Teleskopövning
Kvällarna är klara, men så myggiga att man verkligen får vara envis och bestämma sig för härda ut. Jag började med att sätta Megrez-teleskopet på mitt ”stora” stativ som nu står precis utanför huset. Mycket är skymt av träd, men man kan förstås ändå se en hel del. Det var fritt mot Norra Kronan, och jag kunde få några bilder med en normalsvag T CrB.
Sen kunde jag inte låta bli att sikta mot M13
och då kom tanken att köra igång med SW200-teleskopet. Det var en lite förhastad idé av många skäl, framför allt för att jag ine tänkte på att stativet måste ställas in bättre för att klara långa exponeringar med 1000 mm brännvidd. Redan Megrez-bilderna har avlånga stjärnor, men det hade jag inte märkt, utan kånkade ut den stora tuben. Inte heller sökaren var rätt inställd, och det tog en bra stund innan jag kunde hitta M13 igen.
Följningen är för dålig, och en skarp 15s-bild är egentligen mer spännande
Sen följde jag upp och tog bilder även av de lika imponernade klothoparna M15 och M92. Den kompakta M15 visar avlånga stjärnor redan med 24 sekunders exponering (medan en 72s-bild är oanvändbar).
M13 och M15 är lätta att hitta, medan M92 inte på samma sätt har några ljusa stjärnor i närheten att sikta på. Jag fick räkna koordinater utgående från Vega, men där har man så en hop som redan med 22 sekunders exponering är klart imponerande.
Sen märkte jag hur Saturnus glimmade till bakom träden, och insåg att den faktiskt skulle titta fram en kort stund. En 2s-exponering visar tre månar och ett par stjärnor
medan 59s-bilden igen har stjärnor som streck. Efter ett par minuter var planeten borta igen bakom träden, men en större lucka lägre åt höger kanske kan fungera om ett par veckor.
Sen började jag vänta på att Jupiter skulle komma över taket i nordost. Där syns också månarna fint på en 2s-bild
En 30s-bild har rimligt skarpa stjärnor, men de är såpass ljussvaga att jag har problem med identifieringarna.
Till sist ville jag ta detaljbilder av chi Cygni, men även där blev följningen alldeles för dålig på de ”riktiga” bilderna, medan en 30s ”sökbild” är mer anväbdbar. Den röda färgen hos chi är väldigt tydlig.
Inte förrän jag plockade in kikaren kom jag på att jag kunde kolla om Polaris var kvar i centrum av polsökaren, och då låg den i kanten av fältet. Jag skulle förstås ha gjort den kollen i början av kvällen i stället, så hade det kunnat bli mer användbara bilder. Huvudsaken är i alla fall att jag faktiskt försökte mig på SW200-teleskopet, som ju var det rätta när Saturnus oväntat visade sig.