Försök till repris på skogsbilder av Lovejoy, men ännu kallare blåst än häromdan, och en kamp att hitta små knappar med frusna fingrar. När jag ställt in stativet rätt (mot Polaris denna gång!) och får igång kameran så kommer molnen nästan medsamma, amatörastronomens vanlig lott…

Det blir iaf tre 15s-bilder med f=105mm, och kometen i bild om än ocentrerad

På en sammansatt (kornig och ful) bild blir kometen tydlig, och jag kan vara glad att molnen inte kom 2 minuter tidigare. Kometen ligger precis på gränsen mellan Björnvaktaren (Bootes) och Norra Kronan (Corona Borealis), som den passerar på en vecka innan den rör sig vidare in i Herkules.

Eftersom molnen kom från nordväst hann jag ta en bild under Pegasus i sydost för att kanske hitta Uranus på bilden, men hamnade i brådskan helt fel. Jag gillar att identifiera okända stjärnfält, men fick ge mig på detta. Programmet Registar hittade dock matchningen direkt mot en vidvinkelbild från 2 oktober, och Uranus finns i verkligheten långt nedanför till vänster om detta slumpskott… Småplaneten nr 38 Leda finns i fältet, men är trots sitt låga nummer för svag för att synas. Hade jag råkat sikta bara en liten bit högre upp hade jag däremot kunnat få med nr 324 Bamberga som jag observerade tidigare i höst.

Det finns många misstag att göra inom astrofotogarferandet. Jag har ju berömt iOptron-monteringen som välfungerande och lätthanterlig, men om man har lite bråttom och fryser om händerna kan det gå fel…Jag var alltså ute i min glänta med fri sikt åt nordväst för att ta bilder av komet Lovejoy, det var bara att ställa upp stativet och sikta in Polstjärnan först. Jag tyckte den såg lite svag ut, men nöjde mig dumt nog och gick igång med Lovejoy-bilderna, där jag också direkt i kameran såg att stjärnorna inte såg bra ut. Men i kallblåsten orkade jag inte börja om med stativet, och får nöja mig med streckstjärnor.

Brännvidden är här 300mm, så det är iofs inte så konstigt att det blir problem, bara lite snopet. En 35mm översiktsbild ser mycket snyggare ut. Vi ser att kometen råkade ligga nära den ljusa stjärnan beta i Björnvaktaren (Bootes), så den var lätt att hitta. Men Lovejoy har börjat tappa i ljusstyrka när avståndet från jorden växer.

Det visar sig nu också att mitt vanliga program för addering av bilder inte vill inse att stjärnor kan se ut som streck, så de bästa sammanläggningsbilderna jag kan åstadkomma blir manuella tillhöftningar av området precis kring kometen. Först sex bilder tagna 17.17-17.21, innan det ännu var riktigt mörkt. Eftersom driftfelet råkat bli parallellt med svansen, och eftersom kometen på 4 minuter inte hunnit röra sig så mycket relativt stjärnorna ser man fortfarande den smala jonsvansen.

Resten av bilderna tog jag mellan 17.27 och 17.32, men där är det mer problem med skakningar plus flygplan som ritade streck över två bilder(!).En summa av sex bilder blev nu så här, och om man tittar på komethuvudet relativt de två närmaste stjärnorna ser man tydligt att kometen rört sig märkbart på 10 minuter. Det är den rörelsen som man måste försöka kompensera om man observerar med längre brännvidder, som på mina bilder från 28 november.