Asteroiden nr 13 Egeria upptäcktes 1850 och har en omloppstid av 4,14 år. Banan är elliptisk, med periastron vid 2,36 a.e. och apastron vid 2,79 a.e., och inklinationen mot ekliptikan ganska stor (ca 17 grader). Asteroiden är stor (202 km), men ytan är ganska mörk, och den blir aldrig ljusare än magnitud 9,7.

Här syns den (magnitud ca 10,5) en månad före en gynnsam opposition (långt ovanför ekliptikan) i Kusken, på väg att börja sin baklängesslinga.

Ungefär ett solvarv senare skedde oppositionen igen i Auriga den 1/12 2024. Jag observerade en månad senare, när den backat till i trakten av Kalifornien-nebulosan i Perseus. Avståndet från solen är här 2,41 ae, från jorden 1,53 ae och magnituden igen ca 10,5. Det är dåligt vinterväder som tvingar fram 2 veckors uppehåll mellan bilderna, där Egeria rört sig för långt för att vara lätt identifierad.