Halvbra väder men eget slarv

Jag hade ju flaggat för månen nära Plejaderna på morgonen den 26/8, så jag kollade ordentligt på kvällen att kikarmonteringen med Megrez-teleskopet var någorlunda inställd, dvs åtminstone med Polaris i polsökarens fält. (Jag har flyttat den sen förra säsongen eftersom kalhyggets björkar växt för mycket). Sen sov jag oroligt, men gick ut när jag vid 3-tiden såg det starka månskenet genom fönstret. Himlen var dock ganska disig, och kring månen var det mjölkvitt. Jag kunde inte se något alls av Plejadstjärnorna, vare sig i fältkikare eller med Megrez-teleskopet. Med kort exponering får man förstås måndetaljer, här 1/350 resp 1/500 sekund.

Med längre exponering blir månen alltmer överexponerad, men vid  1/10 s börjar man ana de ljusa Plejadstjärnorna.

Vid 1/2 s exponering är stjärnorna tydligare, men månen har nästan tappat sin form

Det var denna syn jag inte kunde  se i teleskopet, men kameran plockade alltså ändå fram den.

Sen ville jag ha bilder av hela Oxens stjärnbild, med både Mars och Jupiter, så jag satte ett zoom-objektiv på kameran, och kameran på iOptronstativet. Brännvidd 45 mm var ungefär lagom, och jag tog en första 10s-bild. Den var klart underexponerad, så jag körde 30s och märkte genast att något var fel, ingen följning,  strömlöst!

Antagligen hade jag  förra gången jag använde stativet glömt att stänga av det, med en opraktiskt liten och svåråtkomlig knapp. Objektivet var det ljussvaga 17-85mm som jag sällan använder, så det skulle krävts många 6s-bilder för att få en bra bild. Nu tog jag bara fyra stycken, och tillsammans med den första 10s-bilden ger DSS följande bara marginellt bättre summabild. Mars är på väg åt vänster genom Ekliptikans port/Oxens horn, beta och zeta Tauri. Jupiter strålar i mitten, och till höger har vi Hyadernas V med Aldebaran. Måne plus dis ger den stora blaffan uppe till höger.

Jag var trött och besviken, och tog några halvhjärtade exponeringar mot chi Cygni. Ett utsnitt från en 15s-exponering  visar ett fortsatt avtagande i ljusstyrka.

Kvällen blev alltså inte helt misslyckad, men det ironiska är att jag gjorde mig besvär att ställa in det stora stativet där ingen drivning behövdes och försummade iOptron där det var väsentligt…