8-9 juli 2020

Fin komet, men liten…

Denna natt var i stort sett helklar, och jag cyklade till ett ställe med helt fri sikt mot norr och komet NEOWISE. Det som störde mest var nu de täta och ljusstarka nattlysande molnen som också var koncentrerade lågt i norr. Jag hade glömt hur man använder Lumix-kameran för astronomi, men ett par vidvinkelbilder mot norr visar hur mycket ljusare de nattlysande molnen är än den redan ljusa himmelsbakgrunden.

På en bild med Lumixkamerans längsta brännvidd (34 mm) kan man ana kometen om man vet var man ska titta. Riktmärket ett tag till är Capella, som ju syns lätt även på ljus himmel.

För de ‘riktiga’ observationerna hade jag ett 200mm teleobjektiv på EOS-kameran, plus iOptron-monteringen som (i princip) följer himlens rörelse. På grund av de ljusa molnen kunde jag dock bara ta korta (<1 sekund!) exponeringar, och behövde inte försöka rikta in monteringen mot Polstjärnan (som knappast syntes på den ljusa himlen). Typiska singelbilder blev så här

men det är förstås intressantare att skära ut själva kometen

Detta var med bara 1s exponering, och man vill förstås addera flera bilder. Det finns dock inga stjärnor på bilderna, så mitt vanliga program för bildkombination fungerar inte. Eftersom jag tog bilder i tät följd gick det dock att bara addera rakt av i bildbehandlingsprogrammet. Här först en summa av sex 0,5s-bilder, där passningen inte verkar helt bra

Även för 1s-exponeringarna var det svårt med den exakta passningen, och bäst resultat är nog denna summa av fyra, där man tydligt ser att svansen är dubbel.

Natten var fin, och jag tittade lite på annat också.

Med 200mm brännvidd hamnar Saturnus utanför bild, men Jupiters månar är mycket påtagliga.

På en kort exponering syns alla på samma sida om planeten, om än i lite fel ordning

Precis när jag började spana efter kometen såg jag en vacker röd måne gå upp, men eftersom den var skymd av träd prioriterade jag kometen och försökte inte leta efter fri sikt mot månen också. Senare var den ju mer ‘vanlig’, en 85% avtagande måne bara. De iögonenfallande krararna uppe till höger är paret Atlas plus Hercules.

Jag inser nu att kometen behöver ett lite större instrument, typ Megrez-teleskopet. Jag får experimentera med trädluckorna hemma på Granbacken…

För att visa de nattlysande molnen i mer detalj  gjorde jag med Autostich ett 7-bilds panorama av 200mm-bilder. När de kanske snart försvinner blir det också lättare att observera kometen.

7-8 juli 2020

Inget kometväder

Kometen NEOWISE ska nu vara synlig, sent på nätterna, och jag var ivrig att få en första glimt av den. Efter att vid 1-tiden ha konstaterat att molnen var för tjocka gjorde jag ändå efter två, mot bättre vetande, en cykelutflykt mot bättre norr-horisonter. Det var redan för sent (ljus himmel!), men jag fick i alla fall ffg för säsongen se Mars, Jupiter och Saturnus, samt fina nattlysande moln. Jag kände mig dock ringrostig och tog många onödiga bilder eftersom jag inte kunde se kamerans inställningar i mörkret utan ficklampa (bara för att till sist inse att jag hade en pannlampa i fickan…)

Himlen var klarare mot söder, där Jupiter och Saturnus nu hela året finns nära varandra. De står dock otrevligt lågt i Skytten, under trädhorisonten hemifrån trädgården. Jupiters båda yttre månar (Ganymedes och Callisto) stod så nära varandra att de på dessa bilder med 85 mm objektiv sammanfaller till en tydlig ”stjärna” tätt till vänster om planeten.

Den röda Mars stod den 26 juni mycket nära stjärnan 27 Psc, men rör sig snabbt vidare åt vänster i Fiskarna.

Det låg svarta moln i norr som hindrade mig att se Capella, så jag kan inte säga exakt vart denna norrlucka vetter. Det syns bara en enda svag stjärna på bilden, och jag vet frustrerande nog inte vilken det är. Däremot ser man de ljusa nattlysande molnen tydligt. (Tillägg 9/7, jag kollade samma lucka 8-9/7 och tror nu att stjärnan är iot Aur. Det stämmer både med ungefärlig riktning och en antydan till röd färg, spektraltyp K3. Kometen befann sig alltså inte alls så här långt till höger)

När jag väl hittat pannlampan bytte jag till en plats med mer utsikt, men det var nu alldeles för ljust för att se stjärnor. Under de svarta ”vanliga” molnen syns alltså komplicerade ljusa formationer, s.k. ”nattlysande moln”. Dessa syns ofta under sommaren på höga latituder, och just i år är de ovanligt talrika och har synts längre söderut än normalt. De ligger upp till 80 km över jordytan, och består av iskristaller som intressant nog ofta kondenserat kring små meteoritpartiklar. Min kamera hade för litet synfält för att visa de storskaliga mönstren, men vi ser i stället komplicerade små strukturer.

Väderleksrapporten talar för att nästa natt blir klarare, så jag ska vara beredd igen.

17 juni 2019

Kamp mot ljus, mygg och knott

Jag är ännu inte vän med Lumix-kameran, och kände att jag måste utnyttja den klara himlen trots mängder av knott och mygg. Det enda som syntes på den ljusa himlen klockan 23.15 var Jupiter och en fin fullmåne, men genom att blända ner och köra med ISO200 kunde jag prova även längre exponeringstider.  Först alltså vyer med bl 5,6 och 4-5 sekunders exponering

Med Jupiter centrerad får man med också en svag Antares, samt stjärnan eta i Ormbäraren.

Två stegs nedbländning (till bl 11) och 10 sekunders exponering ger en mörkare himmel, och man kan fortfarande knappt märka att stjärnorna blivit aningen ovala.

Med 15s exponering är driften däremot mycket uppenbar. Synfältet är flyttat med Jupiter till vänster och Antares i mitten

och en delförstoring av Antares med 20s exponering (bl 16) visar hur illa det egentligen är.

Fullmånen är på alla bilder förstås helt överexponerad, men på kortexponeringar ser man förvånansvärt många detaljer trots den korta brännvidden (bara 34 mm!)

 

Som ganska ofta så här års kunde man också se en del nattlysande moln, även om de säkert skulle synts bättre lite senare, med åtminstone något mörkare himmel.