Skymningstest

Asteroiden nr 84 Klio råkar just nu passera när den ljusa stjärnan Algorab (delta i stjärbilden Korpen), och före 23.30 finns en liten trädlucka där jag kan ta bilder av den med Megrez-teleskopet.  Då är himlen fortfarande ljus, solen knappt 12 grader under horisonten, och jag var nyfiken på om det skulle gå att få en bild med stjärnor ner till 14:e magnituden.

Med ISO400 kunde jag inte exponera mer än 30 sekunder, och på bilderna syns bara ljusa stjärnor, HIP 61236 har V-magnitud 7,6.

En DSS- summa av 10 exponeringar visar att de svaga stjärnorna ändå finns där

och på ett litet utsnitt kan man faktiskt (till min förvåning) tydligt se Klio, magntiud 13,6!

Vädret verkar stabilt, så jag hoppas kunna upprepa i morgon kväll.

För skoj skull pekade jag sen mot chi Cygni. På en sån här färgbild kan man inte göra annat än mycket grova magnitudskattningar, men chi ligger i alla fall nånstans mellan K-stjärnorna HIP 97930 (V=6,93, B-V=1,89) och HIP97957 (V=7,65, B-V=1,95)  och som sagt på väg uppåt i ljusstyrka.

En bild mot Norra Kronan visade att heller inget hänt med den rekurrenta novan T CrB, här på ett utsnitt av en 60s summabild.

Till sist kunde jag inte låta bli att ta några bilder av Sombrerogalaxen M104, som jag råkade veta ligger på samma deklination som Spica, men 45 minuter västerut. Det var nu lite mörkare, men även på en bild med 84 s exponering  är den med denna korta brännvidd (360mm) mycket liten och oansenlig.

På ett utsnitt från en 5-minuters summabild kan man dock ana det karakteristiska utseendet med ett centralt stoftband lite under den ljusa kärnan. De fyra stjärnor till höger som ser ut som en liten grupp har inget med varandra att göra. Avstånden är från vänster till höger(enligt Gaia) 666, 1420, 1430 och 77 ljusår, och de två vid 1400 rör sig i helt olika riktningar. Galaxen ligger sen långt bortom Vintergatan, ca 30 miljoner ljusår från solen.