4 december 2024

Vinterkväll

Efter lite lätt snöfall blev det en klassisk klar och kall vintekväll. Jag såg att Saturnus låg i den enda möjliga trädluckan där den kan synas från teleskopplatsen, så jag ville i alla fall försöka observera med Megrez-teleskopet. Kylan gjorde att jag inte fick in ett varmt okular i en kall kikare, vilket slutade med att det ramlade ner i snön…Jag hann i alla fall få en hastig glimt av den kantställda ringen innan jag satte dit kameran i stället. De skymmande trädtopparna syntes inte i mörkret, men avslöjas på kamerabilden.

En kortexponering visar utom Titan och Rhea något som kunde tas som en ytterligare måne, men som alltså troligen är diffraktion mot trädgrenar.

En kortexponering av Jupiter visar tre månar och några ljusa stjärnor

Sen försökte jag sikta mot chi Cygni, men bara grovt via teleskopets söjkare. De tre resultatbilderna fick jag ta hjälp av astrometry.net för att identifiera, och den första visade ett fält lite ovanför till höger om eta Cygni.

Med de övriga två hade jag sen oförtjänt sån tur att chi på den första syntes precis innanför nederkanten

och på nästa bild precis i överkanten!

Chi är så röd att det är svårt att bedöma magnituden på en sådan här färgbild, men den ligger nu kring 10.

Sen ville jag gärna också ta andrabilden av asteroiden nr 103 Hera, så jag satte det vanliga 85mm-objektivet på kameran. Först en överexponerad Jupiter till vänster om Aldebaran och Hyaderna

Sen en bild av Mira i en lagom trädlucka. Den börjar sakta se lite starkare ut än följeslagaren till vänster.

Hera låg den 21/11 nära lambda Tauri och ligger nu närmare 30 Tauri, båda lätt identifierade till höger om Aldebaran och Hyaderna

På detaljjämförelsen syns den snabba rörelsen på två veckor, dvs det var viktigt att få denna klara kväll

Jag var ute mindre än en timme, och det kändes som det mesta misslyckades, men nu efteråt ser jag att jag ändå fick med det viktigaste.

 

6 september 2024

Teleskopövning

Kvällarna är klara, men så myggiga att man verkligen får vara envis och bestämma sig för härda ut. Jag började med att sätta Megrez-teleskopet på mitt ”stora” stativ som nu står precis utanför huset. Mycket är skymt av träd, men man kan förstås ändå se en hel del. Det var fritt mot Norra Kronan, och jag kunde få några bilder med en normalsvag T CrB.

Sen kunde jag inte låta bli att sikta mot M13

och då kom tanken att köra igång med SW200-teleskopet. Det var en lite förhastad idé av många skäl, framför allt för att jag ine tänkte på att stativet måste ställas in bättre för att klara långa exponeringar med 1000 mm brännvidd. Redan Megrez-bilderna har avlånga stjärnor, men det hade jag inte märkt, utan kånkade ut den stora tuben. Inte heller sökaren var rätt inställd, och det tog en bra stund innan jag kunde hitta M13 igen.

Följningen är för dålig, och en skarp 15s-bild är egentligen mer spännande

Sen följde jag upp och tog bilder även av de lika imponernade klothoparna M15 och M92. Den kompakta M15 visar avlånga stjärnor redan med 24 sekunders exponering (medan en 72s-bild är oanvändbar).

M13 och M15 är lätta att hitta, medan M92 inte på samma sätt har några ljusa stjärnor i närheten att sikta på. Jag fick räkna koordinater utgående från Vega, men där har man så en hop som redan med 22 sekunders exponering är klart imponerande.

Sen märkte jag hur Saturnus glimmade till bakom träden, och insåg att den faktiskt skulle titta fram en kort stund. En 2s-exponering visar tre månar och ett par stjärnor

medan 59s-bilden igen har stjärnor som streck. Efter ett par minuter var planeten borta igen bakom träden, men en större lucka lägre åt höger kanske kan fungera om ett par veckor.

Sen började jag vänta på att Jupiter skulle komma över taket i nordost. Där syns också månarna fint på en 2s-bild

En 30s-bild har rimligt skarpa stjärnor, men de är såpass ljussvaga att jag har problem med identifieringarna.

Till sist ville jag ta detaljbilder av chi Cygni, men även där blev följningen alldeles för dålig på de ”riktiga” bilderna, medan en 30s ”sökbild” är mer anväbdbar. Den röda färgen hos chi är väldigt tydlig.

Inte förrän jag plockade in kikaren kom jag på att jag kunde kolla om Polaris var kvar i centrum av polsökaren, och då låg den i kanten av fältet. Jag skulle förstås ha gjort den kollen i början av kvällen i stället, så hade det kunnat bli mer användbara bilder. Huvudsaken är i alla fall att jag faktiskt försökte mig på SW200-teleskopet, som ju var det rätta när Saturnus oväntat visade sig.

25-26 augusti 2024

Halvbra väder men eget slarv

Jag hade ju flaggat för månen nära Plejaderna på morgonen den 26/8, så jag kollade ordentligt på kvällen att kikarmonteringen med Megrez-teleskopet var någorlunda inställd, dvs åtminstone med Polaris i polsökarens fält. (Jag har flyttat den sen förra säsongen eftersom kalhyggets björkar växt för mycket). Sen sov jag oroligt, men gick ut när jag vid 3-tiden såg det starka månskenet genom fönstret. Himlen var dock ganska disig, och kring månen var det mjölkvitt. Jag kunde inte se något alls av Plejadstjärnorna, vare sig i fältkikare eller med Megrez-teleskopet. Med kort exponering får man förstås måndetaljer, här 1/350 resp 1/500 sekund.

Med längre exponering blir månen alltmer överexponerad, men vid  1/10 s börjar man ana de ljusa Plejadstjärnorna.

Vid 1/2 s exponering är stjärnorna tydligare, men månen har nästan tappat sin form

Det var denna syn jag inte kunde  se i teleskopet, men kameran plockade alltså ändå fram den.

Sen ville jag ha bilder av hela Oxens stjärnbild, med både Mars och Jupiter, så jag satte ett zoom-objektiv på kameran, och kameran på iOptronstativet. Brännvidd 45 mm var ungefär lagom, och jag tog en första 10s-bild. Den var klart underexponerad, så jag körde 30s och märkte genast att något var fel, ingen följning,  strömlöst!

Antagligen hade jag  förra gången jag använde stativet glömt att stänga av det, med en opraktiskt liten och svåråtkomlig knapp. Objektivet var det ljussvaga 17-85mm som jag sällan använder, så det skulle krävts många 6s-bilder för att få en bra bild. Nu tog jag bara fyra stycken, och tillsammans med den första 10s-bilden ger DSS följande bara marginellt bättre summabild. Mars är på väg åt vänster genom Ekliptikans port/Oxens horn, beta och zeta Tauri. Jupiter strålar i mitten, och till höger har vi Hyadernas V med Aldebaran. Måne plus dis ger den stora blaffan uppe till höger.

Jag var trött och besviken, och tog några halvhjärtade exponeringar mot chi Cygni. Ett utsnitt från en 15s-exponering  visar ett fortsatt avtagande i ljusstyrka.

Kvällen blev alltså inte helt misslyckad, men det ironiska är att jag gjorde mig besvär att ställa in det stora stativet där ingen drivning behövdes och försummade iOptron där det var väsentligt…

14 maj 2024

Repris för Klio

Kvällens uppgift var bara att ta nya bilder av Klio vid delta Corvi, och det fungerade ungefär som planerat. Jag trodde bara en grantopp var smalare än den visade sig vara, så jag fick några skymda bilder innan fältet blev fritt igen.

En 5-minuters summabild visar igen Klio

och det blev en lagom jämförelsebild i förhållande till gårdagen.

Jag saknar nu bara 10 asteroider innan 1-100 listan är komplett, men nu är det sommaruppehåll med detta.

Utan att jag hade kollat tidtabellen märkte jag plötsligt (omkring 23.40) att ISS gjorde en lång och ljusstark passage, nästan den mest gynnsamma på hela denna serie. Jag ångrade att jag inte hade en extra kamera beredd…

Månen lyste hela tiden i nordväst, så det kändes tvunget att ta några simpla stillbilder i alla fall, här med 1/250 resp 1/125 s exponering

För att se en svag skymt av jordsken måste man överexponera gravt, här 0,5 resp 1 s.

Med 4 sekunders exponering blir halvmånen bara en stor rund blaffa, med några svagt skönjbara stjärnor.

 

13 maj 2024

Skymningstest

Asteroiden nr 84 Klio råkar just nu passera när den ljusa stjärnan Algorab (delta i stjärbilden Korpen), och före 23.30 finns en liten trädlucka där jag kan ta bilder av den med Megrez-teleskopet.  Då är himlen fortfarande ljus, solen knappt 12 grader under horisonten, och jag var nyfiken på om det skulle gå att få en bild med stjärnor ner till 14:e magnituden.

Med ISO400 kunde jag inte exponera mer än 30 sekunder, och på bilderna syns bara ljusa stjärnor, HIP 61236 har V-magnitud 7,6.

En DSS- summa av 10 exponeringar visar att de svaga stjärnorna ändå finns där

och på ett litet utsnitt kan man faktiskt (till min förvåning) tydligt se Klio, magntiud 13,6!

Vädret verkar stabilt, så jag hoppas kunna upprepa i morgon kväll.

För skoj skull pekade jag sen mot chi Cygni. På en sån här färgbild kan man inte göra annat än mycket grova magnitudskattningar, men chi ligger i alla fall nånstans mellan K-stjärnorna HIP 97930 (V=6,93, B-V=1,89) och HIP97957 (V=7,65, B-V=1,95)  och som sagt på väg uppåt i ljusstyrka.

En bild mot Norra Kronan visade att heller inget hänt med den rekurrenta novan T CrB, här på ett utsnitt av en 60s summabild.

Till sist kunde jag inte låta bli att ta några bilder av Sombrerogalaxen M104, som jag råkade veta ligger på samma deklination som Spica, men 45 minuter västerut. Det var nu lite mörkare, men även på en bild med 84 s exponering  är den med denna korta brännvidd (360mm) mycket liten och oansenlig.

På ett utsnitt från en 5-minuters summabild kan man dock ana det karakteristiska utseendet med ett centralt stoftband lite under den ljusa kärnan. De fyra stjärnor till höger som ser ut som en liten grupp har inget med varandra att göra. Avstånden är från vänster till höger(enligt Gaia) 666, 1420, 1430 och 77 ljusår, och de två vid 1400 rör sig i helt olika riktningar. Galaxen ligger sen långt bortom Vintergatan, ca 30 miljoner ljusår från solen.

 

 

 

 

 

7 mars 2024

Uppföljning

Jag hoppade över kometen ikväll, koncentrerade mig på att göra nya Megrez-observationer av gårdagens asteroider. Den säkraste att hitta var nr 128 Nemesis mycket nära Pollux. Det räckte med 30s enkelbilder för att ge en fin jämförelsebild

Den svaga nr 66 Maja kräver summabilder både från gårdagen och idag. Jag hamnade rätt utgående från Pollux, och i stor förstoring ser vi rörelsen

Vid kappa Gem under Pollux passade jag på att ta en bild av den ljusstarkare nr 71 Niobe, för uppföljning med 85mm-objektiv.

Sen utgick jag från Regulus i stället, och kom till rätt ställe för nr 46 Hestia, där det igen krävdes summabilder. Jämförelsebilden visar den tydliga rörelsen

Vid eta Leo fanns nr 100 Hekate, inget problem att sikta, jämförelsen igen med summabilder

Sen hade jag slarvat med 83 Beatrix, som kom med av misstag igår, och pekade nu ovanför. Däremot blev det rätt med 58 Concordia, som anas redanpå en enkelbild.

Jag hoppas nu på en snar uppföljning, dvs klart en kväll till?

6 mars 2024

Komet och småplaneter

Det verkade bli en lika klar kväll och jag skulle alltså bara starta i tid med kometen rätt orienterad. Men när man tror att man vet hur man ska göra så strular det. Kameran på högkant var omöjlig att sikta genom, och när jag hade kometen i bild blev jag osäker på upp och ner, och när jag väl ökat ISO-värdet så att jag såg svansen blev jag osäker på vilka finrörelser som hade vilken effekt osv…Kort sagt tog det alldeles för länge innan jag kunde börja ta bilder.

Jupiter fick förstås bli fokushjälp, och på 2 sekunder ser man månarna fint

Det blev bara tio kometexponeringar, summa 12,8 minuter, men ändå en spännande bild av den långa svansen.

Efter gårdagens fina Orionbild gav jag mig på Rosettenebulosan, ett annat svårt och svagt objekt som jag knappt fått till förut. Och även nu blev resultatet över förväntan, summaexponeringen oplanerat samma som för kometen 12,8 minuter

För att untyttja det fungerande teleskopet gav jag mig lite senare ut för att försöka leta upp asteroider. Det är dumdristigt att använda så lång brännvidd, men väderleksrapporten ger chans för klart även följande nätter för uppföljningen….

Principen var alltså att utgå från ljusa stjärnor, först Regulus. Nära nedanför till höger fanns asteroiden nr 46 Hestia, mitt f.n. lägsta oobserverade nummer. Hestia syns svagt redan på en 30s-bild

och jag har fler att kombinera.  Näst lägst saknat nummer är 58 Concordia, som även den skulle gå att hitta från Regulus. Jag tycks dock ha vridit plus i stället för minus i deklination och alltså hamnat helt fel men ändå inte! I detta fält ligger nämligen en ytterligare asteroid på min lista, 83 Beatrix. Den är såpass ljusstark att den går att få även på 85mm-bilder, men med här alltså av lustigt misstag

Med möda lyckades jag sen peka på eta Leo ovanför Regulus, där nr 100 Hekate är marginellt skönjbar på en enkelbild (men bör synas bättre på en 5-bildssumma).

Sen hade jag ett par positioner som onödigt nog skulle utgå från Pollux. Jag hade glömt hur svårt det är att sikta uppåt, och på första försöket kom jag till Castor i stället. Jag reagerade dock på den för blå färgen, och lyckades backa ner till Pollux. Precis intill Pollux befann sig nr 128 Nemesis

men viktigare var det låga numret nr 66 Maja en bit bort i Kräftan. Den har magnitud 13,7 och syns inte lätt på en enkelbild, men förhoppningsvis på en summa av fem. Jag återkommer när jag har tagit andrabilder av asteroiderna.

 

4 mars 2024

Komet och hästhuvud

Det blev äntligen  en oväntat  klar kväll, och jag ville ta fler bilder av komet 12P Pons-Brooks. Jag orkade inte försöka med den stora tuben, eftersom det är svårt nog med Megrez-teleskopet. Jag visste inte heller hur lång tid jag hade på mig innan kometen sklle försvinna i träd, så jag började så fort jag kunde se några stjärnor. Efter fokusering på Jupiter pekade jag på alfa Andromedae, och sen via inställningscirklarna på 12P, som fanns i fältet direkt.

Jag tyckte kometen var för nära kanten, och lyckades centrera bättre, vilket visade sig vara förhastat…

Jag kunde ju inte tänka mig att svansen skulle vara så framträdande, men redan på en 8,5 minuters summa av de första 30s-bilderna ser man att svansen tycks fortsätta ut över bildkanten

Vid teleskopet märkte jag inget förrän det blivit så mörkt att jag vågade exponera en minut eller mer. Då anade jag den långa svansen och justerade inriktiningen tillbaka till ungefär det första läget, men lite för sent. Kometen närmade sig en grantopp, och omkring 19.45 fick jag avbryta. På den sista 10,5-minuters summabilden syns egentligen inte mycket mer svans, bara att jag inte borde ha centrerat.

Bilderna är än så länge slarvreduktioner, och i nästa steg ska jag försöka använda alla delbilder jag har. Det kräver dock att man kompenserar för kometens långsamma rörelse åt vänster i fältet. Jag hoppas också på en ny chans när jag kan lägga kameran på högkant.

Tillägg 21/3: En summabild med 18 minuters exponering och kompensering för kometens rörelse visar inte mycket mer och svansen ser inte smalare ut?

medan de sista 5,7 minuterna visar att det var synd att jag inte kom på tidigare att lägga huvudet i kanten. (Grantopp t.h!)

Jag har ju knappt tagit vinterns slentrianbilder mot Orion, så nu passade jag på att ta ganska många exponeringar mot Flame- och Hästhuvudnebulosorna. Kvällen var uppenbart helklar, för en 14-minuters summabild är nästan den bästa jag tagit. (En ful rund skräpfläck på detektorn uppe till vänster syns även på kometbilderna, får jag retuschera bort…).

En 34s Jupiterbild säger bara att Jupiter är ljusstark

medan 1/2 sekund räcker för månarna

Jag ska vid tillfälle jobba mer med bilderna, men det känns roligt att visa kometen medsamma…

 

17 februari 2024

Slarv, men trevlig komet

Den stora kikarmonteringen står under bara en tunn presenning, och i denna vinters snabba växlingar mellan snö och tö borde den inte må så bra. Nu kom en ensam klar kväll med bara strömoln, och för första gången sen september förra året satte jag dit Megrez-teleskopet och försökte köra igång. Det är lite glapp i handkontrollen så att man otrevligt ofta måste initiera om, men eftersom jag aldrig orkar göra det ordentligt går det snabbt.

Jag hade sett att det fanns två asteroider precis vid Pollux, men jag hade en osmart vertikal orientering och det visade sig att bara nr 71 Niobe kom med på bilderna, och bara precis i kanten. Eftersom den rör sig ”bakåt” var det i alla fall i rätt bildkant, så om det blir klart igen inom en vecka finns Niobe fortfarande i fältet.

Sen hade jag räknat ut att från Pollux gå till fältet för asteroiden nr 66 Maja genom att flytta teleskopet med inställningscirklarna. Det blir inte alltid så exakt, men om inte drivningen hade stannat så jag fick starta om hade det kunnat fungera. Nu ligger Maja snopet nära utanför till höger om bildkanten, där man alltså ändå inte hade kunnat följa den. Och som mera ”surt sa räven” kan man också se att bilden var för dåligt fokuserad för att visa Maja (magnitud 13) nära bredvid en stjärna av magnitud 9.

Som kvällens positiva överraskning kom sen att cirkelflyttningen fungerade bättre när jag startade vid beta Peg, så att jag faktiskt direkt fick kometen 12P/Pons-Brooks i bild. (Det fiffiga med kometer är att de lyser så tydligt grönt att man direkt ser att man pekat rätt). Många periodiska kometer infångade av Jupiter har ju perioder kring 6 år, medan Pons-Brooks är mer lik Halleys med en period på 71 år. Den är på väg mot ett perihelium i april, och kan bli ännu lite ljusstarkare. Redan nu är den i alla fall tydlig på en enkelbild

På en 5,9 minuters summabild anar man även en svans, och jag blir sugen att försöka observera även med SW200-teleskopet.

En vacker halvmåne (60% belyst) stod så högt på himlen att jag inte lätt kunde sikta mot den, men jag tog till sist  några Jupiterbilder.  För att se månarna var det lagom med 1/4 s exponering, men för att visa att detta fortfarande är grav överexponering för själva skivan har jag här lagt en bild med 1/2000 s exponering i samma skala.

Med längre exponering (här 15 s) blir Jupiter bara en stor blaffa bland de svaga stjärnorna i närheten.

21 september 2023

Aktuellt diverse

På dagen försökte jag (ffg sedan i maj) filma solen genom Megrez-teleskopet, men med många tekniska problem. Trots många försök ville FireCapture-programmet inte godkänna ASI färgkameran, bara tvärstopp direkt. Med monokameran (Skyris) kom jag i alla fall igång, men som vanligt med stora problem att se datorskärmen i solskenet. Jag kröp till sist i gräset på marken bakom en stubbe och lyckades (tror jag) ta tre filmer av en solskiva med många fläckar. Men jag har ännu inte hittat filerna på datorn, och bearbetningen kan dröja…

Med EOS-kameran har man samma problem med fokusering i solsken, och det blev  en suddig bild där man bara anar de mindre fläckarna

Tillägg 24/9: Jag hittade till sist fyra filmer, och reducerade snabbt och slarvigt (med programmet Astrosurface som jag upptäckte i våras) till förvånande bra bilder (särskilt jämfört med EOS-bilden ovan!). Utan Barlow blir bilden överexponerad hur man än gör, men ändå helt användbar. (Jag trodde inte ens jag filmade, och hade därför solen i kanten av fältet..)

Med Barlow blev det mycket bättre, och detta är alltså helt ooptimerade reduktioner(!)

 

På kvällen var molnen på ingång, och det var spännande att se vad jag kunde hinna observera. Strax före klockan 22 kunde jag få in Jupiter i Megrez-teleskopet. Den har nu passerat sigma Arietis på väg mot höger, jämför bilden från 15/9

En kortexponering visar tre månar, med Ganymedes(J3) dold för nära skivan till höger

Jag ville sen ta en lite vidvinkligare bild (35 mm brännvidd) av Saturnus i Vattumannen, men hann knappt innan molnen drog in från höger. Vid oppositionen den 27/8 stod  Saturnus nära sigma Aqr, men högerrörelsen vänder i början av november innan den nått tillbaka till iota Aqr.

Min viktigaste uppgift var dock att få andrabilder av 55 Pandora och 97 Klotho, som jag hade bilder av redan från den 13/9. De har hunnit röra sig ganska långt, men liksom 13/9 finns de (samt Neptunus) med i samma 85mm-fält, ännu inte dolda av moln

Med lite pyssel fick jag alltså fram jämförelsebilder för de två asteroiderna, 55 Pandora

och 97 Klotho

och listan växer.

Neptunus var precis i opposition (20/9) och bakåtrörelsen tätt förbi 20 Piscium syns tydligt.

Jag kunde sen avsluta med en vidvinkelbild (35 mm) också av Jupiter. Det är lätt att glömma att Väduren är mer än asterismen alfa/beta/gamma. Ekliptikan går mycket längre ner, ungefär mellan 29Ari och 53 Ari. Uranus råkade också komma med på bilden, och man kunde tro att Jupiter snart ”kör om”. Jupiter har dock presis vänt til retrograd rörelse, och kommer successivt allt längre ifrån Uranus. Den vänder inte förrän vid årsskiftet, väl till höger om xi Ari, och hinner sen inte ifatt Uranus förrän på tidig kvällshimmel den 20 april nästa år.

Hade molnen kommit en timme tidigare hade jag missat det mesta, så jag är nöjd med kvällen!