23 augusti 2023

Uppföljning

Lite oväntat var även denna kväll rimligt klar, diset ungefär som i går. Uppgiften var att ta två nya småplanetbilder, först alltså Aglaja under Saturnus. Där brassade jag på med fyra 30s-bilder, så Aglaja är stark på summabilden. Jämförelsen visar den förväntade retrograda rörelsen för denna  “förstagångsplanet”, dvs jag ska lägga till den på listan

Nummer 54 Alexandra är också ny, och måste med låg deklination observeras nära sin meridianpassage i söder. Det närbelägna kalhygget är inte längre så kalt, och jag får testa olika trädluckor lite på måfå, eftersom där inte finns några ljusa stjärnor att sikta mot. Sen är det ändå svårt att känna igen skymda stjärnmönster, men då finns den fantastiska tjänsten på astrometry.net som hittar rätt i alla lägen. Från sex försöksbilder kan jag alltså välja tre med Alexandra i fältet, men sen blev det stopp igen. Det kitsliga DeepSkyStacker accepterar inte för avlånga stjärnor, och vägrade använda två av bilderna . Efter mycket testande hittade jag dock till sist en möjlighet att använda grövre pixlar, och då gick det plötsligt bra (vilket jag förstås ska ha i åtanke i framtida liknande fall!). Summabilden är ovanligt ful (eftersom trädhorisonten kom in olika när jag observerade i olika luckor),

och  jämförelsebilden för denna premiärobservation av Alexandra blir bara med viss tvekan godkänd…

Jupiter hade hunnit lite högre på himlen, men det är fortfarande ont om ljusstarka stjärnor i detta område av Väduren (Aries).

Jag hade ännu inte insett den lustiga efekten med en stjärna bland Jupiters månar, men tog i alla fall en kortexponering som ser ut att visa två månar. Men den högra “månen”  är alltså stjärnan sigma i Väduren (=HIP 13327), medan de tre övriga månarna gömmer sig närmare planeten. Jupiter har tydligt rört sig lite åt vänster sedan i går, den vänder inte åt höger förrän ca 3-4/9.

Och inte förrän nu inser jag att jag på Himlascener berättat om denna närpassage av Jupiter framför sigma Arieteis. Läxa för framtiden: läs åtminstone vad du själv har skrivit!

22 augusti 2023

Lite bättre

Det var även denna kväll mycket dis, men klart mindre än i går som syns av fältet under Saturnus.

Nära  småplaneten nr 8 Flora syns nu fler stjärnor, vilket framgår tydligt av jämförelsebilden

En bild från Stenbocken visar också lätt småplaneeten nr 10 Hygiea, och även här visar jämförelsebilden en tydlig rörelse sen i går.

På en 105 s summabild av fältet under Saturnus var nu även nr 47 Aglaja lätt synlig, trots en magnitud kring 11,4. Det gäller nu att snart följa upp med en ny bild.

Mer osäkert var det om jag till och med skulle få bilder av nr 54 Alexandra. Summabilden är av usel kvalitet, men det går att urskilja Alexandra vid deklination -23, magnitud 11, när den står som högst nära meridianen. (Brus och heta pixlar är runda, medan verkliga stjärnor (inkl. Alexandra) är korta streck pga för dålig stativinställning!)

Till sist Jupiter då, där jag borde haft längre brännvidd än 85mm. Det som ser ut som två månar tätt ihop till höger om planeten är Europa(J2) ovanför stjärnan HIP13327. Stjärnan stod osynligt nära under Jupiter i går, men har nu kommit fram som en ‘falsk måne’!

(PS 26/8, stjärnan har faktiskt en Bayerbeteckning, sigma Arietis, och jag beskrev närpassagen på Himlasener…)

 

21 augusti 2023

Disigt!

Det myckna regnandet gör luften fuktig när det väl klarnar upp, så det blev åter bara en kort utflykt med kameran, men nu i alla fall med fungerande iOptron-stativ. En 30s-bild av Saturnus visar det tjocka horisontdiset

men på ett mindre utsnitt av en 15s-bild kan man i alla fall tydligt se Saturnus stora måne Titan

Jag var som vanligt på jakt efter asteroider, och hade hoppats kunna få med nr 47 Aglaja rakt under Saturnus. Med magnitud 11,4 var den dock för svår, även på en summerad 75 s exponering. Den avsevärt ljusstarkare nr 8 Flora stod bara tre grader över horisonten, men går faktiskt att urskilja på ett utsnitt av översiktsbilden ovan

Även nr 10 Hygiea syntes tydligt i Stenbocken

Däremot gick det som väntat inte att se nr 54 Alexandra som också den låg på magntiud 11, men bara tio grader över horisonten.

Sedan tog jag en bild mot Norra Kronan, där variabeln R CrB ironiskt nog är nästan lika ljus  som på den sista bilden jag tog före sommaren (24-25 maj)

I själva verket började ljusstyrkan redan 25 maj falla dramatiskt, och den var nere på 11 magnituden i juni. Nu är den nästan uppe vid 6:e igen, vilket jag alltså från mina egna data helt skulle ha missat(!). Den andra variabeln på bild 24 maj, chi Cygni, har helt förväntat blivit ordentligt ljussvagare, men är ännu lätt synlig på en kamerabild

Jupiter på väg upp lyste förstås obehindrat igenom diset, men knappt de andra stjärnorna i närheten

På en förstoring ser man tre månar, samt de få stjärnor som kommer upp i samma ljusstyrka. Jag hade tyvärr helt missat att Jupiter just denna kväll stod mycket nära stjärnan HIP13327, helt dold här på kamerabilden. Genom teleskop hade man kunnat se stjärnan bara 10 bågsekunder söder om Jupiters södra rand, en klart ovanlig syn! (Not 26/8: Jag hade faktiskt beskrivit detta på Himlascener, dubbelt snopen miss alltså…)

Detta är till sist Saturnus sedd från min kikarplats. Luckan ger en teoretisk möjlighet att se och filma Saturnus, men bara en löjligt kort period varje natt

OM allt är i ordning skulle jag i princip kunna filma några minuter, men problemet är att få den i kikarfältet och ställa in allt innan den försvinner igen, så jag tvekar om det är värt mödan att försöka. Astronomens lott i ett skogrikt landskap…

13-14 augusti 2023

Planeter bakom molnen

Det hopplösa vädret fortsatte, och trots en solig dag var kvällshimlen full av moln. Det kändes ändå som en bra höstpremiär att se stjärnorna titta fram i luckorna, men jag upptäckte också på första testbilden av Saturnus att iOptron-stativet var urladdat, så att stjärnorna blev streck. Det fick bli kortexponeringar i stället, och här är Saturnus på en 6×4 sekunders summabild. Den står nu vid sin opposition (27/8) i Vattumannen, men fortfarande med så låg deklination (-10) att man får leta efter trädluckor.

Jupiter hade just gått upp i öster, och var ännu mer dold i horisontdis

Både på grund av stativet och molnen fick detta bli kvällens enda bilder, tagna på ett par minuter klockan 23.35