Chile 2 juli 2019: Total solförmörkelse över La Serena

Från en given plats på jordytan kan man statitiskt sett observera en total solförmörkelse bara en gång på ca 500 år. Ändå slumpade det sig alltså så mirakulöst att min dotters svåger och fru bor precis i totalitetszonen för förmörkelsen den 2 juli, så att vi kunde observera den inom 200 m från deras hus! Vädret var dessutom klart hela dagen, och innan förmörkelsen började konstaterade jag att jag kunde ta användbara bilder av solskivan även med en kamera med bara 34 mm maximal brännvidd.

När den partiella förmörkelsen börjat ville det sig inte lika bra, och jag övergick till att försöka ta bilder genom okularet på ett litet Newtonteleskop. Det var dock knepigt att hitta rätt läge för kameran, så det blev bara några bilder på måfå av den partiella förmörkelsen. Här först två bilder från 16.12 resp. 16.15

och här två från 16.18 resp. 16.23

Bildkvaliteten varierar, men man ser i alla fall hur förmörkelsen fortskrider fram mot totaliteten 16.38

16.33 tog jag igen en (överexponerad) bild med bara kameran

som jag sen ställde upp på stativet så att synfältet skulle inkludera också planeten Venus. Solljuset blev nu allt svagare, fram till det sista dramatiska utslocknandet: Total solförmörkelse!

Under första delen av totaliteten fungerade min plan att ta bilder med successivt ökande exponeringstid. På de första (exponeingstid bara 1/2000 s resp 1/1000 s) ser man ett antal röda protubleranser, förvånande eftersom solaktiviteten är så låg just nu.

Med allt längre exponeringstider ser man allt mer av koronans yttre delar

och på 1/30 resp 1/15 sekund börjar nu också Venus framträda tydligt nere till vänster ovanför ljusen från Coquimbo

Sen tänkte jag inte på att stativet jag använde var ganska klent, så när jag tryckte på avtryckaren fick jag en ful skakoskärpa. Det gör ju inte så mycket på stadens ljus, men på denna bild (1/8 s) har jag försiktigt retuscherat bort effekten på Venus. Den mörka solskivan har blivit elliptisk, men det är fortfarande en bild som summerar det visuella intrycket.

Bilderna med längre exponering är ännu mer påverkade, men 1s-bilden visar hur intressant långt koronans ‘strålar’ sträcker sig ungefär i ekliptikaplanet (riktning Venus)

Sen skulle jag ju gå tillbaka till kortexponeringar var det tänkt, men i stället hade jag av misstag råkat sätta igång en så lång exponering att kameran blev obrukbar när förmörkelsen alldeles för snabbt (efter 2 minuter och 11 sekunder) var slut. Solljuset kom tillbaka som en intensiv diamant, men någon bild av detta blev det alltså inte.

När man har upplevt den dramatiska totaliteten är det svårt att koncentrera sig på utträdesfasen. Den får representeras av två bilder genom teleskopet från 16.44 resp 17.19. (Bildskala och orientering är helt på måfå, men man ser igen principen)

Trots denna lite ojämna dokumentering var det hela som varje total solförmörkelse en storartad upplevelse. Och för att åter trotsa sannolikheten får man i södra Chile uppleva en ytterligare total förmörkelse om mindre än 18 månader, den 14 december 2020!

20 mars 2015

Solförmörkelse, bättre synlig än väderprognoserna förutsagt..

Grått med duggregn i luften, men molnen först ändå för tunna för bra foton utan solfilter (och för tjocka för filtret). Det blev mycket överexponerade (trots 1/6000 s exponeringstid!) och suddiga bilder, tagna 10.39, 10.50 resp 10.56. Den första med 300mm teleobjektiv, följande genom Megrez (360mm). Dessa båda visar ungefär maximal förmörkelse i Värnamo (85%, 10.54)

CA3612CA3615CA3618

Sen kunde jag faktiskt börja använda solfilter, så ser det lite bättre ut. Bilderna tagna 11.05 resp. 11.16

CA3622CA3629

Dessa togs 11.25 resp. 11.29

CA3637CA3644

Sen tätnade molnen igen mot slutet av förmörkelsen, och efter dessa bilder, tagna 11.41 och 11.42, gav jag upp fotograferandet

CA3648CA3649