12 december 2017

3200 Phaeton (med nöd och näppe…)

Under några dagar har man goda möjligheter att observera den ovanliga asteroid/kometen Phaeton. Denna lilla (ca 5km) asteroid upptäcktes så sent som 1983, och man fann att banan mycket nära motsvarar den för meteorer i Geminidsvärmen. Den logiska tolkningen är alltså att meteorerna är stoft från Phaeton, vilken dock aldrig visat några kometliknande gasutbrott. Banans perihelium är dock bara 0,14 a.e., och den starka upphettningen nära solen ger troligen ändå upphov till stoftutbrott. ”Närpassagen” av jorden sker nu på 15 miljoner km (0,10 a.e.) avstånd, men det räcker för att man lätt kan se och fotografera den genom måttligt stora teleskop.

I alla fall, efter en helmulen dag förutsades en möjlig kort uppklarning före nästa mulnande, och vid 22-tiden såg det faktiskt helt klart ut. Jag ställde upp Megrez-teleskopet med kamera, fokuserade mot Capella, och kunde snabbt hitta rätt fält genom att bara vrida en timme i rektascension med Capellas deklination. Redan nu så jag diset komma igen, och hann ta två 30s-exponeringar innan fältet försvann bakom moln. Jag höll utkik, och fick en ytterligare bild i en molnlucka, och sedan inget mer…Det kändes mycket snopet, men var ju i alla fall ett resultat, för Phaeton finns med på bilderna. Här syns först hela Megrez-fältet, på Capellas deklination, och därför med Phaeton i nedre bildkant.

Rörelsen under 7 minuter blir tydligare om man förstorar den delen av bilden, och man kan till och med ana att Phaeton-bilderna inte är så runda som stjärnorna under 30s-exponeringen.

Jag testade också att låta DeepSkyStacker addera mina tre bilder. Det blir som vanligt lite fult, men man ser tre separata Phaeton-bilder från ca 21:23, 21:24, resp. 21:31 UT

Detta var alltså Phaeton, nästa fråga är om det kan bli några Geminidobservationer, molnen ligger täta…

Lustigt tillägg: Jag tog inledningsvis som fokustest en bild av Capella

och upptäcker att förmörkelsevariabeln IM Aur ligger alldeles intill. Detta råkar vara en intressant trippelstjärna, där en del av mina gamla arbeten från 1970- och 80-talet faktiskt citeras i en studie från 2002(!)

 

4 december 2017

Morgon med Mars och Jupiter

Den fulla ”supermånen” lyste osannolikt starkt, och det kändes nästan dumdristigt att försöka fotografera stjärnor. Jag var lite för tidigt uppe för Jupiter, men Mars syntes bra bredvid Spica i sydost. (Med blotta ögat är Spica klart ljusstarkare, men eftersom kameran är mer rödkänslig ser de ganska lika ut på bild..)

I nordost var Svanen och Lyran på väg upp, och de annars dominerande juldekorationerna nere t.h. var bleka jämfört med månskenet…

Det dröjde i alla fall inte länge innan Jupiter tittade fram över skogen

och jag kunde söka efter bra luckor mellan träden. I förhållande till solen rör sig båda planeterna åt höger, dvs de går upp allt tidigare på morgnarna. I förhållande till stjärnbakgrunden rör sig dock både Mars och Jupiter åt vänster och lämnar Spica efter sig. Rörelsen är snabbare för den närbelägnare Mars, som kommer att passera inom en halv måndiameter från Jupiter den 7 januari nästa år.

När jag så småningom insett att vidvinkelbilder ändå var trevligare

så slutade kameran att fungera (ERR2, minneskortet kan inte läsas…), oklart varför, men jag hade ju sett det jag planerat att se.