29-30 november 2022

Dörrtitt

Jag kände mig såpass trött och förkyld att jag bara var glad när uppklarningen på kvällen bara var partiell. Efter midnatt vaknade jag dock och tittade ut på en häftig vinterhimmel med Mars som kronjuvelen. Jag insåg att jag inte skulle orka gå ut på riktigt, men kom så småningom på att jag kunde ta några vidvinkelbilder utan fokusering eller exakt inriktning genom att bara ställa stativet på trädäcket rakt utanför dörren från sovrummet. Sagt och gjort, med 30s exponering behövde jag bara starta, stänga dörren och kolla efter 30 sekunder vad det blev. Inga höjdarbilder förstås, men en påminnelse om vad som döljer sig bakom de envisa molnen.

Med horisontell kamera fick jag lite frustrerande välja mellan att få med Sirius (i en bra trädlucka) men missa Mars

eller få med Mars och missa Sirius

Jag skulle förstås ha tagit ett vidvinkligare objektiv, men nu hade jag valt det gamla Sigmaobjektivet 17-50 mm, och orkade inte byta. Med höjdformat får man med båda, men det var svårt att få rätt utsnitt. Kring Mars ser man hur mycket dis det är i luften, dis som ner mot horisonten ytterligare försvagar Sirius som redan kämpar med träden.

Det unika med denna himmel är trots allt den extremljusa Mars (magnitud -1,8) i Oxen. På sista bilden har Orion kommit fram lite bättre, men bältet ser konstigt snett ut eftersom det är sigma Ori man ser och inte zeta som fortfarande är dold i granen.

Det hade förstås varit fint att kunna ta lite fler bilder även med 85mm-objektivet, men det här var bättre än ingenting.

17 november 2022

Klart?

Efter så lång period med gråväder tar man alla chanser, och när det plötsligt verkade klart tvekade jag inte utan klädde på mig och gick ut. Det visade sig dock vara en kväll med mycket växlande dismolnighet, och den klara himlen fanns bara i mindre luckor. Jag hade standardutrustningen (kamera med 85mm-objektiv på iOptron-monteringen) och fick nöja mig med några få bilder mot de asteroider som jag fångade den 19 oktober.

Första intrycket av himlen var i alla fall att vintern börjat, med Orion på väg upp i sydost. Mars har börjat sin oppositionsslinga med att backa tillbaka genom ”Ekliptikans port”= Oxens hornspetsar, och lyser nu starkare än någon stjärna.

Sen var ju problemet att det gått nästan en månad sen de tidigare bilderna, vilket innebär att asteroiderna flyttat sig långt sen dess. Jag kunde ta nya bilder av nr 27 Euterpe, nr 30 Urania och nr 349 Dembowska, men det går ändå inte att få  jämförelsebilder: antingen saknas området där asteroiden nu finns på de gamla bilderna eller tvärtom. Nr 46 Hestia missade jag helt nu, och likaså hamnade Uranus bara precis i kanten av en bild med både Plejaderna och 27 Euterpe.

Den enda asteroid som jag fick på två överlappande bilder är nummer 63 Ausonia, men den är lite för ljussvag för att jämförelsen ska bli tydlig i ett så stort fält.

Det är bara att hoppas på fler klara kvällar lite fortare.