Inför solförmörkelsen

Jag hade alltså bestämt mig för att använda C5-teleskopet, och tänkte mig en lång serie bilder som det går att göra en animation av. Tester den 8/6 visade dock ett oväntat aber, nämligen att monteringen inte är tillräckligt väl inriktad. Det är också fortsatt svårt att fokusera, och fokus kan ändra sig med tiden. Här är en första rimligt bra bild från klockan 14.26, med en liten solfläck på solens södra halva.

Redan till 14.50 hade solen sedan drivit norrut i teleskopet, i en oacceptabel fart om man vill följa hela förmörkelsen.

Förmörkelsen sker med solen närmare meridianen och det viktiga är då att ha monteringen rätt i nord/syd. Drift norrut betyder att monteringens polaxel är riktad väster om himmelspolen, och jag ska alltså försöka vrida den mer åt öster.

Den 9/6 försökte jag göra detta. Med ett hårkorsokular kan man snabbt märka driften, och jag kunde genom att dra stativets ben åt ena eller andra hållet få driften att gå både söderut och norrut innan jag försökte stanna i ett mellanläge. Tyvärr var det lite för sent på eftermiddagen, och testbilder med mycket mindre drift än i går på de 32 minuterna mellan 15.00

och 15.32

är ingen garanti för att det går lika bra under förmörkelsen (11.36-13.56). Jag har nu i alla fall en metodik för att kolla driften, som jag kan köra även i morgon innan förmörkelsens start. Väderleksrapporten är lite dyster, med tal om höga moln som kan skymma solen, men jag hoppas ännu kunna observera.

Fler solbilder

Jag fortsätter alltså att ta bilder av solen, och efter en molnig dag den 28/5 tittade den mot kvällen fram en stund, och jag kunde ta några bilder genom C5-teleskopet (1250mm, f/10). För några år sen krossade jag ett stort (glas)solfilter som täckte hela teleskopöppningen (125mm), men har haft kvar en (fellevererad) defekt kopia. Jag har alltid trott att detta filter var ganska oanvändbart, men nu överträffade det förväntningarna, så att gårdagens solfläck syns fint nära högra randen. (Ett ljus band är någon slags reflex(?), och längst ner syns skräp på kamerans detektor, vilket man får retuschera bort…).

För två år sen skaffade jag också ett 125mm foliefilter, som jag knappt använt eftersom det släpper igenom otrevligt mycket ljus. Det är avsett som en finess, så att man fotografiskt kan använta exponeringstider på bråkdelar av millisekunder, men gör också att man inte kan titta i kamerans sökare utan att bländas. De korta exponeringarna blir i alla fall bra, fläcken syns ännu lite tydligare (liksom kameraskräpet i nederkanten).

Solen blir också lite trist vit, och man vill nog gärna lägga på lite gul färg i efterbehandlingen.

Bilderna ovan tog jag alltså omkring 18.45 den 28/5, och sen fortsatte jag experimenten den 29/5 vid 10-tiden. Då hade fläcken rört sig ännu närmare randen, och dålig seeing gjorde glasfilterbilderna ganska suddiga. Däremot syns inget av “reflexbandet”, som alltså inte hade med filtret att göra(?)

De kortexponerade bilderna genom foliefiltret blev bättre, så det är nog trots allt det jag ska använda i fortsättningen

kanske bara förbättrade med lite falsk färg och retuschering av kameraskräpet…

Sen bara för skoj skull testade jag också ett mindre 1250mm-teleskop, med bara 90mm öpppning. Brännvidden är alltså densamma, och bilderna kunde ha chans att vara lika bra, men jag har märkt förut hur svårt det är att fokusera, och på fem försök lyckades det inte bättre än så här.

Av mina försök hittills verkar det alltså som C5-teleskopet efter 49 år slår min modernare utrustning, vilket ju är både roligt och uppseendeväckande.