hade jag fri sikt mot månen, och ställde upp stativ och kikare. Klockan 23.02 kunde jag konstatera att stjärnan Electra nere till höger nu försvunnit bakom månranden. (Och när man ser Plejaderna och månen samtidigt är det alltid fascinerande att se hur stor hopen är. När man vandrar runt bland månens detaljer är man spontant övertygad om att Plejaderna är mycket mindre, men här syns den objektiva sanningen).

Jag ville nu passa på att se åtminstone en ockultation visuellt, och väntade in Merope (nere till vänster). Försvinnandet var ögonblicligt,som från Värnamo försvann omkring 23.10.

Klockan 23.15 har vi månen i detta läge, med både Merope och Electra bakom månskivan.

Tio minuter senare såg det ut så här, just innan Electra kom fram igen vid den ljusa randenSom .

Som omväxling tog jag några bilder av Jupiter, men även med 0,5 s exponering gjorde någon vibration bilderna av månarna dubbla. En 2s-bild visade dem som spår, så den bästa kompromissen blev 1s-bilden. Europa och Ganymedes råkade ligga bara några få bågsekunder från varandra, så att bilden av dem flyter ihop till en.

Sen återgick jag till månen och Plejaderna, klockan 23.33 ser vi tydligt Electra igen, medan månen rör sig fram mot Alcyone

Här en bild från 23.37

Klockan 23.39.15 syns Alcyone

medan den 23.39.24 är försvunnen. (Enligt mitt vanliga TheSky-program borde det skett ca 23.39.30, vilket väl får räknas som godkänd noggrannhet).

Nu var jag såpass trött att jag packade ihop och gick hem. Jag hade kanske kunnat se även ockultationerna av Atlas och Pleione en halvtimme senare, men otrevligt lågt ner mot trädhorisonten. Hemma siktade jag halvhjärtat med 200mm-objektivet mot Virgo, men det jag fick i trädkanten var stjärnor vid ny Virginis. Det intressanta fältet vid beta Virginis var redan långt inne bland träden.