Småplaneten Eros  var den först upptäckta (1898) asteroiden  med ett perihelium innanför 1,2 a.e, och som då alltså vid gynnsamma oppositioner skulle kunna komma närmare jorden än 0,2 a.e. Redan vid oppositionen 1900-1901 kom Eros inom 0,32 a.e. från jorden, vilket man utnyttjade för att försöka bestämma avståndet till den genom att jämföra observationer från olika platser på jorden (geocentrisk parallax). Eftersom de relativa avstånden i solsystemet (a.e.=1) var välbestämda, skulle detta ge ett värde på den ännu dåligt kända  astronomiska enheten, då oftast uttryckt som solens parallax, dvs jordradien dividerat med 1 a.e. Slutresultatet gavs som 8,807″ med ett medelfel av 0,004 bågsekunder. Observationer från en ännu närmare Eros-opposition (0,17 a.e.) 1930-31 gav värdet 8,790″, vilket svarar mot 1a.e.= 149,67 miljoner km. Detta värde användes ända fram till 1960-talet, då radarobservationer och rymdsonder ökade noggrannheten med många storleksordningar. (Det verkliga värdet är 149,59787 miljoner km). Eros är såpass stor (34×11 km) att man redan 1900 i teleskop visuellt kunde se den som klart avlång. NASAs rymdsond NEAR Shoemaker lades i bana runt Eros så att den kunde ta närbilder och till sist även mjuklanda (2001).

Den allra närmsta oppositionen under 1900-talet kom 23 januari 1975, när Eros bara var 0,15 a.e. från jorden. Den 7 februari gjorde jag en 45 minuters (!) långexponering med kamera och 300 mm teleobjektiv fästa på “astrografen” i observatorieparken i Lund. (Att det från denna upplysta plats gick att observera 45 minuter utan total överexponering är en intressant påminnelse om hur okänslig fotografisk film är, särskilt för längre exponeringar.) Idén var i alla fall att se att Eros faktiskt rörde sig märkbart under exponeringen, så att den skulle bli ett litet streck bland stjärnornas punkter. Nu var inte monteringens följning perfekt, utan alla stjärnor är lite avlånga, men Eros har tydligt rört sig i en annan riktning så att den ändå sticker ut tydligt. Avståndet var ungefär 0,17 a.e. och den rörde sig nästan 2 bågminuter söderut på 45 minuter.

Jag missade nästa nära passage (0,18 a.e.) kring 1 februari 2012, men tog bilder 7 år senare när avståndet igen bara var drygt  0,2 a.e. Eros rörde sig så snabbt att fältet (i Kusken) den 23/1 2019 var ett helt annat än det vid nästa klara natt den 29/1, dvs det var omöjligt att göra en vettig jämförelsebild. I stället för långexponeringen 1975 kan jag dock visa två bilder (från 29/1 2019) där man på en bild med 85mm teleobjektiv kan ana att Eros rört sig på bara 16 minuter. (Avståndet mellan HIP 23712 och TYC-stjärnan är ca 8 bågminuter, så Eros rörelse 38 bågsekunder söderut ska vara märkbar.)

Nästa gång Eros blir någorlunda lätt observerbar är i november 2025, när den syns nära Andromedagalaxen. Nästa passage närmare än 0,30 a.e. kommer inte förrän  våren 2049, och då lär inte jag vara med längre…