26 april 2014

Klar, mild och lugn kväll. Fortsätter att ta översiktsbilder med kameran på Ioptron-stativet samtidigt som jag filmar genom SW200.

Pallas rör sig mot Regulus (jmf 23/4), men försvinner också allt tidigare ner i västerskogen

CA2287

På en av Pallas-bilderna passerar Envisat tätt förbi Regulus. Denna stora Esa-satellit (för miljöövervakning) är sedan ett par år omöjlig att kontakta eller styra, vilket bland annat syns av det oregelbundna (‘blinkande’) spåret.

CA2286

Även Praesepe har nu blivit svår att se över skogen innan det är riktigt mörkt

CA2295

Ceres och Vesta är fortsatt ljusstarka och tillsammans, men är inte lätta att centrera i bild eftersom de inte har någon bra ljus stjärna i fältet som man kan sikta på

CA2303

Om man går över till vidvinkel blir det lättare. Först en bild med två satellitspår, det ljusa från en amerikansk med namnet Terra, det svaga från en rysk raket Meteor 1-30. Den ljusa ‘stjärnan’ bredvid granen är förstås Mars

CA2306

När Mars försvinner bakom träden i sydväst kan man faktiskt se Saturnus i några lämpliga trädluckor i sydost. Ceres och Vesta är så ljusstarka att de syns även här

CA2311

Genom SW200 filmar jag först Mars. Eftersom Mars roterar lite långsammare än jorden kommer man att från en kväll till nästa se en rotation ‘bakåt’, fast man sedan under natten åter ser en rotation ‘framåt’. Syrtis Major som den 23/4 kom fram tydligt finns alltså i kväll fortfarande nära den vänstra randen. Jag tar bilder bara under en kortare period, så någon systematisk ändring syns inte mellan  23.34 resp 23.57, däremot en klart bättre seeing vid den senare tidpunkten!

N1923N1925

Denna fina seeing utnyttjade jag för att filma den kända dubbelstjärnan gamma Virginis (Porrima), som ju nu finns nära Mars på himlen. Separationen är bara ca 2,5 bågsekunder, men den är här tydligt upplöst på bildserier med exponeringstider 1/100s resp 1/30 s.

N1928N1929

Lite oväntat kan jag till sist också observera Saturnus. Det är alltid samma förvånade känsla att den faktiskt ser så vacker ut, särskilt nu med ringen  nästan maximalt ‘öppen’. Först en bild utan Barlow, från 300 filmrutor och 0,075 s exponering. Inte ens med dubbla exponeringen fick jag med månen Titan, fast den var uppenbar när jag själv tittade i teleskopet.

N1930

Med Barlow kan det bli ännu bättre, men bara en bild av tre, de övriga stördes antagligen av grenar och träd i vägen…Den tredje (från 150 frames med 0,14s exponering) visar i alla fall Saturnus i all sin prakt. De färgade kanterna (blått uppe och rött nere) uppstår i jordatmosfären, som böjer blått ljus kraftigare än rött. Normalt märker man inte mycket av detta, men ju lägre över horisonten man observerar, desto större blir effekten (atmosfärisk dispersion). För att vara tagen med Saturnus bara 15 grader över horisonten och med så många träd i vägen är jag mycket nöjd med bilden.

N1932

 

23 april 2014

Klar natt, men otrevlig kallblåst och mycket dålig seeing. Filmar ändå Mars så gott det går under två timmar, och tar några halvhjärtade asteroidbilder under tiden.

Först Pallas nära Regulus. Rörelsen syns tydligt om man jämför med bilden från 19 april.

CA2264

Sedan Vesta och Ceres som rör sig nästan synkront i Virgo, jämför igen bilden från 19/4!

CA2272

Den 19/4 visade jag en bild av Stora Björnen, som nu står nästan i zenit. Om man tar en bild under Polstjärnan i stället ser man Cassiopeias W lågt över horisonten. Karlavagnen och Cassiopeia står på var sin sida om polen, de är alltid uppe samtidigt, men när en står högt står den andra lågt och tvärtom. Annars är det ont om ljusa stjärnor kring polen, men i stjärnbilden Cepheus ser vi den berömda delta Cephei, som gett namn åt de viktiga ‘cepheiderna’. En cepheid varierar regelbundet i ljusstyrka, och periodens längd  berättar hur ‘absolut’ ljusstark den är. Från den uppmätta ‘apparenta’ ljusstyrkan kan man då lätt räkna ut avståndet till den, och eftersom de är ljusstarka nog att ses på miljoner ljusårs avstånd kan de ge fundamentala avstånd till närbelägna galaxer.

CA2278

Kvällens viktigaste uppgift var dock att försöka filma detaljer på Mars. På 85mm-bilden ser vi att planeten har rört sig ännu ett stycke upp mot Porrima (gamma Virginis), men den kommer nu att böja av åt höger och passera under den.

CA2268

Usel seeing och vindskakning av teleskopet borde inte ge användbara bilder, men Registax gör som vanligt underverk. Här följer ett urval bilder från en tvåtimmarsperiod som mycket tydligt visar hur den mörka ‘udden’ Syrtis Major roterar in på skivan.

Först bilder från 22.21, 22.48 resp. 23.06

N1901 N1905 N1909

sedan från 23.53, 00.08, 00.25 och 00.38

N1912 N1915 N1918 N1922

Norra polkalotten syns upptill till vänster, medan de övriga vita fläckarna är (mycket stationära) moln.

 

19 april 2014

Härlig påskafton som går över i lugn fin natt. Seeingen dock inget att hurra för, som särskilt märktes när jag filmade två välkända dubbelstjärnor. Orienteringen inte perfekt N/S, men båda systemen väl upplösta.

Först Castor, separation ca 4,9 bågsekunder, lagom med 1/100s exponeringar. Bilden är en summa av 500 exponeringar (av 3500), men utan ‘wavelet’-korrektioner

N1887

Sedan gamma Leonis, separation ca 4,6 bågsekunder, och fortfarande tillräckligt med 1/30 s exponeringar. Återigen en summa av 500 (utvalda) frames, men utan wavelets

N1888

Huvuduppgiften var förstås att filma Mars (se nedan), men jag försökte också ta nya bilder av de tre ljusa asteroider jag följt tidigare.

Först Pallas, som fortsatt norrut så att den nu fanns nära Regulus, på en bild av tre också (förstås) med ett satellitspår. Läget stämmer inte helt med Heavens-above, men eftersom det är från ett 45 år gammalt raketsteg (Timation 2, föregångare till GPS) kan det ha kommit lite ur kurs? Lustigt nog passerar satellitspåret här mycket nära den berömda Miravariabeln R Leo, som syns som en svag röd prick. Den pulserar med ungefär 10 månaders period, och blir vid maximum nästan synlig för blotta ögat. Nu minskar ljusstyrkan fortfarande, och nästa maximum kommer inte förrän till hösten (och blir därför svårt att observera nära solen).

CA2242

För Ceres och Vesta siktade jag lite fel över träden, men de är ändå med på bilden, nära tillsammans som hela tiden denna opposition

CA2247

Till och med på vidvinkelbilden av Mars kan man urskilja både Vesta och Ceres, och det är tydligt hur Mars nu är närmare Porrima (gamma Vir) än Spica.

CA2251

Genom att gå över vägen kunde jag också få en glimt av Saturnus, som står otrevligt lågt i Vågen (Libra)

CA2260

Det krävs också vidvinkeloptik för att få med hela Stora Björnen på en bild. Här blev det ändå lite fel med pekningen, men man ser att Karlavagnen bara är en liten del av hela stjärnbilden. Det korta strecket nere till höger är från en satellit (Terra)

CA2255

Viktigast denna kväll var ändå att försöka få bra bilder av Mars. Seeingen varierade, och jag hade glömt lärdomen om exponeringstiden från häromkvällen, men det blev en del användbara bilder i alla fall. Först två bilder från ungefär 21.55

N1890N1891

nästa två är från ca 22.18

N1893N1894

och de tre sista från 22.25-22.29

N1896N1897N1898

Det behövs helt klart en längre tidsbas för att säkert urskilja rotationen, men jag tycker nog att det märks redan på en dryg halvtimme hur Syrtis Major rört sig åt höger.

15 april 2014

(Tillbaka i Värnamo efter en tur till Prag och Dresden.) Klar kväll, men orolig luft. Orkar inte vänta tills Mars kommit upp ordentligt, men Registax räddar åtminstone något. Jämfört med 28/3 ser man nu den ‘roligare’ sidan av planeten, med mörka detaljer.

Först två bilder från 21.59 resp 22.16, exponeringstid 1/100 s (lite för mycket)

N1878N1883

Sedan en bild med samma exponering från 22.57 och två bättre (1/140s) från 23.04 resp 23.06

N1884N1885N1886

Med lite god vilja ser man att den mörka udden (Syrtis Major) är lite närmare kanten på de undre bilderna, dvs vi kan direkt se att Mars roterar sakta (1 varv på 24 timmar 37 minuter).

3 april 2014

Klar kväll, snabba iOptron-bilder, så snabba att jag av misstag råkade köra med bländare 8. Det innebär att bilderna trots högt ISO (3200) är något underexponerade och mörka.

Pallas har fortsatt att röra sig mest norrut

CA2230

 

liksom också Mars relativt Spica på en vidvinkelbild med Arkturus uppe till vänster

CA2237

Jag hade tyvärr inte energi nog att gå iväg för att få fri horisont för månen på väg mot Hyaderna, så här såg det ut genom träd…

CA2234