Kamp mot ljus, mygg och knott

Jag är ännu inte vän med Lumix-kameran, och kände att jag måste utnyttja den klara himlen trots mängder av knott och mygg. Det enda som syntes på den ljusa himlen klockan 23.15 var Jupiter och en fin fullmåne, men genom att blända ner och köra med ISO200 kunde jag prova även längre exponeringstider.  Först alltså vyer med bl 5,6 och 4-5 sekunders exponering

Med Jupiter centrerad får man med också en svag Antares, samt stjärnan eta i Ormbäraren.

Två stegs nedbländning (till bl 11) och 10 sekunders exponering ger en mörkare himmel, och man kan fortfarande knappt märka att stjärnorna blivit aningen ovala.

Med 15s exponering är driften däremot mycket uppenbar. Synfältet är flyttat med Jupiter till vänster och Antares i mitten

och en delförstoring av Antares med 20s exponering (bl 16) visar hur illa det egentligen är.

Fullmånen är på alla bilder förstås helt överexponerad, men på kortexponeringar ser man förvånansvärt många detaljer trots den korta brännvidden (bara 34 mm!)

Som ganska ofta så här års kunde man också se en del nattlysande moln, även om de säkert skulle synts bättre lite senare, med åtminstone något mörkare himmel.