26 februari 2015

Bättre än i går, men fortfarande inte mer än halvklart, med drivande moln

En kortexponerad bild av månen (plus moln!) visar hur långt förbi Aldebaran den hunnit sen i går natt

CA3359

 

Jag missade ju när Venus passerade nära Mars, så nu är den ovanför i stället för under som förra gången jag tog bilder (10 februari). Man kan inte vänta tills det blir helt mörkt (eftersom paret då hinner gå ner), men det syns i alla fall några få stjärnor på den undre bilden (tagen 18.46) medan den övre från 18.29 bara visar planeterna.

CA3364

CA3369

 

Resten av kvällen filmade jag genom SW200, mest månen, med en liten avstickare till Jupiter.

Här först ett par stämningsbilder, filmkameran i teleskopets fokus kopplad till datorn där jag ser bilderna och kan ladda ner dem på hårddisken.

CA3372a

CA3376a

 

I primärfokus (utan Barlow) kan man överexponera och visa Jupiters månar, eller minska på exponeringen för att se detaljer på skivan.

I detta fall är det Callisto(J4) som kastar den tydliga skuggan.

N2266N2267

 

Med Barlow blir det tydligare, men seeingen medioker. Observera alltså att skuggan kastas av en nästan osynlig Callisto till höger, inte av Io till vänster!

N2268

 

Som vanligt tog jag delbilder av månen utan Barlow för att pussla ihop till en mosaikbild, och som vanligt får jag ett förargligt litet hål i mitten… Man ser i alla fall direkt att librationen är nära ett extremläge som gör randhaven Mare Humboldtianum, Mare Marginis och Mares Smythii bättre synliga än normalt.

mosaic150226

 

Seeingen som sagt kass, och min teknik också (borde tagit längre filmsnuttar), men det blev i vart fall bättre än översikten.

I norr ser man över polen i kratern Peary

N2291

och likaså bortom “andra stranden” på Mare Humboldtianum

N2292

 

 

På grund av datorproblem fick jag få bra bilder av terminatorns kändaste del (Ptolemaeus/Alphonsus/Arzachel), men längre söderut ser man de dramatiska skuggorna

N2281

Det mycket välkända området kring “Alpdalen”

N2302

Om man ökar exponeringstiden från 1/60 till 1/30 sekund ser man tydligare skuggor (av t.ex. berget Piton), men det mesta blir överexponerat

N2303

För Apenninerna och Archimedes (i direkt anslutning söderut) är den längre tiden bra

N2304

liksom för de kända “rännorna” vid Hyginus och Triesnecker

N2306

Eftersom jag efter alla mulna nätter var så sugen att observera accepterade jag den dåliga seeingen. Nu har jag ägnat MYCKET tid att köra filmerna genom Registax, och inser att det knappast var mödan lönt…

 

25 februari 2015

Moln med små gluggar, kan se månen på väg mot Aldebaran (men ingen ockultation)

Passar på gluggarna och tar bilder med 300mm teleobjektiv

Molnen tjocka även i luckorna, månen fin på 2 sekunder när normal exponering är <1/100 s

CA3330

Här lite tunnare så att Aldebaran syns, klockan 22.28 (2s exp) resp 22.33(0,3 s exp, de drivande molnen skarpare…)

CA3331

 

CA3338

Lite senare var det en kort stund ännu klarare. Bilden här tagen 22.22, och med bara 0,1s exponering ser man både svagt jordsken och det karakteristiska Hyadparet theta1/2 Tauri.

CA3351

 

Efter 22.30 blev det helmulet, så jag missade tyvärr en (sällsynt!) Aldebaranockultation vid 1-tiden.

 

 

10 februari 2015

Molndisigt, och snopen tidstabbe…

Venus och Mars i väster, mycket moln

CA3314

 

Sen planerar jag noga för en ovanligt ljus Iridiumflare som ska komma mitt på vinterhimlen 18.59. Jag får in ett bra synfält med 24mm objektiv och är bara rädd för molnen som kryper närmare. En minuts exponering 18.47-48 ser bra ut, mest stjärnor iaf.

CA3320

 

Men sen kollar jag bara klockan och startar exponeringen 18.58.30 utan att inse att flaren redan har passerat 18.58.00 (trots att Ingrid står bredvid och ser den…). Den överexponerade bilden visar bara det fortsatta satellitspåret neråt genom Orion, plus två flygplansstrimmor och en massa moln, Tablå!

CA3321

9 februari 2015

Stjärnor på himlen, men sämre än det verkade

Först Venus+Mars med 85mm-objektiv. Venus har fått en halo, och himlen är så ljus att man lätt ser molnslöjorna

CA3266

Komet Lovejoy stod högt på himlen, och jag testade med “lilla” (Megrez) teleskopet. Antagligen finns det fortfarande en lång svans, men himlen var för ljus och disig för att visa mer än en antydan. Jag tog många bilder, men summabilden (totalt nästan 28 minuters exponering!)

CA328y

visar egentligen inte mycket mer än en enda 90s-exponering

CA3281

 

Molnigheten ökade än mer framåt kvällen, och alla stjärnor får stora disringar kring sig (vilket iofs gör alla stjärnbilder extra tydliga…). Här Jupiter vid Lejonets skära

CA3302

 

I nordväst var det lite klarare, så jag kunde ta en trevlig översikt med kometen och Andromedagalaxen (M31) på samma bild

CA3304

Sedan blev det omöjligt att fortsätta, men de jordiska molnen har en stark likhet med de galaktiska, om man inte visste bättre…

CA3310

7 februari 2015

Några timmar halvklart väder känns overkligt efter veckor av mulenhet…

Först försöker jag fotografera Venus tillsammans med Mars i väster, men det drar hela tiden förbi svarta moln. Bara ett av nio försök visar båda planeterna samtidigt. De kommer nu att närma sig varandra allt mer fram till en närpassage 22-23 feb.

CA3239

Sedan letar jag upp komet Lovejoy med “stora” kikaren (SW200). En 30s-exponering visar bara en svag antydan till svans, men 10 bilder summerat visar en tydlig bred “bukett” uppåt i bilden. Molnen drog förbi här också, så jag försökte inte ens göra längre exponeringar.

CA3243

CA324x

Det är klart över Orionnebulosan, så jag slänger iväg en 30s-exponering som blir fin som vanligt

CA3255

En 2-sekundersbild av Jupiter blir förstås grovt överexponerad, men visar de fyra månarna

CA3258

Efter ett par timmars paus är det dags att i stället filma Jupiter när de två satelliterna Io och Europa passerar varandra.

En första bild (21.05) är tagen utan Barlow, så att man tydligt ser månarna. Det är Io(J1) och Europa(J2) som är på väg mot ett möte, som man direkt ser om man jämför med bilden ovan.

N2234

I fortsättningen filmar jag genom Barlowlins för lite bättre detaljer. Det roliga är att även Röda fläcken finns på skivan, så att man tydligt ser rotationen. Seeingen varierar, men man ser hur satelliterna och Röda Fläcken rör sig. Tiderna i UT.

N2235

N2238

 

N2241

N2245

N2247

Närpassagen var komplicerad, med Europa som först ockulterar Io (21.54-22.01) och sedan nästan samtidigt (21.57-22.05) kastar en skugga som förmörkar den. (Eftersom Jupiter är så nära sin opposition faller skuggan ungefär längs synriktningen så att ockultation och förmörkelse sker samtidigt). Seeingen var extra dålig under de kritiska minuterna, och man ser bara sammanfallande bilder av de två månarna.

N2251

N2253

(Om någon av de två övriga månarna hade varit i närheten hade man kunnat göra fotometriska observationer för att visa att det kombinerade ljuset faktiskt försvagades med 0,6 magnituder).

Jag avbröt observationerna när jag tydligt kunde se Europa komma fram till höger om Io

N2254

N2255