24 mars 2015

Dismoln och datorproblem, men filmar månen så gott det går

Detta är första våren sen skogen försvann i väster, dvs första gången jag enkelt kan filma en måne avsevärt före halv fas. Seeingen kass, datorn krånglar, men det blir bilder i alla fall.

Först försökte jag som vanligt täcka hela månen med bilder i primärfokus på SW200, och som vanligt så misslyckades jag. Det blir två, tre eller fyra bilder av samma utsnitt och ändå en liten bit som fattas…Det verkar enkelt, men är löjligt svårt i praktiken. Men i alla fall, månen är en fin skära, återigen med en libration som visar mycket av randen bortom Mare Crisium

mosaic150324

Sen trasslade som sagt både dator och moln (och jag slarvade med fokus…) så detaljbilderna blev inte så bra som de borde. Men fasen ger ändå nya perspektiv på många områden.

I norr är librationen gynnsam, och man ser ovanligt tydligt de stora kratrarna Petermann och Cusanus

N2387

Ett stycke söderut ligger Hercules ännu i skugga och Endymion visar skuggande randberg.

N2378.

Ännu ett stycke söderut kan man bland annat se kratern Berzelius, som trots att den är ganska stor (49 km i diameter) har så låga randberg att den inte ens nu med en låg sol blir särskilt tydlig.

N2379

 

Jag tog ingen bra helbild av Mare Crisium, utan man får pussla ihop vänsterranden (till höger om Proclus)

N2381

 

med högerranden, bortom vilken man ser ”randhaven” Mare Marginis och Mare Smythii.

N2390

 

I vänsterkanten av ”Fruktbarhetens hav” syns den karakteristiskt ”nyckelhålsformade” Gutenberg, och ute på slätten dubbelkratern Messier. Från Messier sträcker sig två ljusa streck åt vänster, som när månen är fullare är mycket tydligare

N2382

 

Det mest iögonenfallande vid denna månfas är de stora kratrarna Langrenus och Petavius, i högra kanten av Fruktbarhetens hav. Särskilt Petavius är nästan helt osynlig när månen är större än halv, så detta är säkert den bästa bild jag har av den. Det som ser ut som en smal bergrygg på kratergolvet är en bred sänka

N2368

 

I söder kan vi se den breda ”Vallis Rheita” till vänster om kratern Rheita, samt ana den stora kratern Janssen (med Fabricius inuti..), som ännu mest ligger i skugga

N2376

Månskärans sydspets är ett belyst område som ser ut att ligga som en liten ö bortom resten. Det är svårt att säga precis vilket område det är fråga om, eftersom allt syns så sammanblandat nära polen

N2377

21 mars 2015

Klart och fint, men kollar bara Lovejoy innan månen inom några dagar börjar störa

Kometen finns nu mitt i vintergatan i Cassiopeia, fortfarande med tydlig svans. Först en 60s-bild där man ser stjärnhopen M103 som var med på bilderna från 12 mars. Uppe till vänster ligger en annan öppen stjärnhop, med nummer 654 i Dreyers klassiska New General Catalogue från 1888.

CA3652

Jag ändrade sedan inriktningen lite och tog 13 andra bilder av kometen med total exponeringstid drygt 9 minuter. Ett summerat resultat (med DeepSkyStacker) kan bli så här, och man ser en ytterligare öppen stjärnhop (NGC 559) rakt ovanför svansen.

CA366x

 

20 mars 2015

Solförmörkelse, bättre synlig än väderprognoserna förutsagt..

Grått med duggregn i luften, men molnen först ändå för tunna för bra foton utan solfilter (och för tjocka för filtret). Det blev mycket överexponerade (trots 1/6000 s exponeringstid!) och suddiga bilder, tagna 10.39, 10.50 resp 10.56. Den första med 300mm teleobjektiv, följande genom Megrez (360mm). Dessa båda visar ungefär maximal förmörkelse i Värnamo (85%, 10.54)

CA3612CA3615CA3618

Sen kunde jag faktiskt börja använda solfilter, så ser det lite bättre ut. Bilderna tagna 11.05 resp. 11.16

CA3622CA3629

Dessa togs 11.25 resp. 11.29

CA3637CA3644

Sen tätnade molnen igen mot slutet av förmörkelsen, och efter dessa bilder, tagna 11.41 och 11.42, gav jag upp fotograferandet

CA3648CA3649

17 mars 2015

Norrsken!

Precis som det hade förutsagts blev det en kväll med norrsken även i södra Sverige. Först var det lite svårt att skilja från Värnamos ljus, som också stör norrut, men så fort jag tog foton var det ingen tvekan. Alla bilder är med ”nästan fisheye” 8mm-objektiv, perfekt för att få med en stor del av himlen samtidigt.

CA3533

CA3534

 

Senare på natten ökade intensiteten, så att man kunde börja se ‘nederkanten’ av draperierna. Den lila färgen syntes nästan inte alls med blotta ögat, annat än som konstiga mörkare partier i det ljusa

CA3561

CA3566

 

CA3571

 

Nära höjdpunkten, med röda stråk också, tog kamerabatteriet slut, men lyckligtvis hade jag ett laddat extrabatteri att sätta in..

CA3578

CA3585

 

Ovanstående bilder var med 15 eller 10 sekunders exponeringstid, men för att fånga de snabba variationerna tog jag på slutet bilder med bara 5 sekunders exponering

CA3586

 

Det syns mer detaljer, men det blev lite underexponerat

CA3596 CA3597

 

CA3599

 

Kring klockan 00.15 var jag nöjd med det bästa norrsken jag sett sedan min Kirunauppväxt på 1960-talet.

 

12 mars 2015

Ny fin kväll, och nya försök på komet Lovejoy

Jag ställde mitt stora stativ ute på gräsmattan för att få bättre sikt och tänkte köra med batteridrift eftersom den vanliga sladden inte räcker så långt. Först tog jag en bild av Venus, som råkar ligga i ett fält fattigt på ljusa stjärnor. Den markerade Hipparcosstjärnan är nästan synlig för blotta ögat, men Venus lyser tiotusen gånger starkare, och här märks det verkligen…

CA3478

Batteriet tog dock slut nästan medsamma, så det blev nödutryckning efter gräsklipparens sladd med kärvande kontakt. Den är trög men inte omöjlig, så efter lite kämpande hade jag ström till motorn och kunde börja ta bilder av komet Lovejoy, som fortfarande är lätt att hitta bredvid delta Cas. Redan en enda bild (1 minuts exponering) visar en tydlig svans

CA3487

och en summa med 5 minuter total exponering visar något helt annat än gårdagens svanslösa menlöshet!

CA348x

Med totalt 14 minuters exponering blir den osymmetriska svansen ännu lite tydligare. Kometen är långt från solen (snart på Mars avstånd), så den långa svansen är ganska oväntad. Den avlägsna öppna stjärnhopen i överkanten av bilden (i svansens riktning) har Messiernumret 103.

CA349x

Eftersom kvällen var så fin tog jag också några bilder av två närbelägnare stjärnhopar. Först M44 (Praesepe) i Kräftan, som liksom på gårdagens telebild är så stor att den nästan fyller fältet.

CA351x

(För kalibreringsändamål filmade jag igår Praesepe genom SW200. Synfältet är litet, men man känner lätt igen stjärnorna nära hopens centrum. Exponeringstiden är bara 2 sekunder.)

N2362

Mer spektakulär är förstås M45, Plejaderna. Den ligger bara marginellt närmare än Praesepe, men är en yngre hop med ljusstarka blå stjärnor. Här ser man redan med 5 minuters total exponering de tydliga reflektionsnebulosorna kring hopens ljusa stjärnor.

CA352x

 

Säsongen för Plejaderna börjar lida mot sitt slut. Med vårens ankomst sjunker de allt längre ner i väster på kvällarna, men fungerar då tillsammans med Hyaderna som en vacker inramning till kommande nymånar. I början av april når även Venus fram till Plejaderna.

 

 

11 mars 2015

Till synes klart och fint, och ny Jupiterförmörkelse

Jag började med att leta upp Mars på en alldeles för ljus himmel. Precis som Venus för en vecka sedan passerade tätt förbi Uranus var det nu Mars tur att göra detsamma, fast inte fullt lika tätt.

CA3425

Jag ökade inte exponeringen i takt med mörkret, så en senare bild blev ganska tråkig, även om man ser Uranus och några 6:e magnitudens stjärnor mellan grenarna.

CA3427

Sen trodde jag att jag skulle få bättre bilder än häromdan av komet Lovejoy, men himlen tycks inte ha varit så klar som jag trodde. Det är iaf lätt att se hur kometen rört sig jämfört med bilderna från 11/3. Först en enskild 1-minutsexponering med samma 200mm teleobjektiv som då

CA3440

och här summan av tretton 1-minutsbilder, dvs nästan fyra gånger längre totaltid än 11/3, men en tristare bild med liten antydan till svans

CA344x

 

Inte heller en bild av den öppna stjärnhopen Krubban (Praesepe) blev särskilt rolig, men det beror mest på att hopen är så stor att det är svårt att skilja den från bakgrunden

CA3460

Kvällens huvudnummer var sedan en ny ömsesidig förmörkelse där Io åter förmörkades av Europas skugga. Io:s omloppstid är ganska prick hältften av Europas, och den i sin tur ca 3,55 dygn. Det innebär att efter drygt en vecka har Europa gjort två varv och Io fyra, så att de nu den 11/3 stod i nästan samma läge som den 4/3, bara ett par timmar senare på kvällen. Jag ville observera på liknande sätt som då, men helst med 2-sekunders exponeringstid för att få lite färre bilder att mäta på… Jag körde utan Barlow för att öka synfältet (för några kalibrerande stjärnobservationer) och Jupiter såg 21.19 ut ungefär så här.

prel2359

Med 2 sekunders exponeringstid blev det bilder som denna

jup2365_3

och det är alltså en serie av dessa jag ska mäta upp för att få en ny ljuskurva. Det är ett mycket trist och jobbigt rutinarbete, men kräver full koncentration eftersom hundratals enskilda ‘filmrutor’ hamnar i var sin fil, och man måste ha koll på vilken som är vilken..

Efter fyra dagar med detta får jag till sist fram ljuskurvan, med minst lika bra precision som förra veckans, trots att det tydligen (se Lovejoy-bilderna!) fanns lite disslöjor på himlen. Kurvan är (som sig bör) mycket lik den tidigare, med ett tydligt grundare minimum men fortfarande med hela förmörkelsen över på 6-7 minuter. Den är kanske också en aning (10 sekunder eller så) förskjuten i förhållande till den förutsagda minimumtidpunkten (noll på x-axeln). Mycket jobb som sagt, men värt besväret.

jup2o1_150311

9 mars 2013

Klart längre än jag trodde, så jag hann ta några bilder av Komet Lovejoy

Efter varje fullmåneperiod kan man ju börja titta efter svagare objekt, och kometen är fortfarande väl synlig nästan framme vid Cassiopeia. Med 200mm teleobjektiv och Ioptron-stativet blev det så här på 30 sekunder

CA3408

DSS-summan av sju bilder som vanligt inte så mycket bättre…

CA341x

 

Jag hoppas kunna fortsätta att följa den ett tag till…

 

4 mars 2015

Klart och fint och mycket som händer…

Av en lycklig slump förmörkades jupitermånen Io av Europa just denna kväll när det nyss blivit mörkt, ett geometriskt finlir som bara kan hända några utvalda år. Månarna rör sig alla i samma plan, och vart sjätte år ungefär ser vi planet precis från sidan. Då kan skuggan från en måne under några minuter träffa en annan, så att den sett från jorden kortvarigt minskar i ljusstyrka. Det är en ovanlig händelse, som jag faktiskt aldrig sett förut, men i kväll fångade jag det på film.

Med min vanliga filmteknik tar jag många korta exponeringar under en minut eller så, och låter programmet Registax plocka fram en detaljerad bild av t.ex. Jupiter. I detta fall blev det så här, med Röda fläcken och Io nära till vänster om Europa.

N2310

Eftersom Registax gör en massa konster med data är det svårt att lita på månarnas relativa ljusstyrkor, och jag provade i stället med att ta 30 överexponerade bilder (1 sekund var) i serier som jag sedan summerade utan ”tricks”. Det blev då skenbart usla bilder som denna, men där jag tror att de relativa ljusstyrkorna är mer realistiska.

N2313

Sedan var det direkt dags att köra dessa serier under de 7 minuter som förmörkelsen väntades vara (19.11-19.18), och till min förtjusning kunde jag direkt på datorskärmen se att Io verkligen kring 19.14 var klart svagare än Europa för att sedan återgå till utgångsläget där den är lite starkare. En sammanställning av alla bilderna visar förloppet (tider i UT, en timme efter vår vanliga MET).

jupmutual_150304a

 

Eftersom förmörkelsen syntes så tydligt ville jag gå vidare och mäta mer i detalj. Med mycket tråkigt rutinjobb kunde jag dela upp filmerna i enskilda bilder (en per sekund) och sedan mäta den relativa ljusstyrkan mellan Io och Europa. Slutresultatet blev en snygg ljuskurva där man ser hur Io:s ljusstyrka på några minuter sjunker till en tredjedel av den normala för att sedan stiga igen. Tidsskalan på x-axeln visar sekunder från det beräknade minimat kl 18.14.30 UT. Om man kan lita på magnitudskalan var förmörkelsen djupare än förutsagt, men det krävs tester på stjärnor med kända ljusstyrkor för att kolla (Att göra!).

lightcurve1

Precis samtidigt som detta pågick höll Venus på att gå ner i väster, och just denna kväll passerade den ovanligt nära planeten Uranus. Jag hann inte rikta om teleskopet utan tog bara ett par bilder med teleobjektiv. På denna (200mm brännvidd) ser vi Uranus bredvid den nästan 10000 gånger starkare Venus, och stjärnorna delta och epsilon i Fiskarna där Uranus funnits i många månader (se 28 oktober 2014)

CA3380

På en bild med 75mm brännvidd är Uranus svår att urskilja, men vi ser Mars mellan träden, antagligen för sista gången denna säsong.

CA3383

Resten av kvällen ägnade jag åt en nästan full måne, där man ändå kunde se intressanta detaljer precis vid den oupplysta randen.

Ovanför Plato ser man t.ex. den nordliga kratern Byrd

N2343.

Längre ner finns t.ex. Pythagoras

N2342

och Aristarchus med Schröters dal

N2351

Längre i söder kommer vi till Riccioli och Grimaldi

N2350

liksom Gassendi

N2349

och förstås Tycho. I denna belysning är det svårt att urskilja de många andra stora kratrarna i trakten.

N2348

 

Nästan alla bilder har fula streck i högerkanten, vilket beror på slarvig polinriktning av teleskopet. Jag filmade konsistent 2 minuter i taget, och på den tiden hann bilden ‘driva’ i fokalplanet, så att inte allt kom med på alla delbilder. (Det går förstås lätt att beskära bort om man vill, men där finn ju detaljer som då försvinner helt).