9/10 juni 2026

Venus utan Jupiter

Dels hade jag missat hur Jupiter sjunkit bara på de tre dagarna sen sist, och dels låg en envis svart molnkant längs horisonten i väster, så jag var helt enkelt lite för sent ute för att se de båda planeterna i det närmaste läget. Jag var på samma ställe som sist, och klockan 23.41 skulle de djupaste trädluckorna behövts för att se Jupiter, men där under Venus låg nu molnkanten.

Jag gick längs vägen och kunde någon gång ur ögonhöjd ana Jupiter, men stativet är en halvmeter lägre och jag kunde inte ta någon bild. Molnkanten steg sakta, och redan 23.45 är även Venus på väg att försvinna

För svensk horisont var det en dålig Venus/Jupiter-konjunktion, som jag alltså till sist missade.

 

 

6/7 juni 2026

Venus+Jupiter+horisontproblem

När jag nu hade lärt mig fokusera ordentligt och vädret var fint återstod det knepigaste problemet, att hitta lagoma trädluckor. På gårdagens bilder råkade planeterna vara lagom långt från varandra så att de passade i några luckor, men idag med lite mindre avstånd var det mycket svårare. Här syns de båda klockan 23.40

men jag sumpar chansen till en ännu bättre bild 2 minuter senare genom att tydligen ’för säkerhets skull’ fokusera om på fel sätt!

Kvällens bästa bild blev denna från 23.45

Sen är Jupiter hopplöst borta, här sista bilden från 23.50

Alla bilder tog jag med samma 70mm brännvidd, och himlen är så ljus att exponeringstid kring 1/10 sekund räcker. Från svensk horisont är detta möte mellan Venus och Jupiter svårobserverat, men jag tycker det är roligt att försöka. Minsta avståndet mellan dem kommer 9-10/6.

 

 

 

5/6 juni 2026

Venus+Jupiter+handhavandefel

Efter att ha blivit lurad härom kvällen när det såg klart ut uppåt men ändå molnigt vid horisonten var jag inte heller denna kväll säker på att få se något, men körde i alla fall en kort tur med nya elbilen till platsen jag använde den 19 februari. Det lurade även nu en del moln, men båda planeterna tittade fram, så det var bara att få dem fria samtidigt både från träd och moln.

Jag trodde alltså att jag gjort allt rätt, fokuserat ordentligt flera gånger, men nu ser jag ju att bilderna är fult ofokuserade igen! Förra gången skyllde jag på ett tomt kamerabatteri, men inser ju nu att det är jag som hunnit glömma att sista steget i fokuseringen är att trycka på set-knappen, vilket jag alltså systematiskt INTE gjort. Även med kasst fokus syns förstås planeterna tydligt, liksom (betydligt svagare) stjärnorna Castor och Pollux. Här först en bild från 23.35, 1/4 s exponering

Sen har jag flyttat mig fram och tillbaka längs vägen för att få Venus och Jupiter i lagoma trädluckor, så det är ingen jämn nedgång mot horisonten. Jag missade ofta Castor (som jag inte visste syntes så bra), som här 23.41

resp 23.42

Sen siktade jag bättre igen, så på de sista bilderna från 21.45 syns Castor och Pollux tydligt igen. Med så här dåligt fokus ser man färger mycket tydligare, och Pollux är alltså en mycket kallare och rödare stjärna än den blå Castor