29 mars 2025

2025-03-30 av staffastro i Driven kamera, Megrez och märkt galaxer, småplanet, solförmörkelse | Lämna en kommentar

Solförmörkelse på dagen

Dagen började klar, men det mulnade till sig så att jag inte riktigt trodde på några observationer av solförmörkelsen. Sen visade det sig att molnen i slutänden var såpass genomskinliga att det gick att ta bilder även genom solfilter, men jag försökte inte följa förloppet mer i detalj. Jag gjorde det enkelt för mig och tog bara bilder genom Megrez-teleskopet, där en stor ”sydgran” skymde början av förmörkelsen. Klockan 12.10 var solen förbi toppen, och då redan ganska mycket förmörkad

Det var omöjligt att fokusera på kameraskärmen med så mycket ströljus kring solranden, så bilderna är egentligen ganska bedrövliga. Här två bilder från 12.19 resp. 12.34, realtivt nära maximum 12.25

Och här två bilder från 12.37 resp 12.53. Molnen var hela tiden olika tjocka, och jag exponerade ganska på måfå

På slutet minskar förmörkelsen snabbt, 13.12 resp. 13.14

Verkligen inga bilder att skryta med, men alltid roligt med något i stället för ingenting.

Småplaneter till kvällen

På kvällen var det åter helklart, och jag fick gå ut lite kort för att utnyttja mörkret. Månen är bevisligen på gång, så redan om en vecka är det för sent. Jupiter dög för fokuseringen, men hade definitvt hunnit in bakom ett träd. (På bilden ser stjärnorna ut att vara hitom trädet, men det som ser ut som löv är trådig vit lav som stjärnorna lätt kan lysa igenom).

Den viktigaste uppföljningen var av 24 Themis till vänster om Regulus, och med flera minuters exponering är jämförelsebilden nästan övertydlig

Båda gångerna ser man dock en intressant svag ljusfläck ovanför Regulus, här på summan av båda kvällarnas bilder. Det ser ut som någon slags reflex av Regulus, men det är faktiskt den svaga dvärggalaxen Leo I, dvs en liten och avlägsen (800 000 ljusår) satellit till Vintergatan.

Asteroiden nr 8 Flora är med 200mm-objektivet mycket ljusstark, och man ser den tydliga rörelsen sedan i går.

Det spännande är dock närheten till Leo-triplettens tre galaxer, omkring 35 miljoner ljusår bort. Flora kommer den 10 april att passera mycket nära NGC3628, men då är en bländande måne i närheten, så det blir svårt att få någon bild.

Sen hade jag spanat in att det fanns tre ljusa småplaneter nära stjärnan beta Virginis, så jag tog en serie bilder däromkring. Från en större mosaik har jag här valt det kritiska området där vi alltså har asteroiderna nr 48 Doris, nr 125 Liberatrix och nr 139 Juewa.

Det gäller sen ”bara” att få nya bilder innan månen kommer och stör

25 oktober 2022

2022-10-25 av staffastro i Megrez och märkt solförmörkelse | Lämna en kommentar

Solförmörkelse genom moln

Jag väntade mig inte att se något alls av solförmörkelsen den 25/10, eftersom väderrapporterna bara talade om moln och regn. När klockan närmade sig 11 hade man dock kunnat se solglimtar flera gånger mellan molnen, och jag satte i alla fall upp Megrez-teleskopet på ett rejält stativ. (Först ställda jag stativet lite onödigt oländigt på taket av en jordkällare, senare insåg jag att redan garageuppfarten räckte för fri sikt mot solen).

Förmörkelsens början var hel skymd, men så småningom ökade molnluckorna. De snabbt förbidrivande molnen var ibland helt lagom tjocka så att man kunde se den förmörkade solskivan utan solfilter, och nästan aldrig var det en helt klar himmelsfläck så att jag i lugn och ro kunde fokusera teleskopet. Jag fick nöja mig med vad det blev, och tog bilder på måfå med solfilter plus lång exponeringstid. (De gånger jag försökte utan filter blev bilderna helt överexponerade).

Här följer ett urval användbara bilder som i alla fall visar huvuddragen i denna partiella förmörkelse. De första teleskopbilderna fick jag inte förrän 11.54 resp 11.56.

Nästa par är från 12.10 resp 12.12, omkring maximal förmörkelse

Dessa två är från 12.19

Sen var molnen täta fram till de sista bilderna från 12.59 och 13.01

Knappast någon enda ostörd bild alltså, men jämfört med förväntningarna är jag mycket nöjd att ha fått se något alls! (En timme senare kom häftiga regnskurar som lika gärna kunnat komma tidigare…)

10 juni 2021

2021-06-10 av staffastro i C5 och märkt solen, solförmörkelse | 1 kommentar

Solförmörkelse mellan molnen

Efter alla förberedelser var vädret tråkigt molnigt, men solen tittade ändå fram ganska mycket, och jag hann både få och lösa nya problem. Dels med monteringen, när benen hasade iväg mer än de borde, och dels med kameran som vägrade acceptera minneskortet. I god tid före förmörkelsens början klockan 11.36 startade jag i alla fall en självutlösare som i över en timme tog en bild var tionde sekund. Molnen var först täta, men en minut senare kom en lucka, så man kunde se att månen tagit ett första litet bett i solranden.

Hundra sekunder senare var det en bra lucka igen, och nu är förmörkelsen otvetydig

Drygt 5 minuter senare såg det ut så här, genom tjockare moln

och efter 5 minuter till (11.49) så här

Klockan 11.54 är det lite mer moln

men 11.59 och 12.04 och 12.09 fick jag också bilder

Sen tätnade molnen ännu mer, men med bra luckor 12.17 och 12.24

Sen var det mest moln, med en sista användbar bild klockan 12.33

Förmörkelsen är ännu inte riktigt maximal (12.46), men i stort sett är utträdet bara en repetition, och jag är fullt nöjd med att ha fått såpass användbara bilder. Ett första försök att göra en animering blev oväntat ’skakigt’, men man ser hur molnigt det var, dvs att bilderna ovan kommer från sällsynta luckor..

Chile 2 juli 2019: Total solförmörkelse över La Serena

2019-07-13 av staffastro i Fast kamera och märkt solförmörkelse | 1 kommentar

Från en given plats på jordytan kan man statitiskt sett observera en total solförmörkelse bara en gång på ca 500 år. Ändå slumpade det sig alltså så mirakulöst att min dotters svåger och fru bor precis i totalitetszonen för förmörkelsen den 2 juli, så att vi kunde observera den inom 200 m från deras hus! Vädret var dessutom klart hela dagen, och innan förmörkelsen började konstaterade jag att jag kunde ta användbara bilder av solskivan även med en kamera med bara 34 mm maximal brännvidd.

När den partiella förmörkelsen börjat ville det sig inte lika bra, och jag övergick till att försöka ta bilder genom okularet på ett litet Newtonteleskop. Det var dock knepigt att hitta rätt läge för kameran, så det blev bara några bilder på måfå av den partiella förmörkelsen. Här först två bilder från 16.12 resp. 16.15

och här två från 16.18 resp. 16.23

Bildkvaliteten varierar, men man ser i alla fall hur förmörkelsen fortskrider fram mot totaliteten 16.38

16.33 tog jag igen en (överexponerad) bild med bara kameran

som jag sen ställde upp på stativet så att synfältet skulle inkludera också planeten Venus. Solljuset blev nu allt svagare, fram till det sista dramatiska utslocknandet: Total solförmörkelse!

Under första delen av totaliteten fungerade min plan att ta bilder med successivt ökande exponeringstid. På de första (exponeingstid bara 1/2000 s resp 1/1000 s) ser man ett antal röda protubleranser, förvånande eftersom solaktiviteten är så låg just nu.

Med allt längre exponeringstider ser man allt mer av koronans yttre delar

och på 1/30 resp 1/15 sekund börjar nu också Venus framträda tydligt nere till vänster ovanför ljusen från Coquimbo

Sen tänkte jag inte på att stativet jag använde var ganska klent, så när jag tryckte på avtryckaren fick jag en ful skakoskärpa. Det gör ju inte så mycket på stadens ljus, men på denna bild (1/8 s) har jag försiktigt retuscherat bort effekten på Venus. Den mörka solskivan har blivit elliptisk, men det är fortfarande en bild som summerar det visuella intrycket.

Bilderna med längre exponering är ännu mer påverkade, men 1s-bilden visar hur intressant långt koronans ’strålar’ sträcker sig ungefär i ekliptikaplanet (riktning Venus)

Sen skulle jag ju gå tillbaka till kortexponeringar var det tänkt, men i stället hade jag av misstag råkat sätta igång en så lång exponering att kameran blev obrukbar när förmörkelsen alldeles för snabbt (efter 2 minuter och 11 sekunder) var slut. Solljuset kom tillbaka som en intensiv diamant, men någon bild av detta blev det alltså inte.

När man har upplevt den dramatiska totaliteten är det svårt att koncentrera sig på utträdesfasen. Den får representeras av två bilder genom teleskopet från 16.44 resp 17.19. (Bildskala och orientering är helt på måfå, men man ser igen principen)

Trots denna lite ojämna dokumentering var det hela som varje total solförmörkelse en storartad upplevelse. Och för att åter trotsa sannolikheten får man i södra Chile uppleva en ytterligare total förmörkelse om mindre än 18 månader, den 14 december 2020!

20 mars 2015

2015-03-20 av staffastro i Fast kamera, Megrez och märkt solförmörkelse | Lämna en kommentar

Solförmörkelse, bättre synlig än väderprognoserna förutsagt..

Grått med duggregn i luften, men molnen först ändå för tunna för bra foton utan solfilter (och för tjocka för filtret). Det blev mycket överexponerade (trots 1/6000 s exponeringstid!) och suddiga bilder, tagna 10.39, 10.50 resp 10.56. Den första med 300mm teleobjektiv, följande genom Megrez (360mm). Dessa båda visar ungefär maximal förmörkelse i Värnamo (85%, 10.54)