Himlen allt klarare, men luften varkar (ganska typiskt) också mycket oroligare när jag åter filmar månen. Men man kan lita på att Registax trollar fram trevliga bilder ändå. Här först soluppgången för området kring Aristachus, med många intressanta bergsformationer.

Längre exponeringstider (1/50 i stället för 1/100 sekund) ger något fler detaljer i skuggorna, men skärpan minskar

Copernicus är nu fullt solbelyst, men är ändå en imponerande syn

Solen står lågt över Mare Humorum, och man ser komplicerade mönster på botten av den stora kratern Gassendi. Ett system av koncentriska rännor är uppkallat efter kratern Hippalus.

Första kväll på mycket länge med klar luft, om än ganska orolig. Filmar månen igen, och förundras över hur snabbt terminatorområdet förändrats sedan i går. För ovanlighets skull publicerar jag därför några månbilder från i går tillsammans med dagens, så blir jämförelsen tydlig, Först Plato, som i går (9/3 18.23, övre bild) visade nästan diamantringsutseende när solen nådde randen, men i dag (10/3 22.20, nedre bild) ser helt ‘vanlig’ ut:

Den berömda ‘Raka muren’ nära kratern Birt anas knappt 9/3 19.00 (övre) medan den är uppenbar 10/3 22.26 (nedre):

Till sist kan vi se på den långa bergskedjan Apenninerna som på den övre bilden (9/3 18.20) visar långa skuggor, vilka krympt påtagligt till den undre (10/3 22.22). (Månen roterar ungefär 12 grader per dygn, dvs solen stiger 12 grader per dag när den går upp. Det tankefel man gör är att tänka solhöjd (säj) 12 grader ena dagen ökat till 12+12 grader dagen därpå, vilket skulle förkorta skuggorna till hälften. I själva verket är de flesta månberg så låga att solhöjden första dagen kanske bara är 3 grader. Då är den nästa dag 3+12 grader, och skuggorna har plötsligt krympt med en faktor fem!)

Paradkratern Copernicus (som var i skugga 9/3) ligger den 10/3 precis vid terminatorn (sol/skugga-gränsen), och vid denna låga solhöjd syns alla små ojämnheter mycket tydligt.

Bara lätta moln på dagen (men tjocka på kvällen…), och jag filmar månen igen. Ännu vid halv fas är månen för ljussvag relativt himmelsbakgrunden för att det ska gå att få några bra bilder, och dessa är bara översikter i väntan på bra kvällsväder…

Månen skymtar bakom molnen, och jag provfilmar bara för att se om jag kan…Molntjockleken varierar snabbt, och det är omöjligt att fokusera och välja ‘lagom’ exponering. Här ett exempel på hur råmaterialet ser ut:

Att göra en bra bild av detta är ganska omöjligt, men det är trevligt att i vart få en liten överblick. Librationen är gynnsam för att se områden i högerkanten av månskivan (Gauss, Mare Smythii), och fasen liten nog (32%) för att den låga randen på Berzelius ska vara tydligt synlig.