20 december 2024

Tre planeter och fem asteroider

Kvällen blev klar, och jag gjorde en kortutryckning med standardutrustningen, kamera med 85mm objektiv på iOptronmonteringen. Vid 19-tiden var de tre yttre planeterna synliga samtidigt, Saturnus på väg ner, Jupiter högt på himlen, och Mars på väg upp. Sen hade jag spanat in 5 fält med någorlunda ljusa asteroider, så programmet var enkelt.

Saturnus och psi Aqr ligger nu nästan horisontellt, men det är samma stjärnfält som det varit hela hösten.

En kortexponering visar en tydlig Titan till vänster om planeten

Det är trevligt att följa hur Mira nu sakta ljusnar, nu betydligt ljusare än sin följeslagare.

Sen hittade jag de fem stjärnfälten med asteroider, men väntar med analysen tills jag får en ny klar kväll…

Mars syns fortfarande i närheten av Praesepe, men himlen är otrevligt upplyst åt nordost

För Jupiter slarvade jag med stativet så att stjärnorna blev spår på 30 sekunder. Med objektivet nerbländat ser man tydligare kontrasten mellan Jupiter och Aldebaran både i färg och ljusstyrka.

Io och Callisto är för nära planeten för att synas på en kortexponering

Jag återkommer som sagt med asteroiderna.

12 december 2024

Månen och Jupiter

Den kalla och  klara dagen övergick i en allt disigare natt, så jag insåg att de enda observationer jag skulle kunna göra måste vara av det som lyste igenom, dvs månen och Jupiter. Jag monterade stora SW200-tuben på monteringen och försökte starta, men handkontrollen vägrade. Den är alltid problematiskt långsam i kyla, men nu var den ”djupfryst” och fastnade i ett oändligt Warningggg...I desperation la jag den en stund i ugnen så att den blev någorunda varm, och trots att den ändå inte fungerade normalt lyckades jag få igång teleskopdrivningen, steg 1 fixat. Sen var det ju lätt att hitta månen, och lättare än jag trodde kunde jag koppla ZWO-kameran till datorn och få igång FireCapture. Jag filmade längs terminatorn, men var mer sugen på Jupiter, och lyckades precis få in den i synfältet när datorn dog, eftersom jag av lättja kört på batteri…Planeten var sen faktiskt kvar i fältet när jag startat om med sladd, och jag kunde filma ganska många filmer innan jag igen tvingades bryta, nu oundvikligt, hårddisken full…

Seeingen var enligt vad jag bedömde utmärkt, så jag väntar mig användbara resultat om/när jag lyckas reducera dem. Jag har bytt program och glömt de gamla utan att lära mig det nya (Astrosurface),  så det tar alldeles för mycket tid att få fram något öht. Men när jag till sist fick fram detta resultat från den första månfilmen måste jag förstås fortsätta, lite i taget.

Jag fick till sist fram 8 månbilder, och har här kombinerat dem med Autostitch till en spännande terminator. (När jag var som mest engagerad med månobservationer hade jag inte nöjt mig med en halv måne, utan försökt täcka hela, men nu kändes det som jag observerat många gånger med denna gynnsamma belysning, plus att Jupiter lockade mer).

Man kan förstås ta ut mindre områden att titta närmare på, för framtiden…

Jupiterbilderna visade sen att seeingen inte var så perfekt och/eller teleskopet inte tillräckligt kollimerat och fokuserat, vilket märks särskilt på de orunda bilderna av månarna. Jag reducerar med ganska måfå bildskärpning, och det går kanske att få det bättre. Det känns ändå länge sen jag fick ens så här bra bilder.

En första bild från 18.37 visar tre månar bredvid planeten, samt den tydliga skuggan av Io på skivan. Eftersom det är så nära efter oppositionen den 7/12 är Io själv nära till höger om skuggan, osynlig med denna bildkvalitet.

De flesta bilderna tog jag sen med mindre bildfält (utan Europa), och vi ser hur  Io och skuggan rör sig åt höger över skivan. Bilden till vänster från 18.44, till höger 19.03, med skuggan nära centralmeridianen

Sen två bilder från 19.08 och 19.13

Sista bilden 19.14 igen med alla månarna

Man kan som sagt bildbehandla mera, men det här får vara bra så länge. Innan jag filmar mer måste jag också kollimera teleskopet

4 december 2024

Vinterkväll

Efter lite lätt snöfall blev det en klassisk klar och kall vintekväll. Jag såg att Saturnus låg i den enda möjliga trädluckan där den kan synas från teleskopplatsen, så jag ville i alla fall försöka observera med Megrez-teleskopet. Kylan gjorde att jag inte fick in ett varmt okular i en kall kikare, vilket slutade med att det ramlade ner i snön…Jag hann i alla fall få en hastig glimt av den kantställda ringen innan jag satte dit kameran i stället. De skymmande trädtopparna syntes inte i mörkret, men avslöjas på kamerabilden.

En kortexponering visar utom Titan och Rhea något som kunde tas som en ytterligare måne, men som alltså troligen är diffraktion mot trädgrenar.

En kortexponering av Jupiter visar tre månar och några ljusa stjärnor

Sen försökte jag sikta mot chi Cygni, men bara grovt via teleskopets söjkare. De tre resultatbilderna fick jag ta hjälp av astrometry.net för att identifiera, och den första visade ett fält lite ovanför till höger om eta Cygni.

Med de övriga två hade jag sen oförtjänt sån tur att chi på den första syntes precis innanför nederkanten

och på nästa bild precis i överkanten!

Chi är så röd att det är svårt att bedöma magnituden på en sådan här färgbild, men den ligger nu kring 10.

Sen ville jag gärna också ta andrabilden av asteroiden nr 103 Hera, så jag satte det vanliga 85mm-objektivet på kameran. Först en överexponerad Jupiter till vänster om Aldebaran och Hyaderna

Sen en bild av Mira i en lagom trädlucka. Den börjar sakta se lite starkare ut än följeslagaren till vänster.

Hera låg den 21/11 nära lambda Tauri och ligger nu närmare 30 Tauri, båda lätt identifierade till höger om Aldebaran och Hyaderna

På detaljjämförelsen syns den snabba rörelsen på två veckor, dvs det var viktigt att få denna klara kväll

Jag var ute mindre än en timme, och det kändes som det mesta misslyckades, men nu efteråt ser jag att jag ändå fick med det viktigaste.