28 oktober 2014

Hyggligt klar kväll efter lång mulen väntan!

Testar först ett billigt fisheye-objektiv, som trots kvalitetsbrister ger trevliga vintergatsbilder. En smal månskära i Skytten blir förstås överexponerad, men hindrar annars inte mycket.

CA3009

 

Åt motsatt håll har vi Perseus och Plejaderna, samt ett obligatoriskt flygplan

CA3010

Polstjärnan mitt i bilden ger ytterligare ett annat perspektiv, bland annat på de starka ljusen från Värnamo åt norr. Satellitspåret är från den ryska Cosmos 1862

CA3015

De tre bilderna ovan tog jag en bit hemifrån, för att få lite fria horisonter. Senare tog jag också några bilder från trädgården, men nu med 85mm objektiv för att eventuellt fånga några asteroider. Nr 33 Polyhymnia hade dock hunnit bli för ljussvag för att synas på en kort 30s exponering. Nr 5 Astraea var nog både för svag och dold bakom en gran, så i slutänden blev det bara en bild av Uranus och småplanet nr 37 Fides, som båda rört sig ett bra stycke sedan  förra bilden 25/9

CA3025

Jag kunde inte heller låta bli att ta en bild av Mira, som dock nu närmar sig minimum. Den svaga komponenten strax till vänster är bara optisk,  medan den intressanta fysiska dubbelkomponenten Mira B finns mycket närmare.

CA3026a

12 oktober 2014

Klart, lugnt, disigt, verkade idealiskt för månfilmning. Men precis tvärtom, OVANLIGT usel seeing…

Gör jobb med Registax för att få fram vad som går, intressant särskilt för att jag inte har många bilder från denna nedanfas (-77%). Det blev också klart bättre efter en timme, med månen högre på himlen, men typiskt behåller jag mindre än 15% av varje bildserie. Så, några exempel:

1. Nordpolsområdet har gynnsam libration, med t.ex. kratern Hermite ovanligt väl synlig

N2040

 

2. Plato är förstås alltid uppenbar, och man ser en tydlig skugga från centralberget i den stora Pythagoras-kratern

N2041

 

3. Aristoteles och Bürg är fint belysta, medan solen nu går ner över Hercules

N2038

 

4. Vid östra randen av Klarhetens hav ligger Posidonius och leMonnier, medan Römer inne på höglandet nästan försvunnit i skugga

N2036

5. Här syns på en enda bild dels både en bra bit av det lilla Nektarhavet, med Fracastorius i kanten, dels den karakteristiska trion Theophilus/Cyrillus/Catharina, samt även Piccolomini med den långa Altai-förkastningen uppåt åt vänster

N2032

6. I sydost har den stora Janssen försvunnit, medan Pitiscus och Stiborius syns fint i relief. Vi kan också se den ganska oansenliga krater som fått namn efter Anders Celsius

N2022