30 oktober 2024

Objektivstrul

Det blev åter ganska klart, om än disigt, och jag tänkte jag skulle prova att observera kometen med ett 200mm-objektiv i stället för det vanliga 85mm. Lyckligtvis körde jag ändå först med 85mm, som fungerade fint som vanligt. Först här ett utnsitt från Norra Kronan, där en 3,3 minuters summabild visar R och T CrB som de nu frustrerande länge sett ut

Sen fick jag bra bilder av kometen (C/2023 A3) som fortfarande var lättfunnen vid beta Ophiuchi. En 5-minuterssumma visar en fin svans, och i bakgrunden en annan öppen stjärnhop, NGC 6633, ungefär lika långt bort som IC4655.

Ett par bilder högt upp mot Svanen visar problemen med kort brännvidd i vintergatsfält. Det är så tätt med stjärnor att de svagare är svåra att skilja från varandra. I detta utsnitt skiljer variabeln chi Cygni ut sig bara genom sin röda färg och hade annars varit svår att identifiera. Ljusstyrkan har sjunkit mycket sen  den 15 juli  när bara de ljusaste stjärnorna syntes på ljus himmel, men chi är speciell genom sin extrema amplitud och kommer att bli ännu minst 25 gånger ljussvagare innan den vänder uppåt igen. I fortsättningen måste jag använda teleskop.

Problemen började sen med 200mm-objektivet, som är lite för tungt och otympligt för iOptronmonteringen. Det vet jag egentligen, men lyckas glömma mellan gångerna, eftersom det några gånger ändå gått bra. Dels hade jag nu problemet att ställa in stativet, dvs hitta Polstjärnan i polsökaren. Jag verkar ha centrerat fel stjärna,  vilket förstås gav spår på längre exponeringar. Men sen gör också objektivets tyngd att man lätt får glapp om man inte lyckas dra åt alla skruvar rätt. Kort sagt, man måste vara koncentrerad och tålmodig, och det var jag inte denna kväll. Det blev några halvdana bilder, men inte de jag hade planerat.

Saturnus misslyckades jag till exempel med på alla försök utom denna korta (9s) exponering. Ljusa stjärnor syns, men bara månen Titan svagt till vänster om planeten.

Kometbilderna fick så avlånga stjärnor att bara 7 stycken till sist gick att kombinera i DSS. Bilden har 2,5 minuters total exponering, och det är ungefär samma utseende på kometen som med det mindre objektivet. Det intressantaste på bilden är kanske fortfarande Barnards stjärna, som bland hundratusentals lika svaga faktiskt är den allra närmaste vi kan se från Sverige.

Varje ny kometobservation är i alla fall trevlig, och jag lär mig kanske till sist av mina misstag.

27 oktober 2024

Lagom molnluckor för kometen

Efter många mulna dagar kom regnet, och efter regnet en kort uppklarning. Kometen (C/2023 A3) visade sig till och med vara synlig nästan hemifrån, så det var bara att ta stativet och gå 100 m längs vägen, snabbt och enkelt. Även om ljusstyrkan fortsätter att minska så är kometen fortfarande en fin syn på mina kamerabilder. Från Ormens huvud har den nu kommit till Ormbäraren (Ophiuchus), och kommer om ett par veckor att passera Ormens svans. Stjärnbilden Ormen (Serpens) är speciell genom att den består av två separata delar, med Ormbäraren mellan sig.

Som en extra lustighet kan vi nästan i kometsvansen se Barnards stjärna, vår näst närmaste granne i rymden efter alfa Centauri-systemet, och alltså den närmaste stjärna (bortom solen) vi kan observera från Sverige. Astronomen E.E. Barnard upptäckte dess extremt snabba egenrörelse, mer än 10 bågsekunder per år, och avståndet är bara 5,96 ljusår. Men eftersom den är en av den stora majoritet  av röda dvärgstjärnor som bygger upp Vintergatan så lyser den 25 gånger för svagt för att kunna ses med blotta ögat.

En beskuren 5,8 minuters summa av kometbilder visar inte mycket mer än 40s-bilden ovan. Den glesa stjärnhopen IC4665 ovanför beta Ophiuchi kan också kallas Collinder 349, efter en katalog publicerad 1931 av den svenske astronomen Per Collinder. Hopen ligger ca 1100 ljusår från solen, och dess ljusare stjärnor tycks alltså lysa betydligt starkare än Barnards stjärna, trots ett nästan 200 gånger större avstånd.

Norra Kronan är obligatorisk, men där händer fortfarande inget…Bilden är ett utnsitt från en summa av fyra slarviga bilder, där variablerna R och T i alla fall syns tydligt

Saturnus vandrar sakta vidare åt höger i Vattumannen. Den 15/10 kunde man se stjärnan HIP 115312 till höger om planeten, medan den nu finns till vänster

På en lite förstorad bild syns spår av ett par geostationära satelliter, den starkaste precis under 83 Aqr.

Jag fixerade sen kameran och lät stjärnorna göra spår, men de flesta geosatelliterna var för svaga för att synas bra, och jag ger mig inte på att försöka identifiera dem.

Jag var säker på att det strax skull mulna och gick in efter 25 minuter, vilket i efterhand visade sig lite förhastat, men jag är ändå nöjd.

17 oktober 2024

Komet med ’antisvans’

Det blev inte riktigt tredje gången gillt, för gårdagens dismoln låg lika frustrerande denna kväll, när jag åter stod vid Osudden. Det dröjde länge innan jag öht hittade kometen, och kameran såg hela tiden mer än jag själv. Jag kan inte ärligt säga att jag såg kometen med blotta ögat, däremot säkert (men på gränsen) genom min trevliga 2x-kikare. Jag bara tog många bilder, och hoppades på bra summabilder.

När jag nu gör dessa får jag säga att jag är positivt överraskad. Redan på en första summa av 11 bilder, 99 s total exponering, syns kometens omtalade ’antisvans’ ganska tydligt

Den blev dock sen inte tydligare, vare sig på en 3-minuterssumma med detta bildutsnitt

eller (som man kunde ha trott) med kometen mer centrerad. Diset har antagligen tjocknat även ovanför den tydliga molnkanten.

Jag tog totalt ett 40-tal bilder, och med bara en utesluten (där ett flygplan passerade rakt över svansen) blev det totalt drygt 6 minuters exponering. Summan av dem alla (lite beskuren) liknar de ovanstående, med marginell antisvans. Vi ser också att kometen fortsatt att röra sig uppåt åt vänster ’en svanslängd i taget’ : stjärnan omg Ser låg i går längst uppe i svansens slut.

När det sen verkade vara en rimlig lucka vid Norra Kronan passade jag på att ta tre korta exponeringar ditåt. På summabilden (38 s) kan man precis ana T CrB kring sin vanliga magnbitud 10 och R CrB som vanligt mycket ljusare.

Eter det var kometen såpass dåligt synbar att jag snabbt gav upp försöken att hitta den igen. Men jag hade ju faktiskt redan fått bättre bilder än jag vågat hoppas,

 

16 oktober 2024

Bättre plats, sämre väder

Det syntes från början att vädret var mycket tveksamt, med stora molnslöjor upplysta av en nästan full måne. Jag var i alla fall beredd nere på badplatsen Osudden, med friare sikt åt väster. Det verkade länge hopplöst, men omkring klockan 20 fick jag syn på kometen i en molnlucka. Molnen och himlen är ljusa, så redan 11 sekunder är en överexponering.

Jag tog ett tiotal bilder innan huvudet igen kom in i tätare moln, och en summabild med totalt 86 sekunders exponeering visar en fin komet. Den har rört sig snabbt sedan i går, när stjärnan 10 Ser låg mitt i svansen ungefär som omg Ser nu.

Med lite beskärning blir bilden ännu finare, så jag är helt nöjd med tanke på förhållandena.

Förhoppningen är nu en kväll till med klart väder…

 

15 oktober 2024

Komet bland träd

Komet Tsuchinshan-ATLAS syns nu fint tidiga kvällar i väster efter solnedgången, så när det blev klart måste jag förstås försöka se den. Eftersom min observationsplats ’bakom eken’ använder trädet just för att blockera starka ljus i väster, så fungerade det inte att gå dit. Jag har för flera tidigare västkometer gått till ett fält med utsikt mot lokala vindkraftverk, så jag tänkte att det skulle gå nu också. Men träd växer fort, och jag gick allt mer frustrerad runt och letade trädluckor utan skymt av någon komet, och knappt ens av kraftverkstornen.

Som fokustest använde jag Saturnus, och på denna utsnittsbild kan man se att planeten sedan den 3/10 rört sig vidare åt höger bort mot lambda Aqr. Man ser också tydligt den stora månen Titan. Den 28/8 stod Saturnus ännu mycket längre åt vänster, men Titan syntes i ungefär samma läge till vänster om planeten. På de 48 dygnen sen dess har Titan rört sig ganska precis 3 varv runt Saturnus, period 15.95 dygn.

När jag 19.30 var på väg att ge upp fick jag i alla fall till sist syn på kometen, och kunde ta en första bild som blev den enda där hela svansen klarar träden.

Jag fortsatte att söka runt, men i princip var detta den enda möjliga luckan till vänster om ett stort träd, och kometen rörde sig obönhörligt nedåt. På denna bild ser man att en stjärna i fältet ser lite suddig ut, och det är faktiskt klothopen M5. Utom den långa svansen uppåt vänster kan man (med mycket god vilja!) också ana en ’antisvans’ ner åt höger från kometkärnan.

Kometen befinner sig i stjärnbilden Ormen (Serpens), och på ett utsnitt ser vi några markerade stjärnor.

Redan 19.47, en kvart efter första bilden här ovan var det slut på det roliga, så nästa observationsförsök får bli från en bättre plats.

 

 

4 oktober 2024

Uppdatering

Min viktigaste uppgift var alltså att få en till bild av asteroiden nr 109 Felicitas, och jag insåg att det räckte att gå ut nära huset hemma. Vädret var fortfarande klart, så det var lätt ordnat, även om jag inte riktigt såg vart jag pekade. Fiskarna är en stor stjärnbild utan starka stjärnor, men jag tog en för hög och en för låg bild, och fick med Felicitas på båda.

Det blev alltså en lättläst jämförelsebild där det inte råder någon tvekan om att det är Felicitas man ser röra sig bakåt inför en snar opposition (8/10).

Sen gjorde jag det enklaste när det gäller geostationära satelliter, bara exponerade med fast kamera. I stället för streck är det nu satelliterna som blir punktobjekt och stjärnorna som rör sig. Här har jag alltså siktat mot Saturnus och tagit tre 60s-exponeringari rad. Man ser att  några få av satelliterna är lite extra ljusstarka, dvs det är de som syns som streck på de vanliga bilderna

Jag ska experimentera med längre brännvidder också (eftersom det är så enkelt nu at bara sikta på Saturnus), forts följer…

 

 

3 oktober 2024

Nytt besök hos hästarna

Jag tycks inte få behålla min fina skugga bakom eken, utan de två hästarna har paxat platsen. Jag fick köra en kväll till på vägkanten, men det gick också bra. Himlen var klarare och jag började med 85mm-bilder. Den ljusa geostationära satellit som den 29/9 syntes mellan lam Aqr och Saturnus tycks nu ha rört sig till ett läge längre till vänster, men det är alltså stjärnhimlen som rört sig 4 grader åt höger eftersom jag är ute en kvart senare.

Eftersom Neptunus råkade ligga så nära en stjärna kan man faktiskt se hur den rört sig på bara fyra dygn, dvs det är mest jorden som har rört sig

Den 29/9 tog jag en för låg Neptunusbild, av området kring iota Ceti. Där visade det sig att det gick att urskilja asteroiden 196 Philomela, som jag nu avsiktligt siktade på

Jämförelsebilden visar den retrograda rörelsen efter en opposition 22/9.

Sen var det då nr 10 Hygiea som jag också kunde få en andrabild av. Den syns här lätt nära iota Ari.

Jag hade också sett att nr 109 Felicitas skulle vara synbar längre till höger, men pekade så fel att den hamnade precis i högerkanten av bilden. Det krävs nu en andrabild inom tre dagar för att det ska bi en godkänd jämförelse. Däremot syns på 106s summabilden galaxen M74 alldeles till vänster om eta Psc, liksom ett geosatellitspår långt ovanför det ekvatoriella bandet.

Jupiter har länge närmat sig alltmer till ”ekliptikans port”, Oxens hornspetsar beta och zeta Tauri, men rörelsen vänder nu åt höger nära stjärnan 109 Tauri.

Detaljbilden visar en liknande vy som den 29/9

Sista uppgiften med 85mm blev de vanliga bilderna av Norra Kronan, inget händer..

Sen hade jag tagit med ett 35mm-objektiv för att få luite bättre överblick. På denna bild ser man Saturnus nedanför Vattumannens kruka, och med Fiskarnas ”The circlet” turligt fångad uppe till vänster.

En pekning längre ner visar mer av den stora Vattumannen. Här råkar också den sydliga stjärnan Fomalhaut (deklination -29,5 grader) av en slump synas i en lagom lucka, medan jag annars har fått planera för att se den…

Himlen ärljus i nordost, men här ser vi nu Jupiter tydligare mellan Oxens horn, med Hyaderna och Aldebaran (Oxens öga) till höger.

Sen tog jag på skoj bara några bilder högre upp  mot M31 och M33. På en första dålig bild av M33 med glapp nånstans syns en ovanlig samling svaga satellitspår i samma riktining. Det bör vara en grupp SpaceX-satlliter eller liknande, men trots ivrigt sökande har jag inte kunnat identifiera dem.

Sen är det då så oväntat lätt att på 43 sekunder få en bild med Andromedagalaxen(M31) och Triangelgalaxen(M33) så tydligt synliga.  Den stora öppna stjärnhopen NGC 752 är också väldigt tydlig. Med blotta ögat kunde jag bara till nöds urskilja M31, och så visar kameran något helt annat! Då kör jag visserligen med objektivet vid f/2,5, som ger både stor vinjettering och en violett halo kring ljusa stjärnor, men i alla fall…

Alla bilderna togs på 30 minuter, som känns synnerligen väl använda.