Sämre andraföreställning

Enligt heavens-above skulle gårdagens Starlink-uppträdande repriseras klockan 22.40, med bara lite ändrad bana över himlen, och jag insåg att jag kunde få fri sikt från närmare hemma. Jag valde mitt vidvinkligaste objektiv (10 mm) och gjorde mig beredd att få intressanta bilder. Satelliterna var dock klart ljussvagare denna kväll, och mer utspridda, så intrycket både visuellt och på bilderna är inte så imponerande. Inte förrän jag ökat ISO till 3200 blev spåren vettigt starka, men trots det vida synfältet syns aldrig mer än 4 eller 5 samtidigt. De kommer fram under Karlavagnens tistelstång och försvinner i jordskuggan i Herkules, mitt emallan Vega och alf Oph. Här tre liknande bilder från 22.34.26, 22.34.52 resp 22.35.25, var och en med 5 sekunders exponering. Man ser bara att spåret sakta sjunker

Bakgrundsstjärnorna syns inte ordentligt förrän jag ökad exponeringen till 10 sekunder, när man fortfarande urskiljer de enskilda satelliterna, 20.36.10

Jag hade glömt att min röda pannlampa kan peka lite var som helst, och när jag sen till sist kom fram till en bra kombination (6s, ISO 6400) har jag låtit lampan ge fula reflexer, 20.38.14

Det var intressant att se den stora skillnaden mot gårdagen. Det är bara nära uppskjutningen som vi ser satelliterna ljusstarka och nära varandra, sen styrs de långsamt till högre banor och blir successivt allt ljussvagare och mer separerade. Det går att se gruppen även i kväll, men jag tror inte jag ids passa på dem.

Eftersom vädret var rimligt klart bytte jag sen till 85mm-objektivet och tog bilder mot alfa Pegasi och 198 Ampella. Dagens summabild (5×15 s ) är ganska ful med månsken nere till höger

men jämförelsebilden har ett idealiskt tidsavstånd, där man lätt ser Ampellas rörelse på ett dygn