25 april 2025

Kort uppdatering

Det var länge sen jag var ute öht, och ännu längre sen jag körde med det gamla standardobjektivet 85 mm och den lilla iOptron-monteringen.  Kvällen var vackert klar, och efter 23.30 var det mörkt. Mars har lämnat Tvillingarna och är på god väg mot Praesepe, men jag hade slarvat med polinställningen, så bara en 15 sekunders kortexponering har runda stjärnor. Den är dock trist underexponerad

så en 3 1/2 minuts summabild är trots allt roligare

Sen siktade jag mot Spica, där asteroiden nr 37 Fides fanns i närheten. På en 3 minuters summabild syns Fides lätt, och jag ska alltså bara ta en bild till snart. Spica är en intressant dubbelstjärna med två tunga och heta B-stjärnor i en 4-dygns omloppsbana, och bilden visar den blå färgen spridd av lite dis i luften. Annars är fältet här kring Spica som synes ganska tomt på ljusa stjärnor.

I Norra Kronan händer fortfarande inget spännande, R CrB är som vanligt stark och T CrB som vanligt svag

Til sist försökte jag peka mot den uppgående Svanen, men då märktes igen den dåliga polinställningen med avlånga stjärnor redan med 30s-exponeringar. Som vanligt är det svårt med överblicken med såpass litet synfält i ett vintergatsområde och med en grangren till vänster som ser ut som ett mörkt moln.

Om jag vrider bilden och bara väljer området nära eta Cygni blir det mer igenkännbart, och vi kan faktiskt ana chi Cygni som ett rödaktigt stjärnstreck. Den har börjat stiga i ljusstyrka från ett minimum i början av mars, och vi kan nu börja följa uppgången fram till ett maximum i september.

Mer än så blev det inte denna kväll, men jag hann definitvt konstatera att vinterhimlen nu är borta för säsongen.

18 februari 2025

Uppföljning 2 (sen 16/2 som ligger fel under mars…)

Det kalla högtrycket låg kvar, så jag kunde köra en tredje kväll med samma utrustning och samma mål. Jag behövde en ytterligare observation av nr 70 Panopaea och nr 127 Johanna, vilket nu kändes mycket görbart. Jag råkade komma ut precis när Orion passerar den enda trädluckan där nebulosan är observerbar, så jag ville förstås ta några bilder av den också. Monteringen gick till synes bra att starta, men bilderna visade att den stod still, bara stjärnspår. Det var förstås väldigt frustrerande, men jag var beredd, och efter ett par omstartsförsök fungerade det, och jag kunde få mina Orionbilder. Det är samma motiv vinter efter vinter, men man tröttnar inte. Brännvidden 200 mm är precis lagom så att man utom den stora nebulosan får med ’Flame’- och (marginellt) Hästhuvudnebulosan uppe till vänster.

Men det var asteroidbilderna som var det viktiga, så först alltså Johanna i trakten av gamma Leo. Den är preci2 i opposition och hade synts även på 85mm-bilder, så jämförelsebilden här är ovanligt tydlig.

På min 4,5 minuters summabild kan man nära gamma Leo också svagt urskilja det intressanta växelverkande galaxparet NGC3226/7 (Arp 94)

Från Johanna gick jag igen med inställningscirklarna till Panopaea, och kunde även för den göra en tydlig jämförelsebild. Lustigt nog anas på detaljbilderna ett ytterligare galaxpar. Dessa två växelverkar inte direkt, men ligger båda ungefär lika långt från jorden, ca 80 miljoner ljusår.Vi har alltså i samma lilla fält Panopaea ca 18 ljusminuter bort, så 5 miljoner gånger avlägsnare stjärnan HIP47652 omkring 190 ljusår bort, och så 400000 gånger avlägsnare igen de två galaxerna…

Tre asteroider tog tre kvällar och en del möda, men samlar man så samlar man, och de lättare är nu fixade. Jag saknar nu bara tre nummer under hundra, men nr 99 Dike kommer inte att bli möjlig att observera förrän hösten 2026

16 oktober 2024

Bättre plats, sämre väder

Det syntes från början att vädret var mycket tveksamt, med stora molnslöjor upplysta av en nästan full måne. Jag var i alla fall beredd nere på badplatsen Osudden, med friare sikt åt väster. Det verkade länge hopplöst, men omkring klockan 20 fick jag syn på kometen i en molnlucka. Molnen och himlen är ljusa, så redan 11 sekunder är en överexponering.

Jag tog ett tiotal bilder innan huvudet igen kom in i tätare moln, och en summabild med totalt 86 sekunders exponeering visar en fin komet. Den har rört sig snabbt sedan i går, när stjärnan 10 Ser låg mitt i svansen ungefär som omg Ser nu.

Med lite beskärning blir bilden ännu finare, så jag är helt nöjd med tanke på förhållandena.

Förhoppningen är nu en kväll till med klart väder…