Den mest berömda klothopen på norra stjärnhimlen är nog M13 i Herkules. Utom att den är allmänt imponerande är den också ovanligt lätt att hitta. På en översiktsbild (skymd av träd) ser vi den spretiga stjärnbilden Herkules nedanför till höger om Lyran och Vega

Fyrhörningen zeta-epsilon-pi-eta brukar kallas “slutstenen (keystone) i Herkules”, och M13 ligger sedan nästan på linjen zeta-eta. Redan på denna telebild (f=100 mm) ser man att den är en “suddfläck”

Vid samma tillfälle 2009 tog jag en bild med 300mm brännvidd, men 30s exponering är alldeles för snålt

Med Megrez-teleskopet (f=360mm) och 6 minuters total exponering blir hopen stor

men allra finast blir det förstås genom SW200-teleskopet, och man förstår varför M13 är berömd. Hopen innehåller flera hundra tusen stjärnor och ligger drygt 20000 ljusår bort. Som jämförelse ligger den rödaktiga stjärnan till vänster ungefär 10 gånger närmare, och den blåare nere mot höger ungefär 50 gånger närmare, på bara 400 ljusårs avstånd. Sedan ser man lustigt nog också en liten galax uppe till vänster i fältet, NGC 6207. Den är egentligen enormt mycket större och ljusstarkare än M13, men ligger 15000 gånger längre bort!