5 Astraea

De fyra första småplaneterna upptäcktes mellan 1800 och 1807, och man trodde länge att de var de enda. Sedan tog upptäckterna fart,  med nr 5 Astraea 1845, nr 6-8 1847 och ytterligare ett trettiotal  innan 1856. Upptäckten av Astrea var dock turlig, eftersom det finns fler än hundra asteroider som är större än Astreas ca 120 km i diameter. Perihelavståndet är 2,08 a.e., aphelavståndet 3,07 a.e. och omloppstiden kring solen 4,14 år.

De flesta oppositioner är Astrea ganska ljussvag, men i februari 2016 var den i perihelium nästan precis vid oppositionen och nådde magnitud 8,9. Det första bildparet har lite för stort tidsintervall

och rörelsen blir tydligare när den lite senare råkade närpassera stjärnan 8 Leo.

Nästa opposition i juli 2017 skedde lågt i Skytten och jag tog inga bilder. Nästa igen kom i Vattumannen den 19/9 2018, och Astrea var då av magnitud 11. Jag har den här på ett tydligt bildpar i alla fall.

Vid oppositionen i Kräftan 21/1 2020 har det gått fyra år sen den gynnsamma oppositionen 2016, och Astrea är nästan i perihelium igen och når magnitud 9. Mina bilder är från i mars, så att Astrea efter en sväng in i Tvillingarna åter börjat röra sig framåt (åt vänster).

Oppositionen 2021 skedde kring midosmmar, och var därför svår att observera.

Den 8 september 2022 skedde oppositionen nära den karakteristiska ”trippeln” psi i Vattumannen. Jag observerade ett par dagar innan, 3,00 a.e. från solen, 1,99 a.e. från jorden, magnitud ca 11,1