17 mars 2024

Komet+asteroid

Himlen var full av dismoln i stråk, upplysta av halvmånen, men det gick att vänta ut det värsta. Kameran med 200mm-objektivet är otymplig på iOptronmonteringen, och det krävs att man kan dra åt alla skruvar med iskalla fingrar. Det blev en hel del missar, men tillräckligt många användbara bilder för att visa en fortsatt fin komet12P.

Allra först pekade jag på Jupiter för fokusering, och bara 2 sekunders exponering räckte för att ge en ljus himmel. Stjärnan sigma Arietis var den som Jupiter rundade i augusti/september  förra året innan oppositionen och nu alltså snart passerar igen.

På en halv sekund ser man tre månar plus en 7,5 magnitud stjärna, nästan möjlig att ta för en svag måne.

De första kometbilderna på ljus himmel vill DSS inte summera alls, pga för få stjärnor. Nästa bild är en summa av tio stycken 15s-bilder som tydligt visar disproblemet.

Sex 30s-bilder visar kometen på väg ner i en trädtopp, så här bytte jag observationsplats

Från det nya stället kunde jag ta några fler bilder, här en 5,5-minuters summa med några stjärnidentifieringar.  Lite oväntat befinner sig kometen  i det övre vänstra hörnet av Fiskarnas (stora) stjärnbild.

Merd totalt 7,5 minuters exponering ser det ut så här, helt OK med tanke på vädret!

På slutet lyckades jag få fast kameran även i riktning kappa Geminorum, dvs där asteroiden nr 71 Niobe fortfarande befinner sig. Jag tog bilder av den med Megrez-teleskopet den 7 /3, och det skulle nu gå att få en andrabild.  Det fungerade bra, man kan se hur Niobe rört sig mest söderut på väg at svänga vänster efter oppositionen som var redan 21 januari.

Jag var osäker på exakta positionen och tog bilder i två omgångar. På mosaikbilden syns en tydlig liten stjärnhop, som jag har kollat är  NGC 2420, en ganska gammal hop omkring 8000 ljusår bort.

Helt klart en lyckad kväll, om än kall.

8 mars 2024

Slarv, men bra i alla fall

Kvällen var klarJag tyckte det var en god idé att gå bort längs vägen med det portabla stativet så att kometen skulle vara längre synlig över träden. Visserligen bara med 200mm teleobjektiv, men då skulle man ha chans att se en längre svans? Problemet var sen att jag hade så svårt att hitta Polstjärnan. Jag såg en stjärna i sökaren, hade på känn att jag var fel, men gav upp försöken och nöjde mig med den inriktningen. Jag såg inte direkt i kameran att stjärnorna var avlånga, men nu efteråt sitter jag med många bilder som DSS vägrar att kombinera eftersom stjärnorna inte är runda nog.

Medan det ännu var ljust tog jag ett par bilder mot Jupiter bakom trädgrenar

Med kortexponering ser man fyra månar

De flesta kometbilderna accepterades trots allt, och ser den nu  på väg genom Andromeda

En första 11-minuters summabild visar en antydan av den långa svansen från i förrgår.

Ett försök att också kompensera för kometens rörelse gör mest bakgrunden fulare

Det bästa jag kan åstadkomma blev denna 17-minutersbild med allt som accepteras av DSS.  Inte så tokigt trots allt, så jag nöjer mig nu.

Nästa klara  kväll blir det nog Megrez-teleskopet igen, trots en trädlucka som krymper dag för dag.

Från den plats jag tog kometbilderna såg jag åt andra hållet rho Leo långsamt komma fram bakom de björkar som växer sig allt högre på det fd kalhygget. En summabild visar att jag inte väntade länge nog, så frågan var om asteroiden 58 Concordia skulle gå att hitta bakom grenarnas skuggor.

Det visde sig inte alls vara några problem. Concordia syns mycket tydligare på dagens bild, dock mest på grund av en sämre bildkvalitet.

Jag misslyckades sen med att peka uppåt  mot kappa Gem (för 71 Niobe), utan gav mig för kvällen.

7 mars 2024

Uppföljning

Jag hoppade över kometen ikväll, koncentrerade mig på att göra nya Megrez-observationer av gårdagens asteroider. Den säkraste att hitta var nr 128 Nemesis mycket nära Pollux. Det räckte med 30s enkelbilder för att ge en fin jämförelsebild

Den svaga nr 66 Maja kräver summabilder både från gårdagen och idag. Jag hamnade rätt utgående från Pollux, och i stor förstoring ser vi rörelsen

Vid kappa Gem under Pollux passade jag på att ta en bild av den ljusstarkare nr 71 Niobe, för uppföljning med 85mm-objektiv.

Sen utgick jag från Regulus i stället, och kom till rätt ställe för nr 46 Hestia, där det igen krävdes summabilder. Jämförelsebilden visar den tydliga rörelsen

Vid eta Leo fanns nr 100 Hekate, inget problem att sikta, jämförelsen igen med summabilder

Sen hade jag slarvat med 83 Beatrix, som kom med av misstag igår, och pekade nu ovanför. Däremot blev det rätt med 58 Concordia, som anas redanpå en enkelbild.

Jag hoppas nu på en snar uppföljning, dvs klart en kväll till?

6 mars 2024

Komet och småplaneter

Det verkade bli en lika klar kväll och jag skulle alltså bara starta i tid med kometen rätt orienterad. Men när man tror att man vet hur man ska göra så strular det. Kameran på högkant var omöjlig att sikta genom, och när jag hade kometen i bild blev jag osäker på upp och ner, och när jag väl ökat ISO-värdet så att jag såg svansen blev jag osäker på vilka finrörelser som hade vilken effekt osv…Kort sagt tog det alldeles för länge innan jag kunde börja ta bilder.

Jupiter fick förstås bli fokushjälp, och på 2 sekunder ser man månarna fint

Det blev bara tio kometexponeringar, summa 12,8 minuter, men ändå en spännande bild av den långa svansen.

Efter gårdagens fina Orionbild gav jag mig på Rosettenebulosan, ett annat svårt och svagt objekt som jag knappt fått till förut. Och även nu blev resultatet över förväntan, summaexponeringen oplanerat samma som för kometen 12,8 minuter

För att untyttja det fungerande teleskopet gav jag mig lite senare ut för att försöka leta upp asteroider. Det är dumdristigt att använda så lång brännvidd, men väderleksrapporten ger chans för klart även följande nätter för uppföljningen….

Principen var alltså att utgå från ljusa stjärnor, först Regulus. Nära nedanför till höger fanns asteroiden nr 46 Hestia, mitt f.n. lägsta oobserverade nummer. Hestia syns svagt redan på en 30s-bild

och jag har fler att kombinera.  Näst lägst saknat nummer är 58 Concordia, som även den skulle gå att hitta från Regulus. Jag tycks dock ha vridit plus i stället för minus i deklination och alltså hamnat helt fel men ändå inte! I detta fält ligger nämligen en ytterligare asteroid på min lista, 83 Beatrix. Den är såpass ljusstark att den går att få även på 85mm-bilder, men med här alltså av lustigt misstag

Med möda lyckades jag sen peka på eta Leo ovanför Regulus, där nr 100 Hekate är marginellt skönjbar på en enkelbild (men bör synas bättre på en 5-bildssumma).

Sen hade jag ett par positioner som onödigt nog skulle utgå från Pollux. Jag hade glömt hur svårt det är att sikta uppåt, och på första försöket kom jag till Castor i stället. Jag reagerade dock på den för blå färgen, och lyckades backa ner till Pollux. Precis intill Pollux befann sig nr 128 Nemesis

men viktigare var det låga numret nr 66 Maja en bit bort i Kräftan. Den har magnitud 13,7 och syns inte lätt på en enkelbild, men förhoppningsvis på en summa av fem. Jag återkommer när jag har tagit andrabilder av asteroiderna.

 

4 mars 2024

Komet och hästhuvud

Det blev äntligen  en oväntat  klar kväll, och jag ville ta fler bilder av komet 12P Pons-Brooks. Jag orkade inte försöka med den stora tuben, eftersom det är svårt nog med Megrez-teleskopet. Jag visste inte heller hur lång tid jag hade på mig innan kometen sklle försvinna i träd, så jag började så fort jag kunde se några stjärnor. Efter fokusering på Jupiter pekade jag på alfa Andromedae, och sen via inställningscirklarna på 12P, som fanns i fältet direkt.

Jag tyckte kometen var för nära kanten, och lyckades centrera bättre, vilket visade sig vara förhastat…

Jag kunde ju inte tänka mig att svansen skulle vara så framträdande, men redan på en 8,5 minuters summa av de första 30s-bilderna ser man att svansen tycks fortsätta ut över bildkanten

Vid teleskopet märkte jag inget förrän det blivit så mörkt att jag vågade exponera en minut eller mer. Då anade jag den långa svansen och justerade inriktiningen tillbaka till ungefär det första läget, men lite för sent. Kometen närmade sig en grantopp, och omkring 19.45 fick jag avbryta. På den sista 10,5-minuters summabilden syns egentligen inte mycket mer svans, bara att jag inte borde ha centrerat.

Bilderna är än så länge slarvreduktioner, och i nästa steg ska jag försöka använda alla delbilder jag har. Det kräver dock att man kompenserar för kometens långsamma rörelse åt vänster i fältet. Jag hoppas också på en ny chans när jag kan lägga kameran på högkant.

Tillägg 21/3: En summabild med 18 minuters exponering och kompensering för kometens rörelse visar inte mycket mer och svansen ser inte smalare ut?

medan de sista 5,7 minuterna visar att det var synd att jag inte kom på tidigare att lägga huvudet i kanten. (Grantopp t.h!)

Jag har ju knappt tagit vinterns slentrianbilder mot Orion, så nu passade jag på att ta ganska många exponeringar mot Flame- och Hästhuvudnebulosorna. Kvällen var uppenbart helklar, för en 14-minuters summabild är nästan den bästa jag tagit. (En ful rund skräpfläck på detektorn uppe till vänster syns även på kometbilderna, får jag retuschera bort…).

En 34s Jupiterbild säger bara att Jupiter är ljusstark

medan 1/2 sekund räcker för månarna

Jag ska vid tillfälle jobba mer med bilderna, men det känns roligt att visa kometen medsamma…