Månadsarkiv: november 2024

21 november 2024

av i Driven kamera och märkt , , , , , | Lämna en kommentar

Kallt och klart

Kvällen var först ganska molnig, men klarnade mer och mer. När jag gick ut lite före 22 var det moln kvar kring den avtagande halvmånen i öster, men annars klart, stilla och kallt (-6). Jag försökte snabbt ta 85mm-bilder, som vanligt med lite för slarvig stativinställning. Stjärnorna blir små streck, som här på en förstorad bild av Mira.

Det viktiga var sen andrabilder av några småplaneter, eftersom det redan gått fjorton dagar sen sist, så att de hunnit röra sig ganska långt. På grund av stativslarvet blev de nya bilderna rätt dåliga, men för 201 Penelope blev det en vettig jämförelsebild.

Nr 87 Sylvia stod lägre på himlen, med mer upplyst himmelsbakgrund, men även den gick bra att spåra upp

Småplaneten 107 Camilla låg i gränsområdet mellan bilderna mot Sylvia respektive Penelope, men kan ändå med magnitud 12,7 bara nätt och jämnt urskiljas på summabilden.

(Och när jag mödosamt fixat med detta inser jag nu att jag gjorde en mycket bättre jämförelsebild redan 7/11!)

Nr 15 Eunomia är mycket ljusstarkare, men råkar ligga nästan på en annan stjärna, vilket knappast syns på översiktsbilden med Aurigas stjärnhopar

Detaljjämförelsen visar hur det ligger till

Sen tog jag några bilder av fältet vid lambda Tauri, där småplaneten nr 103 Hera precis råkar passera. Det behövs nu en andrabild, så detta står på listan för nästa klara kväll. Fältet är lätt att hitta precis till höger om Hyaderna.

Jupiter strålar mitt i Oxen, och kan med 85mm brännvidd antingen paras ihop med hornspetsarna

eller med Aldebaran och Hyaderna

På en kortexponering syns 3 månar, och vi ser att planeten nu rört sig en bra bit åt höger från 108 Tauri som för två veckor sedan kunde tas för en extramåne.

Uranus fortsätter sin obemärkta vandring bland svaga stjärnor

och det krävs en jämförelsebild som för asteroiderna för att det ska bli tydligare

Mars stod lågt på himlen och med en störande måne nedanför till vänster, men man ser i alla fall hur den närmat sig vändpunkten nära Praesepe innan oppositionsslingan åt höger i december/januari

Åt andra hållet var Saturnus på väg ner mellan träden. Där har rörelsen nu vänt åt vänster på himlen och om tre veckor kommer den att passera ovanför HIP 113583.

Jag var ute mindre än en halvtimme, men det har sedan tagit många timmar att producera detta bloginlägg.

 

 

7 november 2024

av i Driven kamera och märkt , , , , | 1 kommentar

Oväntat fin kväll

I november väntar man sig att dimman ska lägga sig tjock om det klarnar upp, men ännu 21.30 var himlen fin, så jag gick ut för att fortsätta det jag började den 3/11.

Jupiter dominerar i Oxen, och lyser upp diset i en stor blaffa.

På en kortexponerad detaljbild syns dock igen hur stjärnan 108 Tauri blivit till en falsk Jupitermåne

Denna gången siktade jag bättre, så både 86 Semele och 107 Camilla fick nya summabilder där man ser den tydliga rörelsen sen 3/11

Även nr 11 Parthenope som råkade komma med sist fick en andrabild

Två asteroider som jag missade den 3/11 får nu förstabilder, så vi får hoppas på fortsatt bättre än normalt novemberväder om det inte ska gå för länge till bild 2. Nr 15 Eunomia fanns vid theta Aurigae, och bilden visar också de tre stora öppna stjärnhoparna med Messiernummer 36,37 och 38.

Nr 87 Sylvia fanns ganska nära under Semele och Camilla, i fältet denna gång faktiskt på sju exponeringar…

Nära Semele fanns också nr 201 Penelope, som också får en förstabild

Uranus finns nu i samma 85mm-fält som Plejaderna, men man måste veta var för att skilja den från grannstjärnorna. I samband med oppositionen den 16/11 backar den tillbaka mot HIP 16077 som den når om en månad ungefär.

Saturnus stod lågt i sydväst. Den vänder omkring 15/11 tillbaka till direkt rörelse, och kommer i december åter att passera HIP 113583.

I ostnordost var i stället Mars på väg upp. Den rör sig snabbt vidare åt vänster fram mot Praesepe, men vänder i början av december inför en opposition den 16 januari nästa år.

 

 

3 november 2024

av i Driven kamera och märkt , , , | Lämna en kommentar

Trötthetsmissar under fin himmel

Jag var egentligen för trött för att gå ut, men det var så trevligt väder (klart, lugnt och ändå inte kallt) att jag gjorde ett försök. Kometen hade gått ner, men jag ville ha bilder av de två asteroiderna nr 86 och 87 som stod nästan i söder. Jag körde med  standardutrustningen (85mm objektiv) där det räcker att höfta till polinställningen på ett ungefär.

Asteroiderna skulle befinna sig till höger om alfa Piscium, så då fick det först bli Mira också. Den är nära sin minimala ljusstyrka och man ser lätt den lika svaga optiska följeslagaren. Stjärnan HIP 14260 bildar ett snarlikt par ganska nära på himlen, så det är lite lurigt med identifieringen.

Som vanligt missade jag sen ganska grovt när jag skulle hitta asteroiderna utan starka stjärnor i närheten. Jag hamnade för långt åt höger, men 86 Semele fanns i alla fall i fältet på fyra bilder, totalt 184 s exponering.

Nr 87 Sylvia kom inte med, och inte heller nr 201 Penelope. Nr 107 Camilla, som egentligen är för ljussvag, råkade däremot finnas med på sex exponeringar, och går bra att urskilja på en 4,6 minuters summabild (och faktiskt även på Semele-bilden härovan).

Lika illa siktade jag mot Uranus, men i hörnet på den bilden fanns den ljusstarka asteroiden nr 11 Parthenope som väl kan fötjäna att följas upp.

Jupiter strålade förstås lockande mellan Oxens horn. Den har nu definitivt vänt åt höger, och rör sig bort från 109 Tau. Däremot ser man här inte vad som döljs närmare planetens stora dishalo.

Det som ser ut som tre månar till höger om planetskivan visar sig vara bara två plus stjärnan 108 Tauri som Jupiter nu är på väg att passera, som närmast den 5/11. Stjärnan är precis så ljusstark som en av månarna, så det är lätt att bli lurad.

Om man brassar på ännu mer mot Jupiter (misstag med för stor bländare) kan man se vad som ser ut som två öppna stjärnhopar mitt i Oxen. NGC 1647 är en verklig stjärnhop, ca 1800 ljusår bort, medan NGC 1746 bara är en slumpmässig samling orelaterade stjärnor. Man kan faktiskt också ana den berömda Krabbnebulosan (M1), som dock behöver teleskop för att synas ordentligt.

Mars stod lustigt rakt under Castor och Pollux, men för långt ifrån med detta objektiv. Den har rört sig från Tvillingarna in i Kräftan, och som syns på bilden råkade också den just denna kväll passera som närmast en stjärna(mu Cancri), på väg vidare åt vänster mot Praesepe.

Som jag brukar säga, trots missar ångrar man aldrig en omgång observationer.

1 november 2024

av i Driven kamera, Fast kamera och märkt , , , | Lämna en kommentar

Fortsatt slarv

Kvällens himmel var klarare än på länge, och jag försökte mig på en repris med 200mm-objektivet. Jag ansträngde mig att vara noggrann med polinställningen för iOptronstativet, men hur det nu gick till måste jag ändå ha fått in fel stjärna i polsökaren. (Jag är gammal och stel i kroppen, och det är jobbigt att krypa på marken för att kunna sikta uppåt…). Som jag anade redan vid teleskopet visar nästan alla kvällens bilder avlånga stjärnspår.  Jag var för lat för att ta tag i saken, och får nu skylla mig själv. Det är inte bara det att bilderna är fula, utan DeepSkyStacker-programmet vägrar ibland helt att kombinera dem.

Det är ibland svårt att förstå vlka bilder som fungerar och vilka som inte gör det. En första 2,5 minuters summabild av kometen (C/2023 A3) visar den tydliga svansen men är annars allmänt ful.

En senare 3-minuters summa blev lite snyggare

men det gick inte att kombinera dem. Denna 4-minuters summa är det bästa som går att åstadkomma, och med tanke på omständigheterna är jag fullt nöjd. Kometen är fortfarande närmare solen än jorden (0,94 au) och ganska precis 1 au från jorden.

Mina bilder av Norra Kronan visade ännu större drift, men det räckte med en 28s enkelbild för att se att T CrB ser ut precis som vanligt.

I riktning mot Saturnus blev driftfelet mycket mindre, och vi ser både månen Titan och spår av flera geostationära satelliter

Det är då intressant att i stället fixera kameran, så att satelliterna blir punktobjekt och stjärnorna (plus Saturnus) streck. Det går sedan i princip att identifiera dem, som jag gjort här för de starkaste.

Man kan hålla på och exponera många bilder i följd och se stjärnorna röra sig bort åt höger medan satelliterna ligger kvar

Sen fick jag igen problem när jag siktade upp mot chi Cygni. Fokus blev helt fel, men intressant nog syns stjärnornas färger mycket tydligare på ofokuserade bilder, så att chi Cygni sticker ut redan här

Det idealiska är lite bättre fokus, när chi nu direkt syns som den rödaste stjärnan i fältet.

I perfekt fokus försvinner färgerna för alla svaga stjärnor, och här får man använda karta för att säkert hitta chi!

Som sagt inte riktigt de planerade observationerna, men alltid något.