11 maj 2016

En tur runt månen

Liksom den nionde var kvällen klar, med en fin måne att filma. Här först ett par direktbilder genom SW200, med 1/600 s exponering för detaljer och 1/3 s för jordskenet.

CA5658 CA5664

Om man exponerar ännu längre (2 s) kan man trots den gravt överexponerade skäran också se ett antal svaga stjärnor. De två Hipparcosstjärnorna är av 8 magnituden, medan stjärnor av magnitud 9 eller 10 har nummer i den “Tycho”-katalog som också producerades i Hipparcos-projektet. Detta är typiskt, normalt finns ingen stjärna synlig för blotta ögat (magnitud < 6)  så här nära månen på himlen, utan ockultationer och nära konjunktioner är speciella tillfällen man får hålla utkik efter. Stjärnor som varierar i ljusstyrka kan ha en specialbeteckning, som här UU Cnc, en s.k förmörkelsevariabel. Förkortningen Cnc betyder Cancer, dvs månen befinner sig  i stjärnbilden Kräftan.

CA5668

Men tillbaka till detaljerna på månen. Dålig seeing plus datorproblem gör att kvaliteten inte är den bästa, men jämfört med direktbilder får man ändå fram många detaljer. Här följer en serie bilder som i princip går medsols runt från norr, längs den belysta randen mot söder och upp igen längs terminatorn.

Librationen gynnar norr och östsidorna av månen, så kratrarna Petermann, Cusanus och Gauss, liksom Humboldthavet, blir väl synliga

N3161

N3160

N3162

Öster om Mare Crisium ser man bortsidorna av båda Mare Marginis och Mare Smythii som oftast är mycket svårare att se

N3163

N3164

Langrenus och Petavius syns fint

N3165

Vidare neråt ser vi den stora dalen vid Rheita och några solbelysta toppar av Altai-förkastningen ut åt vänster från Piccolomini

N3166

N3173

Nu vänder vi uppåt längs terminatorn med tyvärr (av datorskäl) extra dåliga bilder av Nektarhavet

N3167

N3168

På Lugnets Hav finns en intressant spricka+förkastning på var sida om Cauchy

N3169

och sprickor syns också mellan Römer och G.Bond.

N3171

Längst upp till vänster på bilden ovan syns Hercules, och om vi backar till första bilden inser vi att vi nu faktiskt slarvigt tagit oss månen runt.

 

9 maj 2016

Merkuriuspassagen

Dagen började klar och fin, och allt verkade redo för en fin passage. Gårdagens fläckar hade roterat fram lite till på solskivan, men annars var det sig ganska likt. Helbilden här tagen klockan 11.42, detaljbilden 11.48.

N3103

N3104

Några småmoln syntes, till synes ganska oskyldiga. MEN så blommade de hastigt upp, så att himlen strax före inträdet vid 13-tiden var nästan helt täckt. Genom en 30s-lucka ungefär 13.13,2 fick jag dock denna första glimt av Merkurius

N3105

Några få sekunder kring 13.16,6 gav med Registax-kombinering följande suddiga bild

N3106

När jag misslyckades med att göra samma sak med en sekvens kring 13.19 testade jag i stället att (med en lite omständlig nättjänst) omvandla enskilda filmrutor till jpg-bilder. Två enskilda bilder från 13.16,5-16,6 ser då ut som

N310x N310y

dvs hela filmning+Registax är faktiskt lite överflödigt…

En liknande enkelbild finns från 13.19,0

N3107

medan det i fortsättningen är Registax-behandlade längre filmavsnitt.

Dessa (från 13.23,8 resp 13.25,4) är fortfarande molnstörda

N3108 N3109

medan det ser klart bättre ut utan moln 13.26,5 resp 13.29,9

N3110 N3111

På bilderna utan Barlow (dvs med en fokallängd av bara 430 mm) får man en bättre överblick, här först 13.36

N3113

Klockan 14.51 resp. 15.31 finns Merkurius fortfarande nedanför till vänster om de två fläckarna

N3130

N3136

Bilden 17.02 har planeten rakt nedanför fläckarna

N3149

och den fortsatte sedan neråt åt höger. Min sista ostörda bild är från 18.42

N3151

Sedan kom solen in i ett träd, och det var inte lönt att fortsätta. (Detta är en enskild frame från ungefär 19.23).

N316x

Medan planeten befann sig någorlunda i mitten av solskivan kunde jag få den i samma fält som solfläckarna, vilket gav de intressantaste bilderna. Här successivt klockan 14.00, 14.48 resp. 15.25

N3121 N3129

N3134

och här sedan med sämre seeing och vertikal orientering klockan 16.17 resp. 17.35

N3142 N3151

Med mindre fält (fler filmbilder) blir det en aning skarpare slutbilder, här den större fläcken 16.23 och den mindre + Merkurius 16.25, och bättre blev det inte, eftersom allt faktiskt är gjort med en 70 mm refraktor med bara 430 mm brännvidd.

N3144 N3145

På kvällen såg man också en fin nymåne, och jag tog några bilder genom SW200. (Någon filmning av detaljerna orkade jag dock inte med). Bilderna här, med 1/15 s resp 1/125 s exponering togs redan 21.54, medan det ännu var för ljust för att få en bra bild av jordskenet.

CA5649 CA5638

8 maj 2016

Testbilder för Merkuriuspassagen

Kollade bara igen att min filmteknik fungerade, hur bildstorleken påverkar bildfrekvensen osv. Helbilden blev överexponerad

N3102

men det är klart att de enda fläckarna är ganska små och att Merkurius kommer att passera långt under dem

N3100

Med minsta ROI-inställning (320×240) får man många bilder på kort tid, för en fläck eller för Merkurius

N3101

 

5-6 maj 2016

Djuprymd med SW200

När det klara vädret bara fortsatte kändes det som jag måste ta kometbilder även genom SW200. Jag startade dock med gårdagens rutin, en kortexponering av Jupiter. (Ganymedes befinner sig i transit över skivan).

CA5603

En längre exponering med Jupiter i kanten visar åter småplaneten Fides, här förtydligat på detaljbilder

CA560y

Medan jag väntade på att kometen skulle stiga lite högre kunde jag inte låta bli att ta bilder av två av himlens absoluta paradobjekt. Klothopen M13 är imponerande i alla instrument, och denna enkla summa av tre 1-minutsbilder blev nog lite oväntat den hittills bästa jag tagit av den

Picture saved with settings applied.

Lika välkänd som M13 är nog Ringnebulosan (M57) i Lyran. Den är dock så liten att en bild med bara 1000 mm brännvidd knappast gör den rättvisa. Här en summa av två 1-minutsbilder med lite olika pekning så att det blir en ful skarv också

Nu hade dock kometen kommit tillräckligt högt så att jag kunde sikta mot den också. Problemet är en stark vinjettering i kikaren kombinerat med ganska ljus himmelsbakgrund. Drygt 7 minuters exponering ger en tydlig bild av den lilla kärnan, medan det är mycket svårt att urskilja hur långt ut coman sträcker sig. Bilderna från i går med Megrez var egentligen bättre, så om jag vill följa kometen vidare vet jag nu att “stora teleskopet” faktiskt är för stort.

Picture saved with settings applied.

 

 

4-5 maj 2016

Magisk vårnatt

Det brukar nästan alltid vara problem av något slag som förstör observationskvällen, men trots att jag använde fem olika teleskop/kamera-kombinationer hände inga större missöden, så det var s.k. “flyt” under flera timmar. Denna preliminära rapport har bara slarvigt reducerade bilder, jag hoppas göra det bättre så småningom…

Grunden var en klar och mild vårkväll som bara långsamt blev till kyligare natt. Mitt stativ står numera på en pelare med justerbara skruvfötter, och med en app i telefonen som visar polstjärnans läge i förhållande till polen är det lätt att skruva till ett bra läge så att stjärnorna inte driver. Jag började med att filma Jupiter genom SW200. Seeingen fortfarande rätt dålig, men bättre än häromdan. Först en överkorrigerad bild som visar månarna. (De s.k. ‘wavelet’-inställningarna i Registax överdriver skillnaderna mellan deras ljusstyrka, J4 Callisto är inte så mycket svagare som de övriga).

N3086

Man ser rotationen på bilder från 22.13 resp. 22.51

N3088  N3098

Sedan fick jag för mig att kolla de två välkända dubblarna på vårhimlen, gamma Leonis och gamma Virginis. De är lätta att hitta, och syntes väl upplösta, här på summerade bilder utan den ‘wavelet’-korrigering som gör mån- och planetbilder extra skarpa. Bilderna har inte heller norr uppåt, eftersom det kräver lite mer tidsödande analys att få fram

N3093 N3095

Sedan monterade jag i stället EOS60-kameran på SW200 för några direktbilder. Jupiters månar blev lite skakiga, men här ser man bättre de verkliga ljusstyrkorna

CA5556

Småplaneten Fides håller fortfarande till nära Jupiter, här lite svagt synlig på en 30s-bild med planeten uppe i vänstra hörnet. Jämför gärna med bilden 21/4 då Fides låg ovanför HIP53486!

CA5559

Sedan letade jag upp Leo-tripletten, den galaxtrio som jag den 31 mars bara avbildade som en duo. Den tredje galaxen (NGC 3628) är klart ljussvagare, men på en 13,5 minuters DSS-sammanläggning ser man de spännande stora stoftmolnen i den kantställda galaxen

Picture saved with settings applied.

En huvuduppgift för kvällen var att ta bättre bilder av kometen 252P Linear. Den är stor och ytljussvag, och jag kunde nätt och jämnt urskilja den i en fältkikare. På bild blir den mycket tydligare, här först med 100mm telebojektiv på ett fält i vintergatan med många stjärnor. Den totala exponeringstiden är 7 minuter.

Jag använde sedan Megrez-teleskopet (360mm f/5) för en mer detaljerad bild, där man nu ser att den runda gröna “coman” har en stjärnlik kärna i centrum. Den totala exponeringstiden är nu 10 minuter.

Från observationsplatsen utanför huset har jag dålig sikt mot söder, så för att kolla Mars och Saturnus nere i Skorpionen fick jag vandra iväg en bit med en kamera plus iOptronstativet. Kalhygget blir lite extra dramatiskt upplyst av min röda pannlampa

C_5069

men vid horisonten ser vi triangeln Saturnus-Mars-Antares. Mars är tre veckor från opposition och rör sig snabbare än Saturnus åt höger, så avståndet mellan dem växer.

C_5070

Tillägg och omsorgsfullare bilder kommer så småningom, men alltså, natten var magisk…

1 maj 2016

Mest Jupiter

Vädret såg hyggligt klart ut, och jag började filma Jupiter genom SW200. Det krävdes dock lite längre exponeringstider än normalt, och jag insåg att det fanns dismoln som kom och gick. Seeingen var också mycket dålig, så även efter Registax-behandling är bilderna tråkiga.

Här först en överexponerad bild utan Barlow för att visa de tre synliga månarna.

N3060

Med Barlow syns här planeten med två månar klockan 22.40. (Vid randen nere till höger försvinner just Röda Fläcken)

N3062

För att få fler bilder minskade jag ner synfältet så att vi ser bara Jupiter plus Europa. Klockan 22.42 anas ännu Röda Fläcken.

N3063

Däremot är bilderna inte bra nog att visa att Io finns på planetskivan. Ios skugga missar ännu planeten, men ska ca 23.13 börja sin vandring över planetskivan.

Här ser vi bilder från 23.08 och 23.16 som visar att tidtabellen stämmer

N3075  N3078

Vi ser sen en lite överexponerad bild från 23.30 och en ganska bra från 23.47 där Io själv faktiskt kan anas som en ljus fläck

N3082  N3084

Vad man sedan kunde ha sett är att Io lämnar skivan omkring 00.24, att Europa försvinner bakom den 01.01, och att till sist Ios skugga når randen 01.27. Redan kring midnatt kom det dock träd i vägen, så bilden från 00.03 blev den sista

N3085

Jag gjorde också en liten promenad upp längs vägen (för friare sikt mod sydost) med kamera plus iOptronstativet, men märkte direkt att det låg dismoln vid horisonten som inte skulle låta Mars och Saturnus synas förrän betydligt senare. Och eftersom jag fortfarande inte hade koll på komet 252P LINEAR chansade jag bara med några 30s-exponeringar utan att se den i kameran. Med facit i hand anas den svagt, men det hade varit roligt att ta några fler och längre exponeringar, nu på Att-göra listan…

CA5551

På en lika kortexponerad bild av Norra Kronan kunde jag till sist konstatera att variabeln R CrB fortfarande är osynlig, samt att den rekurrenta novan T CrB inte fortsatt att ljusna efter ett miniutbrott i april. Stjärnan har haft riktiga utbrott 1866 och 1946 och hålls under uppsikt av många amatörer.

CA5555a