Uppföljning 1  (sen 16/2 som ligger fel under mars..)

Jag planerade ju igår att göra en förstaobservation av tre småplaneter och lyckades med två. Det viktigaste för idag var då att få förstaobservationen av den tredje, nr 70 Panopaea. Jag hade samma utrustning, kamera med 200mm-objektiv monterad direkt på den stora monteringen utanför huset, och vädret var lika kallt. Det gick dock lite bättre, och jag kunde rätt snabbt hitta fältet med nr 887 Alinda. Här hade jag nu två observationer av den, och fick en bra jämförelsebild. Alinda rör sig snabbt, bara 0,23 ae från jorden.

Från Alinda-fältet flyttade jag mig med monteringens cirklar till var Panopaea borde vara, och tog sju 30s-exponeringar där jag noga kollade att drivningen fungerat. Fältet i Lilla Lejonet är utan ljusa stjärnor, men Panopaea finns med, vilket var det viktiga. Miravariabeln R LMi kan nå magnnitud 6, men är nu snarare kring 11.

Eftersom jag ändå måste observera en ytterligare kväll för Panopaea insåg jag att jag kunde vänta med 127 Johanna också, eftersom Lejonet ännu stod lite lågt i horisontdis. Jag avslutade i stället med några Jupiterbilder. Planeten rör sig nu sakta åt vänster under tau Tauri igen. Nere till vänster skymtar stjärnhopen NGC 1647.

En kortexponering visar nu tydligt alla fyra månarna kompakt till vänster om planeten, liksom hur Jupiter bara sen i går rört sig närmare HIP 21706.

Uppföljning

Jag hade plötsligt insett att månen skulle hindra nya asteroidobservationer om det inte blev klart senast den 5/2, och den tidiga kvällen var det faktiskt helklart, med en strålande Venus. Men när jag sen skulle börja observera vid 18.30-tiden var himlen oväntat full av dismoln, upplysta av halvmånen, och det såg ut att bli fiasko. Jag använde 200mm-läget på teleobjektivet, och Jupiter fick förstås en orimlig halo.

En kortexponering visar i alla fall alla fyra månarna

Jag flyttade fältet 7 grader norrut och började ta omöjliga bilder mot 75 Eurydike i diset, men efter några minuter tunnades det faktiskt ut, och åtminstone sju 30s-exponeringar hade mer ”normalt” månljus bakgrund. På en DSS-summa av dessa kan man precis skymta Eurydike, så det går med ett nödrop att acceptera jämförelsebilden. Oppositionen var redan i december förra året, så rörelsen är direkt

Nästa objekt var nr 120 Lachesis, och där kunde jag direkt se att jag pekat rätt genom att M37 skulle finnas i fältet. Med 200 mm brännvidd visar objektivet en extrem vinjettering, och en 5-minuters summabild ser ut att avbilda någon slags jättestjärnhop bredvid M37, men det är alltså bara bildfel!

Med lite pyssel kan man dock hitta Lachesis, så även här blir det en godkänd jämförelsebild

Tredje småplanet ut var nr 90 Antiope vid kappa Geminorum, och summabilden har lika omöjlig vinjettering.

Detaljbilden är klart sämre än den från 1/2, men visar tydligt att det jag då markerade som Antiope är en stjärna som syns även på dagens bild. Antiope är betydligt ljussvagare, och kan bara med mycket god vilja urskiljas, så jämförelsebilden är ett gränsfall.

Jag hade planerat att ta fler bilder senare på kvällen, men redan efter en timme var himlen helgrå, så jag är glad att jag fick detta gjort. Lärdomen är också att zoomobjektivet vid 200mm och full öppning (f/4) är ganska odugligt. Jag ska nästa gång använda mitt fasta 200mm-objektiv i stället.

PS. Det slumpade sig så att småplaneten nr 47 Aglaja fanns i samma fält som Eurydike, så det gick oväntat bra att få ett jämförelsepar bilder för den också. Den är precis på väg att ändra riktning, så rörelsen är ovanligt liten.