En tur runt månen
Liksom den nionde var kvällen klar, med en fin måne att filma. Här först ett par direktbilder genom SW200, med 1/600 s exponering för detaljer och 1/3 s för jordskenet.
Om man exponerar ännu längre (2 s) kan man trots den gravt överexponerade skäran också se ett antal svaga stjärnor. De två Hipparcosstjärnorna är av 8 magnituden, medan stjärnor av magnitud 9 eller 10 har nummer i den “Tycho”-katalog som också producerades i Hipparcos-projektet. Detta är typiskt, normalt finns ingen stjärna synlig för blotta ögat (magnitud < 6) så här nära månen på himlen, utan ockultationer och nära konjunktioner är speciella tillfällen man får hålla utkik efter. Stjärnor som varierar i ljusstyrka kan ha en specialbeteckning, som här UU Cnc, en s.k förmörkelsevariabel. Förkortningen Cnc betyder Cancer, dvs månen befinner sig i stjärnbilden Kräftan.
Men tillbaka till detaljerna på månen. Dålig seeing plus datorproblem gör att kvaliteten inte är den bästa, men jämfört med direktbilder får man ändå fram många detaljer. Här följer en serie bilder som i princip går medsols runt från norr, längs den belysta randen mot söder och upp igen längs terminatorn.
Librationen gynnar norr och östsidorna av månen, så kratrarna Petermann, Cusanus och Gauss, liksom Humboldthavet, blir väl synliga
Öster om Mare Crisium ser man bortsidorna av båda Mare Marginis och Mare Smythii som oftast är mycket svårare att se
Langrenus och Petavius syns fint
Vidare neråt ser vi den stora dalen vid Rheita och några solbelysta toppar av Altai-förkastningen ut åt vänster från Piccolomini
Nu vänder vi uppåt längs terminatorn med tyvärr (av datorskäl) extra dåliga bilder av Nektarhavet
På Lugnets Hav finns en intressant spricka+förkastning på var sida om Cauchy
och sprickor syns också mellan Römer och G.Bond.
Längst upp till vänster på bilden ovan syns Hercules, och om vi backar till första bilden inser vi att vi nu faktiskt slarvigt tagit oss månen runt.