Etikettarkiv: komet

obs av komet

18 oktober 2025

av i Driven kamera och märkt , | Lämna en kommentar

Komet Lemmon (forts)

En elak förkylning har hindrat mig från längre utflykter, men nu märkte jag att jag faktiskt kunde se komet Lemmon även hemifrån trädgården, så med helklar himmel måste det bli några bilder. Även om jag fortfarande inte såg den säkert med blotta ögat var den uppenbar i en fältkikare, och förstås då på kamerabilder med det vanliga 85mm-objektivet. En 30s enkelbild visar den bland relativt svaga stjärnor i stjärnbilden Jakthundarna (CVn)

Som vanligt tidigt på kvällen (19.47) är det gott om störande satellitspår, här också ett med mycket växlande ljusstyrka (nere t.v -> uppe åt höger eller tvärtom)

Summabilder visar förstås mycket mer, här 4,7 minuter totalt med kameran på ISO 800

Ökat ISO ger skenbart mer detaljer på kortare tid, men en 3,5 minuters summa vid ISO 1600 är inte självklart bättre

Ett utnsitt från summan av alla bilderna (8 minuters exponering) ger till sist en vacker komet Lemmon, med tanke på att bilden bara är tagen med ett 85mm kameraobjektiv.

I kanten av summabilden syns också en liten konstig suddfläck.. Det visar sig vara Messierobjektet M63, en stor spiralgalax omkring 30 miljoner ljusår från solen.

I Norra Kronan händer som vanligt ingenting…

Alla bilder fixade på en kvart, sen in i värmen igen för att fortsätta vårda förkylningen.

11 oktober 2025

av i Driven kamera och märkt , | Lämna en kommentar

Komet C/2025 A6 Lemmon

Komet Lemmon är på väg att bli höstens sevärdhet, och trots tveksamt väder ville jag ta några första bilder av den.  Med ett läge under Karlavagnen i norr går det inte här hemifrån, men inom en km finns ett öppet fält med fri sikt åt nordost. Jag cyklade alltså dit med den vanliga utrustningen (iOptronstativ+ kamera med 85mm-objektiv), och ställde stativet på cykelvägen Problemet var molnen, tydligt upplysta både av Värnamos ljus och en nyuppgången måne. En bild mot Norra Kronan visar problemen, men också att stjärnorna lyste igenom ganska bra, med R och T synliga precis som vanligt

En första bild mot kometen visade direkt att den fanns där i mjölken

särskilt efter bildbehandling av den grava överexponeringen

Så jag fortsatte att ta bilder, med ett lustigt avbrott för en ankommande annan cyklist på vägen. Moderna LED-lampor är extremt ljusstarka, och jag såg hans ljus under flera minuter innan han till sist äntligen passerade så att jag kunde jobba ostört. Jag fick tyvärr rätt snart inse att kometen snarast blev svårare att se, eftersom den minskade i höjd hela tiden.

En summa av de sex första bilderna (med lite växlande bildutsnitt) visar kometen över den värsta molnkanten, och med tydlig svans

Summan av de fem nästa visar kometen längre ner i diset, dvs att det inte var lönt att fortsätta

Slutresultatet får vara en summa av sju bilder, och med tanke på omständigheterna mycket bättre än jag hade förväntat mig. Fokuseringen är lite dålig, men svansen ändå så svag att det inte betyder något.

Nu är jag säker på att komet Lemmon lever upp till förväntningarna.

Tillägg 21/10: Sen jag upptäckte M63 på bilderna från 18/10 har jag kollat en liten suddfläck även på bilden ovan. Det visade sig också vara en avlägsen galax, NGC3675, omkring 50 miljoner ljusår bort. Att jämföra med stjärnan 58 UMa vid 550 ljusår och kometen bara 6 ljusminuter bort…

 

23 mars 2025

av i Fast kamera, Megrez och märkt , , , | 4 kommentarer

Slarv!

Jag var lite trött på att missa Brunhild, så nu skulle det bli tredje kvällen gillt, med korrekta avstånd från Regulus. Jag knuffade i första försöket till kikaren lite, så jag gick till och med tillbaka till Regulus och gjorde ett andra försök, så jag var inte beredd på att nu märka att jag faktiskt hade missat igen! Brunhild ligger en tredjedels fälthöjd ovanför bildkanten. Och utom att det var fel fält var fokus redan här dåligt. Denna lilla ofokusering är lagom om man vill göra fotometri, och det visar sig att den långperiodiska (264 dygn) variabeln S Sextantis ligger i fältet. Den är nu nära minimum, men kan vid maximum lysa starkare än TYC-stjärnan bredvid.

Nästa uppgift var en serie bilder med omikron Leo med komet Schwassmann-Wachmann, som visade sig vara ännu mer ofokuserade. När jag började kvällen med att fokusera på Regulus trodde jag att jag låst det, men kontrollerade sen inte. Det är tyvärr så lurigt att dåligt fokus gör det lättare att se stjärnor på kamerans skärm, så man har inget starkt incitament att fokusera. På summabilden kan man med mycket god vilja ana kometen, som sedan den 20/3 rört sig ett litet stycke åt höger, men med skarpare stjärnor hade den varit tydligare.

Nära gamma i Lejonet skulle småplaneten 148 Gallia vara lätt synlig, av 12 magnituden, och inte heller här kollade jag fokus. Bilderna har så få stjärnor att mitt DSS-program vägrar kombinera dem, men på en enstaka bild 30s-bild kan jag faktiskt ändå ana Gallia, men i så fall ännu lite ljusstarkare än förutsagt. Det blir intressant att se på en bättre bild om identifieringen håller.

I TV pushades det för troligt norrsken, men söder om Värnamo är det bara stadens ljus jag ser mot norr

Då är det roligare med en vyn åt väster, när Orions bälte går ner bakom skogen som en horisontell rad.

Fortsättning följer för Brünhilde, nu kan jag inte ge mig…

20 mars 2025

av i Megrez och märkt , , , | Lämna en kommentar

Forts. småplaneter

Även om Megrez-observationer kändes lite onödigt jobbiga fortsatte jag när även nästa kväll var klar. Det var lite mindre fuktigt, lite lugnare, och allmänt betydligt trevligare. Jag hade också bättre klart för mig i vilken ordning jag skulle observera för att klara träden, så jag började direkt med Praesepe. Tio 30s-exponeringar ger en fin bild av den karakteristiska hopen. (Den dåliga polaxelinställningen omöjliggör längre exponeringar).

På ett detaljutsnitt är det lätt att identifiera småplaneten 135 Hertha, och se att den faktiskt turligt nog (på väg in i en gran) syntes även i går. Det är alltid extra roligt när man kan få både en småplanet och något vackert bakgrundsobjekt på samma bild.

Sen körde jag rutinen Regulus, flytta teleskopet, exponera 10x30s för att nu då få bilder av nr 123 Brunhild som jag missade i går. Men till min frustration kom jag lika fel idag, samma lustiga V-asterism! Först då insåg jag att det var rektascensionsskillnaden till Regulus som jag av konstigt slarv fått till 45 minuter i stället för 27?! Tablå.

Med 108 Hecuba kunde det gått lika illa. I kameran kände jag uppe till vänster i fältet igen en liten asterism som jag trodde att Hecuba skulle vara nära eller till vänster om, så jag körde den långt åt höger innan jag tog fler bilder. I själva verket fanns Hecuba ganska långt höger om, så den hamnade på alla utom två bilder precis i kanten. Eftersom Hecuba är ljusstark i sammanhanget gick det ändå bra, men jag lär mig att inte lita på mitt minne…

Nu hade Tvillingarna kommi fram bakom träden i sydväst, så jag gick via gamma Gem till fältet för 122 Gerda. Här var det inga problem med pekningen, utan problemet är stjärntätheten. I ett tillräckligt litet fält ser man i alla fall Gerdas rörelse mycket tydligt.

Nu var jag noggrannare när jag siktade mot omikron Leonis, och kan på en 5-minuters summabild faktiskt ana kometen Schwassmann-Wachmann. Denna rör sig i en 15-årig ganska cirkulär bana runt solen utanför Jupiter. Här på bilden är magnituden kring 14,  och den är alltså (som väntat) inte i något större utbrott.

Slutligen är Norra Kronan nu åter synlig på kvällarna, och apropå utbrott kunde jag konstatera att T CrB efter över ett års intensivövervakning ännu inte behagat explodera…

1 november 2024

av i Driven kamera, Fast kamera och märkt , , , | Lämna en kommentar

Fortsatt slarv

Kvällens himmel var klarare än på länge, och jag försökte mig på en repris med 200mm-objektivet. Jag ansträngde mig att vara noggrann med polinställningen för iOptronstativet, men hur det nu gick till måste jag ändå ha fått in fel stjärna i polsökaren. (Jag är gammal och stel i kroppen, och det är jobbigt att krypa på marken för att kunna sikta uppåt…). Som jag anade redan vid teleskopet visar nästan alla kvällens bilder avlånga stjärnspår.  Jag var för lat för att ta tag i saken, och får nu skylla mig själv. Det är inte bara det att bilderna är fula, utan DeepSkyStacker-programmet vägrar ibland helt att kombinera dem.

Det är ibland svårt att förstå vlka bilder som fungerar och vilka som inte gör det. En första 2,5 minuters summabild av kometen (C/2023 A3) visar den tydliga svansen men är annars allmänt ful.

En senare 3-minuters summa blev lite snyggare

men det gick inte att kombinera dem. Denna 4-minuters summa är det bästa som går att åstadkomma, och med tanke på omständigheterna är jag fullt nöjd. Kometen är fortfarande närmare solen än jorden (0,94 au) och ganska precis 1 au från jorden.

Mina bilder av Norra Kronan visade ännu större drift, men det räckte med en 28s enkelbild för att se att T CrB ser ut precis som vanligt.

I riktning mot Saturnus blev driftfelet mycket mindre, och vi ser både månen Titan och spår av flera geostationära satelliter

Det är då intressant att i stället fixera kameran, så att satelliterna blir punktobjekt och stjärnorna (plus Saturnus) streck. Det går sedan i princip att identifiera dem, som jag gjort här för de starkaste.

Man kan hålla på och exponera många bilder i följd och se stjärnorna röra sig bort åt höger medan satelliterna ligger kvar

Sen fick jag igen problem när jag siktade upp mot chi Cygni. Fokus blev helt fel, men intressant nog syns stjärnornas färger mycket tydligare på ofokuserade bilder, så att chi Cygni sticker ut redan här

Det idealiska är lite bättre fokus, när chi nu direkt syns som den rödaste stjärnan i fältet.

I perfekt fokus försvinner färgerna för alla svaga stjärnor, och här får man använda karta för att säkert hitta chi!

Som sagt inte riktigt de planerade observationerna, men alltid något.

30 oktober 2024

av i Driven kamera och märkt , , | Lämna en kommentar

Objektivstrul

Det blev åter ganska klart, om än disigt, och jag tänkte jag skulle prova att observera kometen med ett 200mm-objektiv i stället för det vanliga 85mm. Lyckligtvis körde jag ändå först med 85mm, som fungerade fint som vanligt. Först här ett utnsitt från Norra Kronan, där en 3,3 minuters summabild visar R och T CrB som de nu frustrerande länge sett ut

Sen fick jag bra bilder av kometen (C/2023 A3) som fortfarande var lättfunnen vid beta Ophiuchi. En 5-minuterssumma visar en fin svans, och i bakgrunden en annan öppen stjärnhop, NGC 6633, ungefär lika långt bort som IC4655.

Ett par bilder högt upp mot Svanen visar problemen med kort brännvidd i vintergatsfält. Det är så tätt med stjärnor att de svagare är svåra att skilja från varandra. I detta utsnitt skiljer variabeln chi Cygni ut sig bara genom sin röda färg och hade annars varit svår att identifiera. Ljusstyrkan har sjunkit mycket sen  den 15 juli  när bara de ljusaste stjärnorna syntes på ljus himmel, men chi är speciell genom sin extrema amplitud och kommer att bli ännu minst 25 gånger ljussvagare innan den vänder uppåt igen. I fortsättningen måste jag använda teleskop.

Problemen började sen med 200mm-objektivet, som är lite för tungt och otympligt för iOptronmonteringen. Det vet jag egentligen, men lyckas glömma mellan gångerna, eftersom det några gånger ändå gått bra. Dels hade jag nu problemet att ställa in stativet, dvs hitta Polstjärnan i polsökaren. Jag verkar ha centrerat fel stjärna,  vilket förstås gav spår på längre exponeringar. Men sen gör också objektivets tyngd att man lätt får glapp om man inte lyckas dra åt alla skruvar rätt. Kort sagt, man måste vara koncentrerad och tålmodig, och det var jag inte denna kväll. Det blev några halvdana bilder, men inte de jag hade planerat.

Saturnus misslyckades jag till exempel med på alla försök utom denna korta (9s) exponering. Ljusa stjärnor syns, men bara månen Titan svagt till vänster om planeten.

Kometbilderna fick så avlånga stjärnor att bara 7 stycken till sist gick att kombinera i DSS. Bilden har 2,5 minuters total exponering, och det är ungefär samma utseende på kometen som med det mindre objektivet. Det intressantaste på bilden är kanske fortfarande Barnards stjärna, som bland hundratusentals lika svaga faktiskt är den allra närmaste vi kan se från Sverige.

Varje ny kometobservation är i alla fall trevlig, och jag lär mig kanske till sist av mina misstag.

27 oktober 2024

av i Driven kamera, Fast kamera och märkt , , , | Lämna en kommentar

Lagom molnluckor för kometen

Efter många mulna dagar kom regnet, och efter regnet en kort uppklarning. Kometen (C/2023 A3) visade sig till och med vara synlig nästan hemifrån, så det var bara att ta stativet och gå 100 m längs vägen, snabbt och enkelt. Även om ljusstyrkan fortsätter att minska så är kometen fortfarande en fin syn på mina kamerabilder. Från Ormens huvud har den nu kommit till Ormbäraren (Ophiuchus), och kommer om ett par veckor att passera Ormens svans. Stjärnbilden Ormen (Serpens) är speciell genom att den består av två separata delar, med Ormbäraren mellan sig.

Som en extra lustighet kan vi nästan i kometsvansen se Barnards stjärna, vår näst närmaste granne i rymden efter alfa Centauri-systemet, och alltså den närmaste stjärna (bortom solen) vi kan observera från Sverige. Astronomen E.E. Barnard upptäckte dess extremt snabba egenrörelse, mer än 10 bågsekunder per år, och avståndet är bara 5,96 ljusår. Men eftersom den är en av den stora majoritet  av röda dvärgstjärnor som bygger upp Vintergatan så lyser den 25 gånger för svagt för att kunna ses med blotta ögat.

En beskuren 5,8 minuters summa av kometbilder visar inte mycket mer än 40s-bilden ovan. Den glesa stjärnhopen IC4665 ovanför beta Ophiuchi kan också kallas Collinder 349, efter en katalog publicerad 1931 av den svenske astronomen Per Collinder. Hopen ligger ca 1100 ljusår från solen, och dess ljusare stjärnor tycks alltså lysa betydligt starkare än Barnards stjärna, trots ett nästan 200 gånger större avstånd.

Norra Kronan är obligatorisk, men där händer fortfarande inget…Bilden är ett utnsitt från en summa av fyra slarviga bilder, där variablerna R och T i alla fall syns tydligt

Saturnus vandrar sakta vidare åt höger i Vattumannen. Den 15/10 kunde man se stjärnan HIP 115312 till höger om planeten, medan den nu finns till vänster

På en lite förstorad bild syns spår av ett par geostationära satelliter, den starkaste precis under 83 Aqr.

Jag fixerade sen kameran och lät stjärnorna göra spår, men de flesta geosatelliterna var för svaga för att synas bra, och jag ger mig inte på att försöka identifiera dem.

Jag var säker på att det strax skull mulna och gick in efter 25 minuter, vilket i efterhand visade sig lite förhastat, men jag är ändå nöjd.

17 oktober 2024

av i Driven kamera och märkt , | Lämna en kommentar

Komet med ’antisvans’

Det blev inte riktigt tredje gången gillt, för gårdagens dismoln låg lika frustrerande denna kväll, när jag åter stod vid Osudden. Det dröjde länge innan jag öht hittade kometen, och kameran såg hela tiden mer än jag själv. Jag kan inte ärligt säga att jag såg kometen med blotta ögat, däremot säkert (men på gränsen) genom min trevliga 2x-kikare. Jag bara tog många bilder, och hoppades på bra summabilder.

När jag nu gör dessa får jag säga att jag är positivt överraskad. Redan på en första summa av 11 bilder, 99 s total exponering, syns kometens omtalade ’antisvans’ ganska tydligt

Den blev dock sen inte tydligare, vare sig på en 3-minuterssumma med detta bildutsnitt

eller (som man kunde ha trott) med kometen mer centrerad. Diset har antagligen tjocknat även ovanför den tydliga molnkanten.

Jag tog totalt ett 40-tal bilder, och med bara en utesluten (där ett flygplan passerade rakt över svansen) blev det totalt drygt 6 minuters exponering. Summan av dem alla (lite beskuren) liknar de ovanstående, med marginell antisvans. Vi ser också att kometen fortsatt att röra sig uppåt åt vänster ’en svanslängd i taget’ : stjärnan omg Ser låg i går längst uppe i svansens slut.

När det sen verkade vara en rimlig lucka vid Norra Kronan passade jag på att ta tre korta exponeringar ditåt. På summabilden (38 s) kan man precis ana T CrB kring sin vanliga magnbitud 10 och R CrB som vanligt mycket ljusare.

Eter det var kometen såpass dåligt synbar att jag snabbt gav upp försöken att hitta den igen. Men jag hade ju faktiskt redan fått bättre bilder än jag vågat hoppas,

 

16 oktober 2024

av i Driven kamera, Uncategorized och märkt | Lämna en kommentar

Bättre plats, sämre väder

Det syntes från början att vädret var mycket tveksamt, med stora molnslöjor upplysta av en nästan full måne. Jag var i alla fall beredd nere på badplatsen Osudden, med friare sikt åt väster. Det verkade länge hopplöst, men omkring klockan 20 fick jag syn på kometen i en molnlucka. Molnen och himlen är ljusa, så redan 11 sekunder är en överexponering.

Jag tog ett tiotal bilder innan huvudet igen kom in i tätare moln, och en summabild med totalt 86 sekunders exponeering visar en fin komet. Den har rört sig snabbt sedan i går, när stjärnan 10 Ser låg mitt i svansen ungefär som omg Ser nu.

Med lite beskärning blir bilden ännu finare, så jag är helt nöjd med tanke på förhållandena.

Förhoppningen är nu en kväll till med klart väder…

 

15 oktober 2024

av i Driven kamera och märkt , | 1 kommentar

Komet bland träd

Komet Tsuchinshan-ATLAS syns nu fint tidiga kvällar i väster efter solnedgången, så när det blev klart måste jag förstås försöka se den. Eftersom min observationsplats ’bakom eken’ använder trädet just för att blockera starka ljus i väster, så fungerade det inte att gå dit. Jag har för flera tidigare västkometer gått till ett fält med utsikt mot lokala vindkraftverk, så jag tänkte att det skulle gå nu också. Men träd växer fort, och jag gick allt mer frustrerad runt och letade trädluckor utan skymt av någon komet, och knappt ens av kraftverkstornen.

Som fokustest använde jag Saturnus, och på denna utsnittsbild kan man se att planeten sedan den 3/10 rört sig vidare åt höger bort mot lambda Aqr. Man ser också tydligt den stora månen Titan. Den 28/8 stod Saturnus ännu mycket längre åt vänster, men Titan syntes i ungefär samma läge till vänster om planeten. På de 48 dygnen sen dess har Titan rört sig ganska precis 3 varv runt Saturnus, period 15.95 dygn.

När jag 19.30 var på väg att ge upp fick jag i alla fall till sist syn på kometen, och kunde ta en första bild som blev den enda där hela svansen klarar träden.

Jag fortsatte att söka runt, men i princip var detta den enda möjliga luckan till vänster om ett stort träd, och kometen rörde sig obönhörligt nedåt. På denna bild ser man att en stjärna i fältet ser lite suddig ut, och det är faktiskt klothopen M5. Utom den långa svansen uppåt vänster kan man (med mycket god vilja!) också ana en ’antisvans’ ner åt höger från kometkärnan.

Kometen befinner sig i stjärnbilden Ormen (Serpens), och på ett utsnitt ser vi några markerade stjärnor.

Redan 19.47, en kvart efter första bilden här ovan var det slut på det roliga, så nästa observationsförsök får bli från en bättre plats.