Objektivstrul
Det blev åter ganska klart, om än disigt, och jag tänkte jag skulle prova att observera kometen med ett 200mm-objektiv i stället för det vanliga 85mm. Lyckligtvis körde jag ändå först med 85mm, som fungerade fint som vanligt. Först här ett utnsitt från Norra Kronan, där en 3,3 minuters summabild visar R och T CrB som de nu frustrerande länge sett ut
Sen fick jag bra bilder av kometen (C/2023 A3) som fortfarande var lättfunnen vid beta Ophiuchi. En 5-minuterssumma visar en fin svans, och i bakgrunden en annan öppen stjärnhop, NGC 6633, ungefär lika långt bort som IC4655.
Ett par bilder högt upp mot Svanen visar problemen med kort brännvidd i vintergatsfält. Det är så tätt med stjärnor att de svagare är svåra att skilja från varandra. I detta utsnitt skiljer variabeln chi Cygni ut sig bara genom sin röda färg och hade annars varit svår att identifiera. Ljusstyrkan har sjunkit mycket sen den 15 juli när bara de ljusaste stjärnorna syntes på ljus himmel, men chi är speciell genom sin extrema amplitud och kommer att bli ännu minst 25 gånger ljussvagare innan den vänder uppåt igen. I fortsättningen måste jag använda teleskop.
Problemen började sen med 200mm-objektivet, som är lite för tungt och otympligt för iOptronmonteringen. Det vet jag egentligen, men lyckas glömma mellan gångerna, eftersom det några gånger ändå gått bra. Dels hade jag nu problemet att ställa in stativet, dvs hitta Polstjärnan i polsökaren. Jag verkar ha centrerat fel stjärna, vilket förstås gav spår på längre exponeringar. Men sen gör också objektivets tyngd att man lätt får glapp om man inte lyckas dra åt alla skruvar rätt. Kort sagt, man måste vara koncentrerad och tålmodig, och det var jag inte denna kväll. Det blev några halvdana bilder, men inte de jag hade planerat.
Saturnus misslyckades jag till exempel med på alla försök utom denna korta (9s) exponering. Ljusa stjärnor syns, men bara månen Titan svagt till vänster om planeten.
Kometbilderna fick så avlånga stjärnor att bara 7 stycken till sist gick att kombinera i DSS. Bilden har 2,5 minuters total exponering, och det är ungefär samma utseende på kometen som med det mindre objektivet. Det intressantaste på bilden är kanske fortfarande Barnards stjärna, som bland hundratusentals lika svaga faktiskt är den allra närmaste vi kan se från Sverige.
Varje ny kometobservation är i alla fall trevlig, och jag lär mig kanske till sist av mina misstag.
