24-25 maj 2023

Sommartider

Det är samma (för sena) insikt varje vår, inte ens vid midnatt är det mörkt…Det blir nu ett par månaders uppehåll med asteroidjakt och annat som kräver mörk himmel, men fortsatt koll på det ljusa som syns. Nu t.ex.  Mars och Venus vid Tvillingarna, vilket krävde promenad till “andra sidan Hångervägen” med min vanliga utrustning (kamera med 85mm objektiv och iOptronstativet). Klockan 23.54 syntes  Castor och Pollux tydligt på den ljusa himlen, medan däremot Venus rätt snart försvann när de små molnstråken i väster drog upp lite till.

Till vänster om Pollux syntes Mars rakt under månskäran, som redan med 4 sekunders exponering är helt överexponerad.

Med minskande exponering blir månen tydligare, men Mars också osynligare. Kompromissbilderna här är med 1/2 resp 1/4 s exponering och visar det tydliga jordskenet

För att se detaljer på själva månskäran får man gå ner till 1/500 sekund, och då är förstås Mars helt osynlig

Jag kollade så chi Cygni, som nu definitivt har börjat avta i ljusstyrka

och R CrB som var ljus som vanligt. Trots bara 10 sekunders exponering kan man urskilja T CrB, så där händer inte heller något.

Med promenad 20 minuter i halvnatten, klart värt besväret trots att även myggen har kommit.

18 maj 2023

Forts solexperiment

Jag förstår till sist att en del av mina problem med solfilmningen är att ZWO-kameran ger så enorma filer att mina datorer får problem…Om man filmar i färg kräver varje pixel 3 byte (8-bit x 3 färger), och med 3864 x 2180 pixlar blir det 25 Mb per filmframe, och typ 500 Mb per sekunds filmning… För solen räcker det helt klart att filma i mono, men det blir ändå 10+ Gb per film.

Denna dag ville jag fortsätta att jämföra olika sätt att filma med FireCapture genom Megrez-teleskopet. Först provade jag Skyris-kameran (1800 x 1200, mono) utan Barlowlins, men bilden blev då så ljus att det inte gick att få tillräckligt kort exponeringstid. Med Barlow fick jag sen mystiska reflexer(???) och de slutliga bilderna har konstiga överexponerade fält. Solfläcksområdena syns tydligt iaf, skärpta med Registax wavelets. Den gula färgen har jag lagt på av estetiska skäl…

Med ZWO-kameran kan jag få in hela ekvatorsområdet i en bild, men både Autostakkert och (särskilt) Registax får hela tiden konstiga problem vid reduktionerna som jag tolkar beror på de stora bilderna(6 Megpixel per frame). Jag har provat i många omgångar, och det är kluddigt att hålla reda på filer och kataloger, så idag (22/5) testar jag ett nytt enklare sätt att reducera filmerna i programmet AstroSurface. Där finns helt klart mycket mer att testa, men de första försöken ger helt rimliga bilder, utom att centrum av skivan är för överexponerad.

 

Det får vara bra så, så länge, forts?

13 maj 2023

Minitest

För att bli klokare på hur FireCapture fungerar satte jag mitt gamla C5-teleskop med egentligen defekt solfilter på ett fast stativ och filmade lite på skoj, med solen tidvis skymd av buskar, med både Skyris- och ZWO-kamerorna. Det blev bara några få användbara filmsnuttar, men mitt nya analysprogram (AstroSurface) kunde ändå få fram helt rimliga bilder av en stor solfläcksgrupp. Orienteringen är helt på måfå, men detaljerna åtminstone lika bra som med Megrez-teleskopet.

Allt som sagt mkt provisoriskt, så kul att det blev några bilder alls!

12 maj 2023

Thetis bild 2

Jag orkade inte vänta på mörkret, men gick ut en kort sväng omkring 23.30  för att fixa andrabilden för 17 Thetis. Den ljusa himlen är tydlig på bilden av Mars nedanför Castor och Pollux, trots bara 10 sekunders exponeringstid.

En sju-bilders summa mot delta Virginis visade i alla fall Thetis tydligt

så att jämförelsebilden fick den lagoma separationen 2 dygn där ett litet bildutsnitt räcker för att visa en tydlig rörelse

För sakens skull blev det också bilder av R+T i Norra Kronan

och av chi Cygni, som kanske nu börjar minska igen i ljusstyrka?

10-11 maj 2023

Sol och småplaneter

Efter många soldagar insåg jag att jag borde uppdatera mig på solobservationer, särskilt som solen nu är så aktiv att den har fläckar varje dag. Som man kan inse är vanliga Megrez-foton inte optimala. Dels är 360mm brännvidd alldeles för kort, men framför allt är det nästan hopplöst att fokusera. Man får försöka gömma sig under något skynke för att öht se kamerans lilla bildskärm i det starka solljuset, men att bedöma fokus (eller ens exponeringstid) går egentligen inte. Bilderna blir ett lotteri som visar dagens stora fläckar, men de gör inte teleskopet rättvisa.

Det bättre alternativet är att filma, men där var jag riktigt ringrostig och hade svårt att använda FireCapture på rätt sätt. Jag kröp in under den stora teleskoppresenningen för att få skugga, men det blåste och den fångades hela tiden av vinden och blåste undan. Samtidigt skulle jag hålla datorn kvar på ett sluttande och halt campingbord medan jag försökte köra musen mot mina byxor. Kort sagt ganska besvärligt när dessutom inspelningen till datorn fungerade bara kortare stunder. Det blev några stora filmfiler iaf, och jag återkommer här när jag kunnat bearbeta dem (första försöket misslyckat…) Reduktionerna mycket ad hoc, men en vecka efter observationerna kan jag visa ett par mycket preliminära bilder som visar hur långt man kommer med det lilla teleskopet om man anänder det optimalt. Färgen är på måfå, eftersom jag körde svartvit reduktion, och bildorienteringen likaså, men jag måste ändå vara nöjd så långt. Jag hoppades att autostich skulle kunna sammanfoga till en bild, men den lilla överlappande fläcken räckte inte.

Efter att sen ha haft fortsatta stora problem med min vanliga gång Autostakkert+Registax hittade jag 22/5 programmet Astrosurface som fungerade mycket smidigare. Redan första försöket gav bilder av nästan samma kvalitet men från ett program i stället för två och med färre parameterval

En annan film blev ännu bättre, och manuellt kan jag sätta ihop till en snygg solbild

så jag tror att AstroSurface kommer att bli min standard i fortsättningen!

 

På kvällen tog jag kamera med 85mm-objektiv för att ta andrabilder av förrgårs småplaneter. Men först också Mars, som rört sig lite i förhållande till Castor och Pollux,

och variabelkoll:  ingen skillnad för R och T i Norra Kronan

medan chi Cygni åtminstone inte blivit svagare

Sen gällde det då de fyra småplaneterna nära alfa och beta Librae. Jag siktade först lite till vänster, där nr 67 Asia ses på en 60s summabild

Jämförelsen med 8/5 visar den förväntade retrograda rörelsen nära oppositionen

På mittbilden finns både 16 Psyche och 32 Pomona

och jag kunde göra tydliga jämförelsebilder. (Ju kortare tidsintervall desto mindre stjärnfält, så att småplaneten inte drunknar i ett hav av stjärnor).

På den sista bildserien till höger om alfa Librae kan man så till sist leta upp nr 7 Iris

och igen (trots dålig kvalitet på första bilden) se rörelsen på två dygn

För att ha en uppgift för en kommande kväll tog jag också en bild mot delta Virginis där asteroiden nr 17 Thetis just passerar

8-9 maj 2023

Nattmörkret är nu på uppehällningen, men om man väntar till midnatt (sommartid) går det ännu att se stjärnor. Jag använde standardutrustningen med kamera+85mm objektiv på iOptronstativet, och fick för att se Venus göra en extra promenad ner till ängen jag använt tidigare. Venus har nu kommit in i Tvillingarna och fanns denna kväll i horisontdiset nära den nästan osynliga stjärnhopen M35.

Mars lyser tydligt röd jämfört med en blå Castor och gulare Pollux

Omkring 23.53 passerade en okänd satellit och gav till ett solblänk

När jag sen tog en bild mot Svanen just för att kolla chi Cygni pekar spåret från en annan okänd satellit nästan rakt på den(!)

Ljusstyrkan har ökat mycket sedan 27/4

I Norra Kronan händer däremot som vanligt ingenting, R stark och T svag…

Sen gick jag tillbaka till min vanligare väg för att få fri sikt mot Vågen, där jag hade spanat in några asteroider. Jag tog flera 20s-exponeringar för att säkert få runda stjärnor, och DSS fick sen till en hygglig mosaik, centrerad på Zubenelgenubi(alf Lib) och Zubeneschamali(bet Lib). Den förstnämnda är en gles  men fysisk dubelstjärna där de två komponenterna kan urskiljas (4 bågminuter från varandra) redan med så här kort bränvidd. Var och en är sedan i sin tur en mer korperiodisk dubbel.

Här syns de gamla kända asteroidena nummer 16 Psyche och 32 Pomona, men också den (för mig) nya 67 Asia. En motsvarande mosaik längre åt höger visar också nr 7 Iris

Jag nöjde mig med detta, och får sen försöka upprepa någon ny klar natt.