10 oktober 2023

Vacker morgon (rekommenderad på Himlascener)

Det bästa får ju inte bli det godas fiende. Om man är för trött för att klä på sig och plocka fram grejor kan man i alla fall dra en jacka över sig och gå ut några minuter när man ser att himlen är klar. Med sommartid var det nattmörkt vid 05.30-tiden, och Venus strålade i öster under Regulus. Hade månskäran ytterligare ett stycke upp varit lite smalare (nu 19% belyst) hade jag hämtat kameran, men just en sån kontrastrik syn från stark måne till svag Regulus är ögat bättre på. I söder strålade Orion och vinterhimlen, och jämfört med månen och Venus verkade till och med Jupiter i sydväst lite dämpad. Efter att så länge ha sett Karlavagnen horisontell  i norr på kvällarna var det också spännande att se den uppsvängd mot vinterläget. En kort utflykt i natten som kändes mycket värd besväret.

7 september 2023, morgon

Komet C/2023 P1, Nishimura

SMHI hade talat om morgondimma och dis, men jag hade satt mobilen på väckning för att i alla fall ha en chans att få en bild av kometen Nishimura.  Det låg dismoln längs horisonten, men kändes lönt att gå ut och försöka. Kometen skulle ligga nära en ljus stjärna (epsilon) i Lejonet, och jag satsade direkt på kamera med 200 mm objektiv. Problemet var dels diset, dels att jag inte var ute tidigt nog. Himlen nära horisonten var så ljus att jag inte kunde urskilja några stjärnor alls. Jag tog en bild från trädgården som visade stjärnor, men jag kunde inte identifiera dem och uppfattade inte att även kometen fanns där! Denna första 10s-bild blev även den bästa och visar ett litet grönaktigt huvud med en ovanligt smal svans.

Jag bangade ur och bytte till 85mm-objektivet, och även den första bilden där (från en annan plats i trädgården) visade utan att jag förstod det rätt synfält.

I efterhand ser jag alltså att jag dels borde ha behållit 200mm-objektiv, dels borde ha stannat på gräsmattan, så kunde jag ha fått ihop en trevlig serie bilder. Jag visste dock att kometen sedd från gårdagens observationslats skulle ligga ungefär där jag då hade månen och Plejaderna, så jag klättrade upp dit i stället. Det kändes säkert att också se Venus, som lyste till synes helt ensam nere över horisonten.

Med längre exponering och lite förstoring kan man se att Venus faktiskt ligger nära alfa i Kräftan och (den förstås nu helt osynliga) stjärnhopen M67.

Kometen skulle synas till vänster och lite högre än Venus, och den är med på nästan alla bilder jag tog. Dessa är dock så kortexponerade (typiskt 6 s) att det är svårt att summera med DeepSkyStacker. Programmet känner igen för få stjärnor på den ljusa bakgrunden, och jag får kämpa för att få till några summor. Ett första lyckat exempel är denna av 11 bilder med totalt 64 sekunders exponering

men efter fler försök (10/9) kunde jag till sist summera 20 bilder med drygt 2 minuters total exponering. Detta utsnitt från den summan är då ett helt godkänt slutresultat, med tanke på förutsättningarna

Hade inte molnen varit där hade svansen synts ännu bättre, men jag är nöjd att inte helt ha missat denna intressanta komet. Den befinner sig nu bara 0,42 a.e. från solen, på väg mot ett perihelium så nära som 0,23 a.e. den 17 september. Tyvärr blir den nu snabbt svårare att se från Sverige, så detta var nog sista chansen för min del.

 

 

22 juni 2023

Farväl till Venus

Venus har succesivt blivit allt svårare att se på kvällarna, och efter sommarsolståndet blir den i praktiken osynlig. Medan månen pekade ut den ville jag ta några bilder, med hopp om att också Mars skulle synas. Den bästa kvällen (21/6) var molnen tjocka, och även denna kväll var långt från optimal. Jag hade som vanligt felbedömt trädhorisontens höjd, och fick  stressa med fokuseringen för att hinna ta några bilder. Jag observerar som tur var från ett öppet fält där jag lätt kunde gå hit och dit för att få Venus i en trädlucka. Månen och Venus var alltså inget problem

men det intressanta var om även Mars skulle gå att se. Himlen är överexponerad redan på 1/10 sekund, och Mars går inte att urskilja. En minut senare, med lite kortare exponering syns dock Mars precis  (när man vet var den ska finnas i förhållande tilll månen och Venus…)

Sen fick jag flytta mig för att få Venus i nästa trädlucka, så Mars flyttar med i förhållande till sin stora gran

Två minuter senare är Venus borta, men Mars anas lite tydligare när 1/10 sekund inte är så stor överexponering längre

Efter 5 minuter var både Venus och Mars borta, så jag får tacka turen att jag inte var 5 minuter för sen att ta mig ner till observationsfältet. Men med tanke på besvärliga mygg och knott var det kanske precis optimalt att inte behöva vara ute längre än nödvändigt…

 

24-25 maj 2023

Sommartider

Det är samma (för sena) insikt varje vår, inte ens vid midnatt är det mörkt…Det blir nu ett par månaders uppehåll med asteroidjakt och annat som kräver mörk himmel, men fortsatt koll på det ljusa som syns. Nu t.ex.  Mars och Venus vid Tvillingarna, vilket krävde promenad till “andra sidan Hångervägen” med min vanliga utrustning (kamera med 85mm objektiv och iOptronstativet). Klockan 23.54 syntes  Castor och Pollux tydligt på den ljusa himlen, medan däremot Venus rätt snart försvann när de små molnstråken i väster drog upp lite till.

Till vänster om Pollux syntes Mars rakt under månskäran, som redan med 4 sekunders exponering är helt överexponerad.

Med minskande exponering blir månen tydligare, men Mars också osynligare. Kompromissbilderna här är med 1/2 resp 1/4 s exponering och visar det tydliga jordskenet

För att se detaljer på själva månskäran får man gå ner till 1/500 sekund, och då är förstås Mars helt osynlig

Jag kollade så chi Cygni, som nu definitivt har börjat avta i ljusstyrka

och R CrB som var ljus som vanligt. Trots bara 10 sekunders exponering kan man urskilja T CrB, så där händer inte heller något.

Med promenad 20 minuter i halvnatten, klart värt besväret trots att även myggen har kommit.

8-9 maj 2023

Nattmörkret är nu på uppehällningen, men om man väntar till midnatt (sommartid) går det ännu att se stjärnor. Jag använde standardutrustningen med kamera+85mm objektiv på iOptronstativet, och fick för att se Venus göra en extra promenad ner till ängen jag använt tidigare. Venus har nu kommit in i Tvillingarna och fanns denna kväll i horisontdiset nära den nästan osynliga stjärnhopen M35.

Mars lyser tydligt röd jämfört med en blå Castor och gulare Pollux

Omkring 23.53 passerade en okänd satellit och gav till ett solblänk

När jag sen tog en bild mot Svanen just för att kolla chi Cygni pekar spåret från en annan okänd satellit nästan rakt på den(!)

Ljusstyrkan har ökat mycket sedan 27/4

I Norra Kronan händer däremot som vanligt ingenting, R stark och T svag…

Sen gick jag tillbaka till min vanligare väg för att få fri sikt mot Vågen, där jag hade spanat in några asteroider. Jag tog flera 20s-exponeringar för att säkert få runda stjärnor, och DSS fick sen till en hygglig mosaik, centrerad på Zubenelgenubi(alf Lib) och Zubeneschamali(bet Lib). Den förstnämnda är en gles  men fysisk dubelstjärna där de två komponenterna kan urskiljas (4 bågminuter från varandra) redan med så här kort bränvidd. Var och en är sedan i sin tur en mer korperiodisk dubbel.

Här syns de gamla kända asteroidena nummer 16 Psyche och 32 Pomona, men också den (för mig) nya 67 Asia. En motsvarande mosaik längre åt höger visar också nr 7 Iris

Jag nöjde mig med detta, och får sen försöka upprepa någon ny klar natt.

 

 

 

27april 2023

Från detaljer till vidvinkel

Kvällen var klar och kall, och en halvmåne lyste upp himlen mer än jag förväntat mig. Första prio var att få andrabilder av de två asteroiderna nr 73 Klytia och nr 190 Ismene som jag observerade redan den 19/4, så jag fick sätta igång Megrez-teleskopet. De låg båda i samma fält som beta Virginis, så det enda jag behävde göra var att sikta lite ovanför och lite nedanför beta. Jag missade ju beta vid förra försöket den 21/4, så nu var jag noga med att hitta rätt trots månskenet. Båda asteroiderna är ljussvaga, men syntes på 2-minuters summabilder. Eftersom Ismene bara var en bonus den 19/4 så hade jag inte med hela det fält som hade behövts, så jämförelsebilden är egentligen inte helt godkänd. Man ser att Ismene försvunnit från platsen 19/4, men kan inte se att den nya platsen var tom förut… Jag väljer att godkänna i alla fall så länge. Rörelsen är ännu retrograd efter opposition den 22/3.

För nr 73 Klytia var det inga problem, utom att den nya bilden inte går lika djupt som den tidigare. Även här är rörelsen retrograd, opposition den 24/3

När teleskopet var  igång tog jag förstås månbilder med olika exponering, men brännvidden är för kort för att det ska vara riktigt  intressant. Med överexponering är jordskenet fortfarande synligt, men här ungefär, vid halv fas går gränsen.

En lustig slump som ibland brukar uppmärksammas är det s.k. “Lunar X” som syns förstorat här nere till vänster. Till höger syns samma effekt på en bild genom 20cm-teleskopet från den 6 december 2016

Med 1 sekunds exponering kan man urskilja två stjärnor med V-magnitud ca 7,0, men måne plus stjärnor är ingen bra kombination

Mars rör sig nästan i ett vintergatsfält i Tvilingarna, så där syns många stjärnor redan på en kort 15-exponering.

Men sen ville jag ha översiktsbilder också, och gärna Venus, så jag tog kamera med zoomobjektiv och gick iväg till en plats med bättre utsikt. Det hade hunnit bli sent (23.50) så det var i sista minuten för Venus

Mars bildade en snygg rätvinklig triangel med Castor och Pollux, men med månen störande nära

Med mera vidvinkel ser man Capella ovanför Venus

och mot öster en absurd “vinterbild”. Med dekorationsbelysning av träden blir det ett starkt  intryck av snö på grenarna medan sommartriangeln stiger (Altair dock fortfarande skymd)

Om man tittar noga kan man se att variabeln chi Cygni är tydligt synlig. En förstorad och vriden bild visar chi i det vanliga läget under eta Cygni

Jämfört med bilden från  6 januari har chi blivit betydligt ljusstarkare, men har inte riktigt nått maximum?

 

 

 

23 april 2023

Måne+Venus

Efter regn var luften helt mättad av fuktigt dis, så det var ingen tanke på andra astroobservationer. Månen och Venus lyste dock fint över skogskanten, så jag tog några snabba bilder med 200 mm teleobjektiv.  Jag tog inga riktigt korta exponeringar (som skulle ha visat detaljer på månskäran men gett en för svag Venus). Denna, 1/20 s, är fortfarande för kort, eftersom man missar jordskenet

Med 1/4 s exponering blir det fint, men långt ifrån den verkliga upplevelsen (där skymningshimlen fortfarande var blå)

Gränsen uppåt innan månskäran blir för överexponerad  är ungefär 1 sekund. Kameran ger snygga strålar på Venus!

För att få snyggare bilder har jag lutat kameran ner åt höger, i verkligheten var månen mer båtlik ovanför Venus.

 

17 april 2023

Omväxlande kväll

Först kände jag att jag måste ha gårdagens missade bilder av Venus i det vackra läget ovanför Plejaderna och Hyaderna, och testade från trädgården. Det gick precis, om jag väntade till rätt ögonblick (22.10) klarade Aldebaran trädet och Plejaderna taket

Från en utsiktpunkt längre uppåt skogen kunde jag få 85mm-bilder med antingen Venus+Hyaderna

eller Venus+Plejaderna

Kvällen var klar och ändå rimligt mild, så jag satte ffg på länge igång monteringen med Megrez-teleskopet. Jag hade kollat asteroiden nr 56 Meletes läge 5 grader norr om stjärnan eps Hya, som jag alltså först fick leta upp. Sen vred jag med inställningscirklarna 5 grader norrut och började exponera. Först när jag såg bilden insåg jag att nästan precis där ligger den stora stjärnhopen M67! Trots att Melete är av magnitud 14 syns den direkt med en minuts exponering

men jag fortsatte förstås med flera för stjärnhopens skull. En 5-minuters  DSS-summavisar en ovanligt gammal (4 miljarder år) öppen stjärnhop.

Sen skulle jag bara lite uppåt och till vänster för att komma till nr 59 Elpis, men måste ha vridit höger i stället, och där fanna inget att se just nu…

Nästa asteroid skulle jag hitta via Regulus, men fick problem där också, så det fick bli direktbild mot Porrima, gamma i Jungfrun, där nr 138 Tolosa  så praktiskt håller till

Jag hade kollat upp positionen också för klothopen M3, som jag lätt fick i fältet utgående från eta Boo. Jag vågade inte försöka centrera utan körde bara fem exponeringar på totalt 6,6 minuter.  M3 är en stor klothop, och summabilden visar många stjärnor i utkanten av den oupplösta mitten. Avståndet till M3 är omkring 32000 ljusår.

På slutet fick jag för mig att sikta mot Virgohopen för att kanske hitta fältet med Prokne från i går. Det gick över förväntan, och här först ett fält nära rho Vir ( som med lite överdriven bildbehandling också liknar en galax).  Man lägger genast märke till det växelverkande paret NGC4567/8 som tillsammans kallas Fjärilsgalaxen.

Längre norrut fanns fler galaxer

och som tur var justerade jag sen igen lite söderut och fick precis rätt fält för 194 Prokne

(Galaxfälten överlappar alltså, men DSS vägrar försöka göra en mosaik). Jag ska försöka göra en detaljjämförelse för Prokne, kommer…

6 april 2023

Merkurius

Det var flera år sen jag ansträngde mig att se Merkurius, eftersom träden täcker varenda horisont i trakten. Nu hade jag ju kollat att det fanns en chans, och passade på när kvällen blev klar. En så gott som full måne steg upp i öster över villaområdet. Trots dis som gjorde den vackert gul var den förstås alldeles för ljusstark jämfört med miljön intill.

Med 1/1000 s exponering ( i stället för 1/6 s ovan) syns detaljer på skivan. Trots att brännvidden bara är 85mm kan man ana att överkanten är lite mindre belyst och månen alltså på väg mot nedan.

Klockan 21.00 syntes Merkurius svagt på en ljus himmel

Med minskat synfält och kortare exponering är planeten mycket tydligare

och man kan följa nedgången en stund

Klockan 21.08 gav jag upp, men det finns ett djupare hack till höger där man hade kunnat se den en stund till.

Lite senare gick jag ut och tog bilder av Venus under Plejaderna

och Mars på väg mot Mebsuta

Fullmånehimlen gör det svårt att exponera mer än 4 resp 6 sekunder, så bilderna ser klart fattiga ut. Jag brassade på i 10 sekunder mot Norra Kronan, och bara med lite förstoring och bildbehandling kan jag urskilja T CrB.  Det som när som helst kan hända är att den (liksom åren 1866 och 1946) ska flamma upp till alfas ljusstyrka, vilket förstås lär märkas. Den närbelägna R CrB kan i stället plötsligt minska i ljusstyrka och bli svagare än T, så det är ett intressant fält att hålla koll på.

3 april 2023

Testbilder

Med månsken och dis i luften var det lönlöst att försöka hitta svaga asteroider, så sådana observationer får vänta. I stället gick jag med kameran (85mm objektiv) och iOptronstativet åt motsatt håll mot vad jag brukar. Från ett fält på andra sidan vägen fick jag som jag trodde fri sikt mot Venus. Om en vecka borde Merkurius gå bra att se nedanför Venus, och det kändes bra att ha en planerad observationsplats. Venus lyser upp diset så att den ser ut som en stor skiva, medan man ser de svagare stjärnorna i Väduren väl fokuserade. Planeten Uranus kan också nätt och jämnt anas, tiotusen gånger svagare än Venus.

Mars står i ett trevligt läge ovanför paret my och eta i Tvillingarna. Den rör sig fram mot Mebsuta (eps Gem) och passerar bara en halv måndiameter under den 14/4.  Vi ser också den stora stjärnhopen M35.

För saken skull blev det en bild av Norra Kronan också, men den stod ännu lågt, och det krävdes kraftig bildbehandling för att få fram stjärnor ur den månljusa bakgrunden. Som vanligt inget nytt, R ljus och T svag.