Lyckad repris
Med månen vid Jupiter skulle kvällhimlen vara extra fin, så jag vågade knappt hoppas på klart väder…Men ibland vill det sig, och himlen var åtminstone nästan klar. Det var inte alls så fint som häromkvällen, mycket kallare och med synliga dissjok, men jag kunde gå ner till samma plats med samma urustning och se den fina konjunktionen.
När månen är inblandad är det alltid vackrast med blotta ögat, medan varje bild med fixerad exponering bara ger en delaspekt. Första bilden här var med 1 sekunds exponering, och den visar månskäran med fint jordsken, men en ännu rätt svag Jupiter. På 4 sekunder blir Jupiters månar tydliga, och man kan ana komet P12/Pons-Brooks, medan månskäran redan är överexponerad.
På 10 sekunder blir himlen omöjligt ljus, men man kan urskilja stjärnor och faktiskt också svagt planeten Uranus.
Biden ovan är från 21.35, och en 20s-bild från 22.03, när kometen redan gått ner, visar Uranus och stjärnorna tydligare. Jupiter når fram till Uranus den 20/4, men det blir svårt att följa på en allt ljusare himmel.
En summa av några fler skymningsbilder visar kometen en aning bättre, t.o.m. med en svag antydan av svans(?). Detta blev alltså min sista bild av komet Pons-Brooks, som inte blir synlig igen från Sverige förrän om 71 år.
Det trevliga med en klar kväll så nära igen efter den förra är ju att jag kunde få andrabilder av fyra småplaneter. Vädret var som sagt sämre, och nr 78 Diana vid Praesepe är bara svagt synlig på en 3-minuters summabild. Jämförelsebilden visar dock den tydiga rörelsen åt vänster, långt efter oppositionen den 29 januari.
Nr 83 Beatrix finns i Lejonet till vänster om Regulus. På en ful 3-minuters summabild ser vi hur diset i luften ger stora haloer runt de ljusstarkare stjärnorna. Man ser en tydlig färgskillnad mellan den blå Regulus och det mycket gulare paret av röda jättar, gamma Leonis.
Med färre stjärnor längre från vintergatsplanet kan man lättare (än Diana) urskilja Beatrix och se hur den ännu rör sig åt höger efter oppositionenden 1 mars.
Nära rho Leo har vi nr 3 Juno, som den 7/4 bara syntes på en bild med fula spår. Nu blev det bättre, och jämförelsebilden visar den tydliga rörelsen.
Också mycket ljus och lättfunnen vid eta Bootis är nr 532 Herculina, som trots sitt höga nummer kan vara en av de tjugo största småplaneterna. Den syns här vid en ovanligt gynnsam opposition högt ovanför ekliptikan.
Till sist kollade jag förstås R och T CrB, där inget hänt
