27 september 2014

Klart med lätt dis, testar lite roligheter med Megrez.

Först de geostationära satelliterna som jag hittar via lamda Aqr och Polyhymnia (se 25/9)

CA2969

Med längre exponering ritar de längre streck, men den i mitten tycks röra sig med avsevärt annorlunda hastighet än de övriga

CA2970

Längre åt höger finns ännu fler satelliter. På första bilden finns också en satellit i helt annan (men hög) bana

CA2971

CA2972

När jag sen helt sonika stängde av teleskopets drivning är det förstås alla stjärnor som ritar spår, medan de geostationära satelliterna just är orörliga prickar på himlen!

CA2973

Tre summerade exponeringar visar hur stjärnorna driver förbi medan satelliterna är orörliga. Efter lite sökande hittade jag också sidan www.satellite-calculations.com som med lite pyssel gör det möjligt att identifiera objekten. Tack vare att jag hade lamda Aqr som riktpunkt blev det helt säkert.

CA297x

Den andra roligheten var att sikta på Slöjnebulosan med Megrez. Synfältet är precis lagom stort, och redan 1 minuts exponering (ISO3200) ger en tydlig bild.

CA2981

 

Med 7 1-minutsexponeringar kombinerade i DSS får man en förvånande vacker bild av dessa  rester från en supernova som tros ha synts för 5-8000 år sedan.

CA298x

 

25 september 2014

Klar kväll, och huvuduppgift att ta bilder av min växande skogshorisont.

I september 2009 tog jag ett par bilder som visar _en_ stor gran ungefär i söder, och i övrigt flera ‘sydluckor’

horisont09

 

Nu har många av de mindre träden växt upp, och särskilt en närbelägen gran till vänster om den stora. Man kan syfta mot de markerade stjärnorna så är det tydligt hur mycket som har hänt på fem år. Mycket går bra att observera ändå, men Saturnus kommer att vara osynlig fram till 2021 eller så…

horisont14

Men jag fortsatte också att observera asteroider med teleobjektiv (135mm f/4,5). Först Victoria, som fortsätter neråt åt höger, jmf 22/9

CA2949

Asteroid nr 84 Klio finns också i Pegasus, lätt att hitta nära gamma

CA2954

Uranus och 37 Fides finns som sagt i samma synfält, och båda ha rört sig jämfört med 22/9

CA2950

Ett stycke nedanför Uranus, i stjärnbilden “Valfisken” (Cetus) finns småplaneten med det låga numret 5,  Astraea

CA2952

Intressantast är dock bilden av asteroid nr 33 Polyhymnia. Inte för småplaneten, utan för att fältet råkade hamna mot en stor grupp geostationära satelliter. Om man följer himlens rörelse ritar förstås en “stillastående” satellit ett streck, och här syns fyra eller fem i rad

CA2953

 

 

22 september 2014

Helt klart efter kallfrontspassage, snabba bilder med kameran (135mm f/4,5) på iOptron-stativet

Komet Jacques är ganska oansenlig med teleobjektiv, först på 30s, sen felpekad i hörnet av bilden med 60s exp (ISO3200)

CA2923

CA2926

Småplaneten nr 12 Victoria har rört sig en bit jämfört med bilden från 15/9

CA2927

 

Planeten Uranus finns i år under stjärnorna epsilon och delta i Fiskarna (Pisces)

CA2929

Lite till vänster finns asteroiden nr 37 Fides, som med lite bättre inriktning kan fås i samma synfält som Uranus

CA2930

 

Sen testade jag utan större hopp om framgång att sikta mot den svaga supernovaresten ‘Slöjnebulosan’ nära epsilon Cygni. Till min förvåning ser jag tydligt två delar av den stora nebulosan, först på en 2-minutersexponering (med obligatoriskt satellitspår…)

CA2933

och här på en 4-bildssumma (med DSS), totalt 6,5 minuters exponering

CA293x

Den svaga Slöj- eller Cirrusnebulosan har jag alltid trott vara omöjlig att observera utom från speciellt mörka platser, men när det var så lätt med teleobjektiv hoppas jag få en chans att testa med Megrez också!

19 september 2014

Ganska disigt, men jag var besluten att ta en bild av Jacques vid Klädhängaren…

Det blev bilder(genom Megrez, 360mm f/5), men inte särskilt  roliga. På 60 sekunder syns iaf kometen ovanför t.h. om den lustiga asterismen Klädhängaren, ett slumpmönster även kallat Collinder 399. Till vänster finns en avlägsen öppen stjärnhop, NGC 6802.

CA2901

En DSS-summa av fyra liknande exponeringar blir tydligare, men ger inget nytt

CA290x

Ovanstående bilder togs ca 21.50, och jag försökte sedan igen omkring 23.10. Om man tittar i detalj ser man att kometen rört sig ett litet stycke neråt

CA2913

16 september 2014

Klart igen, och jag fotograferar nu med Megrez (360 mm f/5,0)

Komet Jacques fortsätter söderut, och passerade i kväll tätt bredvid stjärnan alfa i stjärnbilden Lilla Räven (Vulpecula). Här först klockan 22.20

CA2835

Till klockan 23.09 har kometen rört sig lite bort från stjärnan och bildar ett vacker par med den

CA2870

 

Jag fick GoTo-systemet att fungera hjälpligt, så jag lätt kunde ta bilder av flera Messier-objekt. Hantelnebulosan (M27) är förstås obligatorisk, och blir fin på 60 sekunder

CA2837

Satellitspåret fortsätter ner åt vänster på en följande bild, men det ovanliga är den långsamma rörelsen, bara omkring en halv grad på en minut. En typisk satellit som man brukar se rör sig kanske 10 grader per minut, så denna måste befinna sig mycket längre från jorden. En geostationär satellit fotograferad med en kamera som följer himlen rör sig skenbart en kvarts grad per minut, så detta är något mellanting.

Det är säsong för klotformiga stjärnhopar, men M13 har redan försvunnit bakom mina träd i väster. Däremot hade jag en lucka mot den mindre kända men lika fina hopen M92

ca2841

M15 gör sig ännu bättre med SW200 (se 27/8), men är fin nu också

CA2845

 

Även M2 syntes bra, när den kom fram bakom högsta granen

CA2863

En gles öppen stjärnhop mitt i vintergatan (M39) gör sig bättre visuellt än på bild

CA2847

Även M34 är en gles hop, men den ligger lite ifrån själva vintergatsplanet och syns lite tydligare

CA2854

Den finaste öppna stjärnhopen på himlen är den berömda Dubbelhopen (h+chi Persei) som verkligen pryder sin plats i vintergatan

CA2857

Den kända Nordamerikanebulosan ligger precis bredvid Deneb (se vidvinkelbilderna från 15/9), och en 90 sekunders exponering genom Megrez-teleskopet visar många detaljer

CA2877

Jag skippade M31 (Andromedagalaxen) denna gång och siktade i stället på den närbelägna (både i rymden och på himlen) M33. Det är en betydligt mindre och svagare galax än Andromeda, och en 60s-exponering räcker inte för att ge en god bild av de ljussvaga spiralarmarna. Jag ska experimentera vidare med DSS-summeringar

CA2852

15 september 2014

Nästan första gången denna höst som jag upplever att himlen är klar. Tittar på vintergatan och tar bilder med kameran på iOptron-stativet.

Först just en massa vintergata med 35mm f/2,8. Svanen förstås, med Nordamerikanebulosan till vänster om Deneb

CA2798

 

Örnen skymd av träden

CA2801

och zenitvyn mot Cepheus. Man ser halva Cassiopeia uppe till vänster och Nordamerikanebulosan nere t.h., men annars är det gyttrigt…

CA2804

 

Sen byter jag till teleobjektiv (135mm f/4,5) för att bl.a. fånga komet Jacques. Här syns den som en svag grön fläck nedanför till vänster om Albireo, medan M27 (Hantelnebulosan) lyser mycket starkare nere t.v.

CA2813

Jag hittar också rätt på asteroiden 12 Viktoria nedanför zeta Peg

CA2822

och Neptunus nere i Vattumannen (Aqr). Jämför med bilden från 3 september så syns den långsamma rörelsen åt höger

CA2827

14 september 2014

Ganska klart på valvakans kväll, några bilder av komet Jacques.

Lägligt nog passerade kometen (C/2014 E2) nära Albireo, så det var bara att sikta på den med Megrez-teleskopet (360mm f/5). Här två 30s-bilder (ISO3200) tagna 21.42 resp. 22.18. Man ser hur kometens kärna på första bilden är precis intill stjärnan SAO 87373 (V-magnitud 8,2), medan den 36 minuter senare är en bra bit nedanför till höger.

CA2771CA2781

 

En minuts exponering är snarast för mycket, och en DSS-kombination av fyra 60s-bilder blir som vanligt ‘tydlig men ful’

CA278x

10 september 2014

Typisk svensk amatörvardag: Klar himmel, ut med teleskopet, börja filma, moln överallt…

Jag hann inte ens fokusera, så enda resultatet är två suddiga månbilder, som dock i jämförelse med gårdagens visar hur mycket fasen ändras från en kväll till nästa

N1996 N1997

9 september 2014

Samma disiga väder, men månen väl synlig för filmning genom SW200.

Fasen var precis över full, så det fanns en intressant högerrand att filma. Dessutom var librationen sådan att just den randen var maximalt vänd mot oss. Det innebär att flera stora kratrar (Gauss, Kästner, Humboldt m.fl.) nära randen var ovanligt väl synliga. Seeingen var inte den bästa, men från norr till söder kunde man se bl.a. följande

N1982 N1983 N1984 N1985 N1987 N1988 N1989 N1990

 

Nära den belysta randen syns inga skuggor, men den slingrande Schröters dal vid Aristarchus/Hesiodus går fortfarande att urskilja (jmf 6/9)

N1993

 

6 september 2014

Månen tittar fram en stund mellan träden, och jag filmar genom SW200.

Tror att diset är tjockare än det verkar eftersom jag måste använda så långa exponeringstider (30-40ms i stället för under 10). I stället visade det sig att en ‘gain’-kontroll stått på 340 i stället för 6-700 som jag brukar använda, dvs det var mitt eget slarvfel…

Det blev alltså ganska mediokra bilder, men perfekt månfas för Aristarchus och Schröters dal

N1960

De många sprickorna i kanten av Mare Humorum syns tydligt, liksom den stora kratern Gassendi

N1967

Librationen lutade sydpolen mot oss, så området söder om Clavius är väl synligt. Den oregelbundna kratern Newton syns annars sällan.

N1964

Den största ‘svenska’ kratern Wargentin har inte riktigt blivit solbelyst ännu, i kanten av Schickard. I samma område ligger också den ovanligt ovala kratern Schiller.

N1966