Etikettarkiv: variabla stjärnor

10 september 2026

av i Driven kamera och märkt , , , | Lämna en kommentar

Småplaneter m.m.

Efter många molniga kvällar kom en liten lucka, så med månen ur vägen cyklade jag till mitt ställe med bra sydostutsikt. Vädret var kyligt men fuktigt, och nere vid horisonten låg tydliga dismoln. Mot Norra Kronan var i alla fall sikten klar, men R och T frustrerande konstanta.

När jag sedan pekade mot Stenbocken mycket lägre på himlen är molnslöjorna mycket tydligare. Målet är asteroiden nr 306 Unitas som normalt borde synts bra vid magnitud 11,4. Nu hamnade den i tunna moln, men går att urskilja på en 100 s summabild.

Sen pekade jag mot ett fält i Vattumannen där både nr 5 Astraea och nr 117 Lomia borde synas. Lomia är dock ljussvag (mag 12,3) och jag tog åtta 25s-exponeringar. Båda två hamnade turligt nog en bit från de värsta molnen och syns tydligt på summabilden.

Småplaneten nr 9 Metis råkar just nu passera nära den spännande planetariska nebulosan NGC 7294. Denna är stor men ytljussvag och står lågt på himlen, och kräver bättre himmel för att ses bra. Jag tog nu bara tre 25s-exponeringar mot Metis, och nebulosan kan bara mycket marginellt anas som en svag ring störd av moln. Metis själv är relativt ljusstark och syns lätt.

Även kring Saturnus låg det moln

På ett utsnitt syns igen månen Titan i nästan samma läge som tidigare, eftersom fototillfällena (8 augusti, 24 augusti och nu 10 september) råkar skilja sig bara med nästan precis en Titan-period på 16 dygn.

Till sist tog jag några bilder mot Neptunus

En jämförelsebild sen förra gången visar den tydliga rörelsen

Det blev ingen lång utflykt, men tillräcklig för att jag ska känna att jag har lite koll på stjärnhimlen. Nu behövs då en ny klar kväll för uppföljning av asteroiderna.

 

 

24 augusti 2026

av i Driven kamera och märkt , , , , | Lämna en kommentar

Spännande trots månsken

Dagen var helklar, och jag hade väntat mig bättre himmel när jag per cykel tog mig ner till mitt nya standardställe med sydostutsikt. Månen stod visserligen lågt i Skytten, men den lyste starkt, och visade hur pass disigt det var. Jag höll just på att försöka fokusera mot Saturnus när jag märkte hur en rad Starlink-satelliter steg upp bakom en lucka mellan träden. Inte den osynliga sorten som jag fått tiodigare på mina bilder, utan nu en lång rad med andra magnitudens objekt, bara 3-4 grader från varandra. Jag riktade kameran mot dem, och fotade med lite olika exponeringstid, men det var helhetsupplevelsen som var märklig, trots att jag genast insåg vad det var jag såg. Det var väl ca 25 satelliter i raden, och de slockande successivt när de nådde jordens skugga i trakten av eta Cygni. På heavens-above ser jag att det var satelliterna från uppsändningen G15-20 jag såg, ca 2 1/2 dygn efter uppsändningen från Kalifornien den 22/8. Jag hann inte alls planera, men turligt nog var de första bilderna med 10s exponering så att man ser stjärnbakgrunden i den också mycket turliga luckan mellan träden

Sen minskade jag exponeringstiden först till 4 s

och sen till 1,6 sekunder

utan att tänka på att stjärnorna skulle bli svårare att se. Jag hann inte rikta om kameran mot utslocknandena i Cygnus innan det hela var över.  Trots alla problem med de absurt många Starlink-satelliterna var det i alla fall roligt att en gång få se en sån här ljusstark rad passera.

I Norra Kronan händer som vanligt ingenting, här på en 2-minuters summabild

En summabild av Saturnus har fått en lustig solarisering, och utom stjärnorna i Fiskarna kan vi se småplaneten Nausikaa som också fanns med på en bild från den 8/8.

Det är ovanligt långt mellan observationstidpunkterna, men Nausikaa är på väg att vända till retrograd rörelse, så det blev en bra jämförelsebild ändå

På en 20s enkelbild syns också som vanligt Saturnus måne Titan

Nära Saturnus på himlen finns också Neptunus

Precis under den nedre högra stjärnan i Pegasuskvadraten (alf Peg) hade jag också spanat in att småplaneten nr 198 Ampella skulle befinna sig, något ljusare än magnitud 11, så ovanligt lätt att hitta alltså. En 1-minuts summabild visar den tydligt, så nu hoppas jag på att snabbt kunna ta en andrabild

Till sist måste jag förstås ta några bilder mot den bländande månen. Med 4 sekunders exponering (liksom med 1 sekund) kan man urskilja några stjärnor i närheten (pi Sgr alltså en liten bit av ’Teskeden’), men månskenet dränker det mesta.

Inte förrän med 1/2000 s visar månen några detaljer, här mycket förstorad

11 augusti 2026

av i Driven kamera, Megrez och märkt , , | Lämna en kommentar

Soltest och asteroiduppföljning

På dagen ville jag inför solförmörkelsen 12/8 kolla  att jag kunde lura även R10-kameran med lite tejp på objektivkontakterna. Nu kan jag ha 2x-extendern inkopplad utan att få ’err 01’ vid varje exponering, vilket underlättar betydligt. Tråkigt nog är solen nästan men inte helt fläcklös, med bara en liten fläck vid den kommande randen. Megrez-teleskopet med extender får öppning ca f/12, så det är ganska svårt att fokusera. Jag gjorde bara några få försök, och här (1/1250 s exponering) syns i alla fall den lilla fläcken

På kvällen var det fortsatt klart och jag ville få andrabilder av de fem asteroiderna från den 8/8. Jag märkte då att jag nog inte borde cykla i mörkret, utan tog mig nu till min observationsplats till fots. Det kändes drygt men gick på mindre än en kvart. Sen gick själva observerandet utan större problem. Jag började med horisontbilderna mot Skytten, där jag tyckte 30s exponering gav en för ljus bild, så att jag bytte till 15 sekunder, vilket kändes mer lagom. (Först i efterhand har jag förstått att objektivet antagligen var fullt öppet vid f/1,8, medan jag brukar blända ner till f/4. De övertejpade kontakterna gör att jag inte vet säkert.) För en nordbo är det alltid spännande att se Skyttens ”Tekanna” lågt över horisontdiset i söder, idag utan några diskreta moln.

Det är svårt att observera på så låga deklinationer, men här fungerade det alltså fint för småplaneten nr 8 Flora, som rört sig ’lagom’ på 3 dygn.

Sen tog jag fältet i Scutum, där vintergatan anas redan på 15 sekunder, men där nästan varje bild också är full av satellitspår.

I ett så här tätt vintergatsfält skulle jag behövt blända ner objektivet för att få tydligare bilder. Nu är det lite svårt att urskilja asteroiden bland de många bakgrundsstjärnorna.  Utsnitten kring delta Scuti visar i alla fall rimligt tydligt hur nr 409 Aspasia rört sig mellan dagarna, men också hur mycket skarpare optiken är vid f/4 än vid (troligen) f/1,8

Även högre upp i Örnen vimlade det av satelliter

men på en summabild stör de inte nämnvärt. Däremot ser man objektivets besvärande stora vinjettering (mörkt mot kanterna) vid full öppning.

I det lilla fältet kring asteroiden nr 3 Juno märks inget. Den är så ljusstark att jämförelsebilden är tydlig trots lite felorientering och sämre skärpa.

Sen var det då asteroiden nr 354 Eleonora som står så trevligt till i en av de tydligaste asterismerna längs hela ekliptikan. Stjärnan 42 Cap ligger bara 0,2 grader, och delta och gamma bara ca 2,5 grader söder om ekliptikan, så måne och planeter passerar ofta förbi.

Så var jag helt säker på att jag tagit bilder av Saturnus (med småplaneten 192 Nausikaa) men kunde inte hitta rätt utsnitt av bilden för småplaneten. Saturnus såg också konstigt blå ut, och det visade sig att jag pekat helt fel mot gamma Pegasi i stället?! Så går det om man känner sig för säker och bara trycker av bilder..

Jag avslutade med Norra Kronan där R och T lyser precis som förut…

 

2 augusti 2026

av i Driven kamera och märkt , | Lämna en kommentar

Trevande höststart

Första augusti är ett riktmärke för när man börjar se stjärnor igen efter sommaren, och i går var det klart och fint kring midnatt, MEN jag hade glömt att ladda kamerabatteriet så kameran vägrade direkt. Med fältkikare kunde jag i alla fall konstatera att inget hänt i Norra Kronan, R CrB tydlig, T CrB osynlig …

Den 2/8 gick jag så ut med laddat batteri, R10-kameran med 85mm-objektiv på iOptronstativet. Träden kring vårt hus är problematiskt höga, men mot Norra Kronan i väster kunde man hitta en lucka. En 60s summabild visar det nu frustrerande konstanta utseendet..

Sen skulle jag försöka ta en bild mot småplaneten Juno i Aquila, men inte ens när jag ställde mig på vårt trädäck kom den över trädhorisonten (eftersom jag inte kollat positionen ordentligt). Däremot fick jag på varje 20s-exponering med en eller att par satellitspår, ofta flera i ungefär samma bana, dvs typiska massuppsända Starlink-satelliter. Några (a1-a3) kom som här i en riktning ungefär parallellt med linjen mellan eta och theta Aquilae

En minut senare syns ett ytterligare ljusstarkt spår (a4) i denna riktning, ett lite mer horisontellt(b1), och ett vinkelrätt nere till vänster

Efter ytterligare en och en halv minut kan vi se två nya spår i b-riktningen och ett i a-riktningen

Jag såg ingen av dessa satelliter visuellt på himlen, men tydligt som rörliga punkter på kameraskärmen, en ovan upplevelse av denna nya verklighet med ett ständigt ökande antal satelliter, redan tiotusentals och kanske på väg mot en mardröm med miljoner…

Så hade jag också tänkt sikta mot småplaneten nr 409 Aspasia, men hade inte heller här kollat positionen tillräckligt. Jag visste att den skulle finnas under lambda Aquilae nere i Scutum , och för att få sikt ditåt fick jag gå en bit längs vägen. Även Aspasia är alltså dold bakom en gran, medan redan en 20s enkelbild visar den stora stjärnhopen M11.

Summan av fyra 20s-bilder visar hopen tydligare, men bara som en fläck i denna upplösning. (Stackningsprogrammet DeepSkyStacker blir förvirrat av för många skymmande träd och fyller liksom på bilden av Norra Kronan ovan i med blått..)

Till sist tog jag bara två 20s-exponeringar mot Svanen, där jag skakade kameran på den ena. På ett utsnitt från den andra exponeringen syns nu igen variabeln chi Cygni tydligt, på väg uppåt i ljusstyrka efter ett djupt minimum under våren.

Som sagt en mjukstart av höstens observationer (men som blev en hårdstart när mitt bildbehandlingsprogram slutat fungera och krävde omfattande reparationer…)

 

23 april 2026

av i Megrez och märkt , , | Lämna en kommentar

Konstigheter

Jag skulle bara ta några nya bilder av Dynamene men de underliga färgade reflexerna från i förrgår kom redan med Jupiter mitt i fältet. Jag fick för mig att det var halvmånen som spökade och försökte skärma av med en pappershuv kring objektivet, men på något sätt är det Jupiter själv som ger reflexerna. Jag kan inte förklara färgerna eller intensiteten, men ’under’ detta verkar bilden helt rimlig

En kortexponering är också helt normal

Med Jupiter nere till vänster (för Dynamene) får jag mindre intensiva reflexer, men fortfarande massor av fula fläckar.

På en summabild finns i alla fall en svag Dynamene, och det går att göra en jämförelsebild.

Mot Norra Kronan verkade sen allt normalt

16 april 2026

av i Megrez och märkt , , , | Lämna en kommentar

Svaga småplaneter

När mökret dröjer länge på kvällarna blir det nu bara korta utflykter. Den här gången ville jag kolla om Megrez-teleskopet med R10-kameran kunde visa några småplaneter som långt efter sin opposition var av magnitud 14-15, dvs svagare än jag normalt försöker mig på. Fokuseringen blev som vanligt på Jupiter, där alla fyra månarna syns på en 2s-exponering

och där en 30s-bild visar att Jupiter nu har lämnat 44 Gem bakom sig på väg mot delta Gem. Den långperiodiska variabeln R Geminorum är nära maximum

Sen vred jag teleskopet manuellt enligt skalorna i RA och dec, och hamnade faktiskt precis där jag på en 300s summabild kunde hitta både nr 126 Velleda och nr 138 Tolosa

Via Jupiter hittade jag sen också fältet med nr 102 Miriam, som jag först tyckte syntes tydligt, men som jag nu inser är precis på gränsen, vid magnitud 15,2.

Sen kollade jag i Norra Kronan att variabeln T CrB som vanligt är nära magnitud 10, dvs inget utbrott på gång…

Och när jag sen för första gången för säsongen såg Vega gå upp över hustaket i nordost kunde jag inte låta bli att ta tre bilder mot Ringnebulosan (M57) som här lyser grön på sin karakteristiska plats mellan beta och gamma i Lyran

10 april 2026

av i Driven kamera och märkt , , | Lämna en kommentar

Klantighet i repris?!

Jag går ut för att ta några 85mm-bilder och vara nogare med fokuseringen, och så blir det likadant igen!? På Jupiter fokuserar jag iofs OK

så att man på en kortexponering också kan ana tre månar trots att de står tätt ihop (med Io dold till vänster ännu närmare skivan)

Men sen förstår jag inte varför fokuseringen ändras när jag ska peka mot asteroiden 7 Iris under Regulus, så att den är lika dålig som förra gången (6/4). OCH jag förstår inte att jag inte reagerade när jag ändå tyckte att stjärnorna syntes ovanligt tydligt på skärmen (för att de var för ofokuserade). Det positiva är sen att jag ändå får DeepSkyStacker att summera även de suddiga bilderna, och på så sätt lätt se Iris.

Summeringen gick bra även med bilderna från 6/4 så att det till slut blev en vettig jämförelsebild

Den dålig fokuseringen var (förstås) kvar när jag tog bilder mot Norra Kronan, men där märkte jag det till sist och fokuserade om. DeepSkyStacker är svårstyrt, jag kan summera två bilder med dåligt fokus eller två med bra, men inte alla fyra som jag egentligen vill. Variablerna R och T är i alla fall oförändrade.

6 april 2026

av i Driven kamera och märkt , , | Lämna en kommentar

Klantigheter

Det blir mörkt allt senare, och det blir aldrig bra om man är trött från början. Nu ville jag bara testa nya kameran med 85mm objektiv på iOptron-stativet, så som jag oftast använde den gamla. Problemen kom direkt när jag inte kunde få den smidiga kontakten med mobilen, så för att inte skaka vid avtrycken fick jag sätta på självutlösare med 2s-paus, iofs ganska smidigt det också. Sen hade batteriet tagit slut i rödpunktssökaren (som jag har en tendens att glömma stänga av) så det blev lite jobbigare att söka. Men det stora slarvet kom vid fokuseringen. Jag tror jag helt enkelt överexponerade Jupiter och därför fick alldeles för dåligt fokus utan att märka det. Stjärnorna blir små skivor och man ser deras färger tydligare, men de svagare försvinner helt i bakgrunden.

Småplaneten nr 7 Iris är ljusare än magnitud 10 och kan anas svagt på en enkelbild mot stjärnbilden Sextanten, just under om Lejonet

Jag tog fyra exponeringar, och på summan borde det gå bättre att se den, MEN DeepSkyStacker vägrar att ta så ofokuserade stjärnor för stjärnor, så det blev inget med det heller…

När jag till sist skulle ta de vanliga bilderna av Norra Kronan upptäckte jag i alla fall den dåliga fokuseringen och kunde göra om. Och där händer inget fortfarande, R är ljus och T är svag…

 

5 mars 2026

av i Megrez och märkt , , | Lämna en kommentar

Slarvig uppföljning

När det var klart igen försökte jag förstås ungefär upprepa gårdagens asteroidobservationer, med den ändrade taktiken att för att minska driftfelet bara ta 15s-expoeringar. (Jag måste förstås försöka vrida monteringen i bättre läge också, med det är svårare, med igenrostade skruvar och mjuk mark). Jag tyckte det gick bra, men märker nu att jag för 102 Miriam både pekade fel och körde med dåligt fokus! Jag fokuserade ju på Jupiter, men det måste ha kommit någon slags glapp direkt. Redan den första kortexponeringen (1 s) är lite suddig

och sen är alla följande ännu sämre. Det jag vann på rundare bilder (med 15s i stället för 30) äts med råge upp av den dåliga fokuseringen..

De 21 exponeringarna för Miriam gav till slut en summabild med tydliga färger och ljusstyrkor för de ljusare stjärnorna, men med 45 Gem och Miriam otrevligt nära vänsterkanten av bilden

Den spännande frågan var om den svaga Miriam skulle synas. Detaljbilden visar lite förvånande fortfarande nästan lika avlånga stjärnbilder, och det är klart svårare att se Miriam. Den anas i alla fall på det nya stället och har klart lämnat gårdagens, så det får räknas som en godkänd observation av en ny asteroid på listan.

Sen var jag extra noga med att hitta rätt stjärnfält för Velleda och Tolosa, gjorde om centreringen på Jupiter och flytten av teleskopet, MEN kollade inte fokuseringen som snarast blev ännu sämre! Stjärnfältet visar igen mycket ofokuserade bilder, och i stället för som igår i högerkanten ligger asteroiderna nu nära överkanten av bilden. (Det är m.a.o. mycket oprecist att försöka vrida teleskopet med hjälp av skalorna i RA resp dec. Okej för 200mm-objektivet, men på gränsen här).

De båda asteroiderna är ännu svårare att urskilja än Miriam, men båda syns precis där de ska vara, och båda är försvunna från gårdagens läge, så jag tvekar inte på identifieringen.

När jag gick ut betydligt senare för att plocka in grejorna märkte jag att Norra Kronan var på väg upp. Jag kollade först med fältkikare att T CrB inte fått sitt utbrott än, och försökte sen peka ungefär där med teleskopet. Himlen var mycket upplyst, och jag var inte alls säker på att jag skulle få T i fältet, men ibland har man tur. Jämfört med de svaga asteroiderna är ju T kring magnitud 10 en ljus stjärna som syns tydligt på denna summa av fem 15s-exponeringar. Nu är alltså säsongen för T och R CrB igång igen, efter vinterpaus under himmelspolen.

14 februari 2026

av i Driven kamera och märkt , , | Lämna en kommentar

För kallt

Det blev en kall och klar vinternatt som jag som yngre och piggare inte hade bangat för, men som kroppen inte längre fungerar i. Vägen där jag brukar stå med kameran för att få sikt åt sydväst var blankishal, så jag vågade mig bara precis ut i trädgården. Det enda obligatoriska var en ny bild av Hygiea (plus förstås några av Jupiter), och sen var mina fingrar så stelfrusna att jag försvann in till brasan. Det var längesen jag använde teleskop, och det är väl bara att inse kroppens begränsningar.

Jupiter har rört sig vidare åt höger men finns fortfarande nära delta och zeta Geminorum.

På en förstorad kortexponering (1/2 s) syns tre månar tydligt, medan Io (J1) bara anas

Av en lustig slump kunde man denna kväll mycket nära Jupiter också hitta den långperiodiska variabeln R Geminorum

Den ökar för närvarande i ljusstyrka och kommer framåt april att vara ljusstarkare än HIP-stjärnan nere i bildkanten. Tittar man noga på den motsvarande  Jupiterbild jag tog den 8/2 kan man nästan se att R ljusnat lite på bara en vecka. (Det är också logiskt att satelliten Callisto(J4) med 17 dygns period bytt sida i förhållande till Jupiter).

Kvällens viktigaste uppgift var ju att få en andrabild av Hygiea, och det var bara att igen ta bilder av ekliptikans port mellan beta och zeta Tauri. På denna 3 1/2 minuts summabild är det tätt med stjärnor, men Hygiea går ganska lätt att hitta om man förstorar ordentligt. (Lägg också märke till Krabbnebulosan M1 som i denna skala är väldigt oansenlig, men som är en av himlens intressantaste supernovarester).

Här har vi så till sist jämförelsebilden som visar Hygieas rörelse, och där var kvällen slut på mindre än 10 minuter..