Mera stjärnor, mindre horisont!
Det var två veckor sen sist, och jag gick ut lite senare på kvällen, så nu kunde jag ana en riktig stjärnhimmel igen. Men på ett år har björkarna på det 10-åriga kalhygget verkligen satt fart, och jag kan inte längre se något ens rimligt sydligt från min närmiljö. Det är ett avbräck, men bara att vänja sig. Innan kalhuggningen var det ännu mycket värre…
Jag hade standardutrustningen igång (85mm-objekitv, iOptronstativ), och kunde nu exponera 30 sekunder vid f/4, ISO 800. I Norra Kronan var allt som vanligt, R ljus och T svag.
En summabild med 105 s exponering visar detaljerna runt T CrB, och nu börjar man snart tvivla på ett förestående utbrott. Men så måte det förstås vara, ända tills det händer…
Sen tog jag några slarviga bilder av trädhorisonten närmast vårt hus. Med 85mm-objektiv är synfältet så litet att jag fick problem med att identifiera stjärnfälten (astrometry.net ur funkton av ngn anledning…). Jag insåg tll sist att det bara var att titta ut för att se hur luckorna ligger. Det finns en ”sydgran”, och till höger om den den bästa luckan innan en ännu större gran och andra träd täcker helt mot sydväst. Jag har bara aldrig försökt titta efter 70 Oph (och Barnards stjärna) till vänster den största granen, så därför dröjde identifieringen.
Detta är nu den bästa luckan mot söder. HIP 90238 har deklination -7,1, så söder om det kommer jag inte. Intressant nog ligger Saturnus nu på -6,4, men till denna lucka kommer den nu inte fram förrän efter 04, på ljus himmel. (Och när den i oktober passerar på rimligare tidpunkt har deklinationen minskat till under -8, så att den ändå inte syns…)
Här syns Altair över sydgranen, vars topp når ungefär till deklination +5 grader.
Tll vänster om sydgranen finns en mindre lucka, men bara ner till deklination -5 ungefär, så inget för Saturnus. Stjärnan eta Aql är en ljusstark Cepheidvariabel med ungefär en veckas period, vilket man bör kunna märka om man varje kväll man ser den försöker uppskatta ljusstyrkan i förhållande till iota och theta.
Längre igen åt vänster finns igen en djup men mycket smal lucka. 30 Aqr har deklination -6,4 som Saturnus, och här skulle planeten passera ca 01.20, om en månad mer vettigt 23.20 men då troligen osynig vid deklination -7,2
Ovanför den smala luckan syntes Enif, som alltid påfallande ljusstark
I väster har jag också en liten lucka, med träd (på kalhygget) nu upp till ca 13 graders höjd, så deklinationen för stjärmorna i bild är 5-8 grader
Sen ville jag ha bilder av chi Cygni, men den stod så högt att jag som vanligt inte klarade att sikta genom kamerasökaren. Men jag har ett smart rödpunktssikte att fästa på kameran, och då hittade jag rätt. Tre bilder gick att fixa till en mosaik, från Deneb ner till chi Cygni, och med lite bildbehandling syns vintergatsbandet tydligt.
Ett utnsitt av bilden med chi har lite avlånga stjärnor, men det konstiga är att chi inte alls ser så röd ut som på bilden den 15/7 . Det kan kanske bero på den längre exponeringstiden med större ISO, men jag får kolla nästa gång igen.
Det är snart augusti och snart start för den riktiga stjärnsäsongen.
