18 oktober 2013

Vinterkall och klar natt, men också med fullmåne, så det går inte att göra så mycket.

Tar man en bild rakt mot månen med en exponeringstid som visar stjärnor så blir området kring månen helt överexponerat. Här har jag (slarvigt) kopierat in månens verkliga storlek (bild med exponering 1/2500 s) på en bild med 4 sekunders exponering. Stjärnorna som syns är av fjärde magnituden, dvs väl synliga med blotta ögat.

CA1793a

Hittar med möda Nova Del, men den blir inte tydlig förrän med teleobjektivets längsta brännvidd (300mm). För månljusets skull går det inte att exponera längre än 30 sekunder.

CA1770

Försöker lite halvhjärtat hitta Neptunus, men med stativet på en ny plats (i skugga för månen) är jag 30 minuter för tidig och har en gran framför planeten. Det blir ovanliga bilder med höstträd belysta av månen, men stjärnutsikten är mot trakterna där Neptunus rörde sig 2009.

CA1754

12 oktober 2013

Korta försök igen med kameravridaren, klart med bara lätt dis.

Nova Del syns tydligare på en bild med 200mm brännvidd, och vridaren följer perfekt i 1 minut.

CA1741

Sen slarvar jag och siktar för lågt. Turligt nog hamnar asteroiden 324 Bamberga ändå innanför bildkanten. Jämför med bilden den 2 oktober.

CA1745

En 1-minutsexponering mot Mizar och Alcor (den optiskt dubbla mittstjärnan i Karlavagnens tistelstång) fångar den stora galaxen M101 som en suddig fläck lite över mitten i bilden.

CA1751

11 oktober 2013

Klar kväll och första försök med en batteridriven ‘kameravridare’ från iOptron.

Utom att jag ska fixa en bättre kulled fungerade det över förväntan. Motorn fästs på ett vanligt kamerastativ, man vrider den genom att ungefär sikta in Polstjärnan genom ett hål, och finjusterar med en kikare i hålet. Sen följer kameran (fäst på kulleden) himlen rimligt bra åtminstone med korta brännvidder.

Nu börjar Nova Del bli riktigt ljussvag, som man ser på en bild med 1 minuts exponering (100mm f/4.5). Lägg också märke till den gröna Hantelnebulosan (M27) upp till höger.

CA1639

Jag brukar inte använda höga ISO-tal, men det är ett enkelt sätt att se svaga stjärnor. Här Deneb (med Nordamerikanebulosan) på 30 sekunder med ISO3200 resp ISO6400, samma 100mm objektiv (av misstag) nedbländat till f/5.6.

CA1711 CA1712

2 oktober 2013

Åter klart och kallt med dis i luften. Foton med kameran på drivet stativ.

Nova Delphini blir bara långsamt svagare

CA1529

och chi Cygni kräver nu 200mm teleobjektiv för att synas i myllret av svaga vintergatsstjärnor. Den utmärker sig dock genom sin röda färg.

CA1540

Sedan tog jag bilder av ‘rörliga objekt’ med 100mm teleobjektiv.

Neptunus fotograferade jag den 2 september, och den har sedan dess rört sig tydligt åt höger.

CA1574

En rolig bild är småplaneten nr 3 Juno precis bredvid alfa i Stenbocken. Den har nu vänt och rör sig i fortsättningen ‘framåt’ (åt vänster) i banan. Jag har dock som synes problem med träden, och får passa på precis när den passerar en lucka.

CA1570

Småplaneten nr 7 Iris fotograferade jag senast den 23 september, och man kan se hur den sedan dess rört sig en liten bit söderut på himlen.

CA1578

En asteroid med ganska högt nummer är 324 Bamberga, som har en såpass elliptisk bana att den nu befinner ‘bara’ 125 miljoner km bort. Den är därför ljusstarkare än normalt, och lätt att se på en standard 100mm telebild.

CA1580a

Uranus hade jag inte riktigt koll på var den låg, så jag tog bara en vidvinkelbild (35mm). Den rör sig i ett ‘tråkigt’ område av Fiskarna, fattigt på ljusa stjärnor.

CA1620

Trots dis i luften syntes vintergatan bra på några avslutande vidvinkelbilder(18mm).

CA1627

CA1629CA1626