29 oktober 2015

Nya morgonbilder av planettrion

Mönstret ändrar sig från dag till dag, och i morse var höstträden vackert belysta av månen

CA4908

Med 85mm blev det så här, inklusive den vanliga gröna Venusreflexen

CA4911

Månen lyste alltså starkt (96% från full), på väg mot kvällens Hyadockultationer. Med 4s exponeringstid ser man Aldebaran och stjärnhopen tydligt, medan månen förstås är hopplöst överexponerad.

CA4915

 

Jag hoppas på klart väder även i kväll

(MEN, så blev det inte; ännu en gång missar jag en Aldebaranockultation…)

26 oktober 2015

Venus/Jupiter som närmast

Morgonen var klar, med bara lätt dis,  men jag var alldeles för sent  för sent ute… Himlen hade börjat ljusna betänkligt innan jag kunde ta en första bild med 80mm objektiv

CA4862

De tre ljusaste objekten på bilden är förstås Venus, Jupiter och Mars, men så pass “förstorat” att man inte förstår hur tät gruppering det egentligen var. En vidvinkelbild gör det mer rättvisa, men himlen är för ljus och jag hade för bråttom för att sikta ordentligt, så Lejonets huvud blev kapat.(Jämför bilden från 23/10).

CA4865

Sen hämtade jag 200mm teleobjektiv, så att man ser tre Jupitermånar (liksom en illgrön reflex av Venus)

CA4867

Så märkte jag att Mars (under stjärnan sigma i Lejonet) nästan hamnat utanför bild och tog ett par nya. Sen var det definitivt för ljust, och jag var nöjd att jag trots allt hann se det fina planetmötet.

CA4869

23 oktober 2015

Morgon med planettrio, kväll med månen

När jag kom ut vid 6-tiden hade det just börjat klarna, och man ser Venus i en tunn molnrest. Planeterna ligger snyggt uppradade under Lejonet: Venus i moln, Jupiter och (lite gulare) Mars

CA4842

Lejonet, med Regulus, syns tydligare på en vidvinkelbild. Den glesa hopen till vänster är Berenikes Hår.

CA4844

En bild med 85mm brännvidd visar Mars färg ännu tydligare, och man ser också Jupiters yttersta måne Callisto. (Det som ser ut som en måne på andra sidan planeten är en stjärna). Den gröna fläcken ovanför till vänster om Mars är en reflex av Venus inuti objektivet.

CA4846

Sedan började jag titta efter Merkurius nere vid horisonten, men insåg att det var för tidigt (plus att det är för mycket skog ivägen…)

CA4850x

Dagen var fortsatt klar, och på kvällen kunde jag observera en 80% full måne. Här först en direkt kamerabild (genom SW200)

CA4859

Sedan filmade jag som vanligt, men med låg måne och bedrövlig seeing blev bilderna ganska usla. Jämfört med direktbilden ser man ju mycket iaf, här först Plato i norr

N2659

Copernicus förstås

N2661

Här lägger jag för första gången märke till kemisten Scheeles diminutiva krater

N2668

Den stora kratern Gassendi i kanten av Vätskornas Hav visar komplicerade skuggor

N2667

Nere i söder har vi som vanligt Tycho, Clavius och Moretus med ett karakteristiskt centralberg

N2666

15 oktober 2015

Snabbtitt innan molnen…

När jag kom ut 06.20 såg det ganska klart ut, och jag kunde ta bilder av de tre planeterna som hela tiden närmar sig till varandra medan de lämnar  Regulus bakom sig

CA4831

CA4832

Fem minuter senare var österhimlen full av moln, och det fanns ingen möjlighet att eventuellt få syn på Merkurius nere mot horisonten

CA4834

 

10 oktober 2015

Planeterna igen, med frustrerande moln

Det var klart i flera riktningar, men just i öster tätnade molnen när jag väl kom ut med kameran. På två dygn har månen rört sig från ovanför till höger om Venus till nedanför Jupiter, men problemet är att även få Mars och Jupiter i molnluckor

CA4830

Jag tog många bilder, men egentligen är det bara på denna (tagen 05.45) som man ser ungefär hur geometrin är denna morgon

CA4814

Himlen ljusnar men molnen ligger obönhörligt kvar, så det blev inte bättre än så

CA4828

8 oktober 2015

Disig planetmorgon

De tre morgonplaneterna fortsätter sin dans, nu också med månen. På bilden (tagen 05.24) gör diset dem till stora blaffor, och man ser den tydliga färgskillnaden mellan den blå stjärnan Regulus och planeten Mars

CA4758

Månen är ju egentligen en skära, och med 100 gånger kortare exponeringstid ser vi här bara månen och Venus

CA4775

 

2 oktober 2015

Några spridda telebilder innan molnen kom

Asteroiden Pallas är ofta mycket ljussvagare än man förväntar sig av upptäcktsnumret (2, andra efter Ceres!). Jag tog några bilder av den i början av september, men nu kräver den egentligen längre exponering eller större objektiv. Den finns fortfarande i trakten av alfa Herculis, men var på gränsen till synbar på 30s med 135mm f/4

CA4744

Då är nummer 15 Eunomia mycket lättare att se (med samma utrustning och exponering). Den ligger mycket nära rektascension 0 grader, som man ser av “skarven” i  Hipparcosnumren (som går från 1-118322)

CA4749

Så konstaterade jag bara att R CrB fortfarande är osynlig (V>11)

CA4747

och att chi Cygni bara långsamt blir ljussvagare, magnituden nu ungefär V=7

CA4748