Magisk vårnatt

Det brukar nästan alltid vara problem av något slag som förstör observationskvällen, men trots att jag använde fem olika teleskop/kamera-kombinationer hände inga större missöden, så det var s.k. “flyt” under flera timmar. Denna preliminära rapport har bara slarvigt reducerade bilder, jag hoppas göra det bättre så småningom…

Grunden var en klar och mild vårkväll som bara långsamt blev till kyligare natt. Mitt stativ står numera på en pelare med justerbara skruvfötter, och med en app i telefonen som visar polstjärnans läge i förhållande till polen är det lätt att skruva till ett bra läge så att stjärnorna inte driver. Jag började med att filma Jupiter genom SW200. Seeingen fortfarande rätt dålig, men bättre än häromdan. Först en överkorrigerad bild som visar månarna. (De s.k. ‘wavelet’-inställningarna i Registax överdriver skillnaderna mellan deras ljusstyrka, J4 Callisto är inte så mycket svagare som de övriga).

Man ser rotationen på bilder från 22.13 resp. 22.51

Sedan fick jag för mig att kolla de två välkända dubblarna på vårhimlen, gamma Leonis och gamma Virginis. De är lätta att hitta, och syntes väl upplösta, här på summerade bilder utan den ‘wavelet’-korrigering som gör mån- och planetbilder extra skarpa. Bilderna har inte heller norr uppåt, eftersom det kräver lite mer tidsödande analys att få fram

Sedan monterade jag i stället EOS60-kameran på SW200 för några direktbilder. Jupiters månar blev lite skakiga, men här ser man bättre de verkliga ljusstyrkorna

Småplaneten Fides håller fortfarande till nära Jupiter, här lite svagt synlig på en 30s-bild med planeten uppe i vänstra hörnet. Jämför gärna med bilden 21/4 då Fides låg ovanför HIP53486!

Sedan letade jag upp Leo-tripletten, den galaxtrio som jag den 31 mars bara avbildade som en duo. Den tredje galaxen (NGC 3628) är klart ljussvagare, men på en 13,5 minuters DSS-sammanläggning ser man de spännande stora stoftmolnen i den kantställda galaxen

En huvuduppgift för kvällen var att ta bättre bilder av kometen 252P Linear. Den är stor och ytljussvag, och jag kunde nätt och jämnt urskilja den i en fältkikare. På bild blir den mycket tydligare, här först med 100mm telebojektiv på ett fält i vintergatan med många stjärnor. Den totala exponeringstiden är 7 minuter.

Jag använde sedan Megrez-teleskopet (360mm f/5) för en mer detaljerad bild, där man nu ser att den runda gröna “coman” har en stjärnlik kärna i centrum. Den totala exponeringstiden är nu 10 minuter.

Från observationsplatsen utanför huset har jag dålig sikt mot söder, så för att kolla Mars och Saturnus nere i Skorpionen fick jag vandra iväg en bit med en kamera plus iOptronstativet. Kalhygget blir lite extra dramatiskt upplyst av min röda pannlampa

men vid horisonten ser vi triangeln Saturnus-Mars-Antares. Mars är tre veckor från opposition och rör sig snabbare än Saturnus åt höger, så avståndet mellan dem växer.

Tillägg och omsorgsfullare bilder kommer så småningom, men alltså, natten var magisk…