Författararkiv: staffastro

21 april 2026

av i Megrez och märkt , | Lämna en kommentar

Miss igen!!

Det har gått troll i mina observationsförsök, eller så beror det på att jag är för trött när det inte blir mörkt förrän efter 22. Jag trodde alltså att jag hade fokuserat bra på Jupiter, men det visar sig att det hade jag inte alls (mest troligt beroende på något glapp). Kortexponeringen visar i alla fall de fyra månarna fint upplinjerade

men sen blev ett tjugotal exponeringar mot svaga småplaneter meningslösa. Asteroiden nr 133 Cyrene finns i samma fält som Jupiter, men på grund av fokusfelet är den chanslös att hitta. På en 4 minuters summabild kan man ana 12 magnitudens stjärnor, men inte Cyrene vid 14,2. (F.ö. låg Cyrene också så nära en 11 magnitudens stjärna att den ända hade varit svår att urskilja).

Lika hopplöst var det med nr 136 Austria ett stycke under rho Leonis, men innan jag siktade mot nr 200 Dynamene ovanför Jupiter fokuserade jag om igen och fick en mycket bättre bild. Här syns Dynamene lätt trots sin magnitud 13,7, och bilden har en intressant regnbågsaktig bakgrund på grund av spritt ljus från Jupiter nära utanför bild nere till vänster. De mörka fläckarna är skräp på detektorn, oroväckande mycket på en så ny kamera…

(Lustigt nog ligger Cyrene precis i bildens vänsterkant, men alltså nästan på en ljusare stjärna).

Sen signalerade kameran att batteriet var slut, så jag fick avsluta.

19 april 2026

av i Megrez och märkt , | Lämna en kommentar

Slarv igen!

Jag skulle ’bara’ ta nya Megrezbilder av de svaga asteroiderna från den 16/4, men var lite trött och okoncentrerad så det sket sig…Fokuseringen på Jupiter gick bra, och vi ser en lustig 3+1 månkonfiguration. TYC-stjärnan är av magnitud 9.

Sen vred jag med cirklarna från Jupiter och tog 10 exponeringar som borde varit i trakten av Velleda och Tolosa, men blev misstänksam när jag inte kom tillbaka till Jupiter med samma vridningar år andra hållet. Jag fick in Jupiter, vred igen och tog 7 nya exponeringar innan jag gick tillbaka till Jupiter ytterligare en gång. När jag nu kollar på bilderna visar det sig att jag första gången täckte det korrekta området i rektascensionsled, men låg för högt i deklination, och andra gången bara hade ökat rektascensionen. Både Velleda och Tolosa hamnade alltså under bildernas kant…

Tillbaka vid Jupiter bara 18 minuter efter den första bilden härovan har Io och Europa rört sig en aning åt vänster relativt Callisto så att symmetrin är bruten

Sen siktade jag då mot 102 Miriam och hamnade bara lite fel, så att den nu fanns i bild, medan positionen den 16/4 föll utanför bildkanten. Strängt taget är alltså jämförelsebildparet inte riktigt bra, men eftersom Miriam i alla fall syns på båda bilderna accepterar jag det så länge.

Och sen, Tablå, upptäckte jag att jag hade färdiga bildpar från i mars av både Miriam, Velleda och Tolosa! Hur glömsk får man vara, dessa besvärliga observationer från 16/4 och 19/4 var alltså helt överflödiga…

 

16 april 2026

av i Megrez och märkt , , , | Lämna en kommentar

Svaga småplaneter

När mökret dröjer länge på kvällarna blir det nu bara korta utflykter. Den här gången ville jag kolla om Megrez-teleskopet med R10-kameran kunde visa några småplaneter som långt efter sin opposition var av magnitud 14-15, dvs svagare än jag normalt försöker mig på. Fokuseringen blev som vanligt på Jupiter, där alla fyra månarna syns på en 2s-exponering

och där en 30s-bild visar att Jupiter nu har lämnat 44 Gem bakom sig på väg mot delta Gem. Den långperiodiska variabeln R Geminorum är nära maximum

Sen vred jag teleskopet manuellt enligt skalorna i RA och dec, och hamnade faktiskt precis där jag på en 300s summabild kunde hitta både nr 126 Velleda och nr 138 Tolosa

Via Jupiter hittade jag sen också fältet med nr 102 Miriam, som jag först tyckte syntes tydligt, men som jag nu inser är precis på gränsen, vid magnitud 15,2.

Sen kollade jag i Norra Kronan att variabeln T CrB som vanligt är nära magnitud 10, dvs inget utbrott på gång…

Och när jag sen för första gången för säsongen såg Vega gå upp över hustaket i nordost kunde jag inte låta bli att ta tre bilder mot Ringnebulosan (M57) som här lyser grön på sin karakteristiska plats mellan beta och gamma i Lyran

10 april 2026

av i Driven kamera och märkt , , | Lämna en kommentar

Klantighet i repris?!

Jag går ut för att ta några 85mm-bilder och vara nogare med fokuseringen, och så blir det likadant igen!? På Jupiter fokuserar jag iofs OK

så att man på en kortexponering också kan ana tre månar trots att de står tätt ihop (med Io dold till vänster ännu närmare skivan)

Men sen förstår jag inte varför fokuseringen ändras när jag ska peka mot asteroiden 7 Iris under Regulus, så att den är lika dålig som förra gången (6/4). OCH jag förstår inte att jag inte reagerade när jag ändå tyckte att stjärnorna syntes ovanligt tydligt på skärmen (för att de var för ofokuserade). Det positiva är sen att jag ändå får DeepSkyStacker att summera även de suddiga bilderna, och på så sätt lätt se Iris.

Summeringen gick bra även med bilderna från 6/4 så att det till slut blev en vettig jämförelsebild

Den dålig fokuseringen var (förstås) kvar när jag tog bilder mot Norra Kronan, men där märkte jag det till sist och fokuserade om. DeepSkyStacker är svårstyrt, jag kan summera två bilder med dåligt fokus eller två med bra, men inte alla fyra som jag egentligen vill. Variablerna R och T är i alla fall oförändrade.

6 april 2026

av i Driven kamera och märkt , , | Lämna en kommentar

Klantigheter

Det blir mörkt allt senare, och det blir aldrig bra om man är trött från början. Nu ville jag bara testa nya kameran med 85mm objektiv på iOptron-stativet, så som jag oftast använde den gamla. Problemen kom direkt när jag inte kunde få den smidiga kontakten med mobilen, så för att inte skaka vid avtrycken fick jag sätta på självutlösare med 2s-paus, iofs ganska smidigt det också. Sen hade batteriet tagit slut i rödpunktssökaren (som jag har en tendens att glömma stänga av) så det blev lite jobbigare att söka. Men det stora slarvet kom vid fokuseringen. Jag tror jag helt enkelt överexponerade Jupiter och därför fick alldeles för dåligt fokus utan att märka det. Stjärnorna blir små skivor och man ser deras färger tydligare, men de svagare försvinner helt i bakgrunden.

Småplaneten nr 7 Iris är ljusare än magnitud 10 och kan anas svagt på en enkelbild mot stjärnbilden Sextanten, just under om Lejonet

Jag tog fyra exponeringar, och på summan borde det gå bättre att se den, MEN DeepSkyStacker vägrar att ta så ofokuserade stjärnor för stjärnor, så det blev inget med det heller…

När jag till sist skulle ta de vanliga bilderna av Norra Kronan upptäckte jag i alla fall den dåliga fokuseringen och kunde göra om. Och där händer inget fortfarande, R är ljus och T är svag…

 

1 april 2026

av i Megrez och märkt | 1 kommentar

Solbilder

Jag ville som sagt få klarhet i hur man bäst observerar solen med Megrez-teleskopet och R10-kameran, och på dagen var det klart och fint. Det går på fyra olika sätt, med och utan coma-korrektor och med och utan 2x extender, så här följer jämförelsen

a) utan korrektor och utan extender, dvs i primärfokus för Megrez-teleskopet (f=427 mm)

b) med coma-korrektor, min vanliga utrustning för Megrez (f=360mm), tyvärr överexponerad i original, men troligen inte bättre än a)

c) med extender och utan coma-korrektor (f=850 mm), som verkar enklast och bäst

d) med extendern efter coma-korrektorn (f=720 mm), bättre än a) och b) men inte bättre än c)

På min gamla kamera måste jag tejpa över en rad kontakter för att kunna använda extendern. Här blir det Error, men bilden tas, så c) är nu det aktuella sättet att snabbt ta översiktliga sol- eller månbilder.

Jag fick däremot inte igång kamerakopplingen till mobilen, så mer experiment behövs, dag som natt.

31 mars 2026

av i Megrez och märkt , , , | Lämna en kommentar

Testbilder med träd

När vädret samarbetar får jag fortsätta med fler tester av den nya kameran. Jag var upptagen på förmiddagen när solen syntes från min kikarplats, men satte på kvällen i alla fall igång Megrez-teleskopet och tog några fler bilder med träd i förgrunden. Här först med den vanliga coma-korrektorn som ger en effektiv brännvidd på 360 mm. Liksom häromdan är det gott om små fläckar som syns ganska tydligt trots skymmande kvistar i förgrunden.

Sen försökte jag öka brännvidden genom att koppla in en 2x extender, och trots att kameran säger ERROR tar den bilder. Vinsten med den längre brännvidden är dock marginell, men jag får testa vidare med solen högre på himlen

På kvällen är det sen Plejaderna och Uranus som försvinner i träd innan det är riktigt mörkt.

Uranus vandrar nu vidare åt vänster, och detta är antagligen sista bilden för denna säsong.

Bara för att jag lätt kunde sikta mot zeta Tauri  tog jag sen sex 30s-bilder av Krabbenbulosan (M1). Den syns bara svagt på en enkelbild

och jag hade som vanligt tänkt addera bilderna i DeepSkyStacker. Det gick dock inte alls, trots att filformatet från R10-kameran verkar läsas ok, att jobba vidare med alltså…Senare visade det sig att det bara behövdes en ny version av DSS, som då gav en vettigare summa. Det är dock fortfarande alldeles för kort totalexponering (3 minuter) för den svaga Krabbnebulosan

Även Jupiter var skymd bakom grenar i en trädtopp, men man ser månarna bra på en 2 s bild

medan en 30s-bild visar problemen tydligare

Jag fortsatte envist att trotsa träden när jag såg en chans för Orionnebulosan

På en 10s-bild kan man nästan urskilja de fyra stjärnorna i Oriontrapetset (theta1 Ori)

men de syns ännu tydligare på en 5s-bild

Här bröt jag för kvällen, med frusna fingrar

27 mars 2026

av i Megrez och märkt , , , | Lämna en kommentar

Ny kamera

Jag har länge varit nyfiken på helelektroniska kameror och när min EOS 60D gav upp beställde jag snabbt en Canon R10. Första intrycket är litet och plastigt, men med spännande möjligheter att se svagare stjärnor på skärmen. På eftermiddagen kunde jag (med Megrez-teleskopet) se solen bakom träd och moln, och tittar man noga syns ganska många solfläckar.

På tidig kväll var månen fin

En kortexponering visar fyra Jupitermånar

medan en längre var ganska meningslös på den molniga himlen

Det jag mest ville visa var Uranus rörelse relativt 13 och 14 Tauri, och då behövdes först Plejaderna som skymtade fram i diset

Därifrån kunde jag så komma ner till Uranus, som nu rört sig förbi även 14 Tauri

Molnen var så tjocka att det kändes meningslöst att testa något mer, men jag var helt nöjd så långt.

22 mars 2026

av i SW200film och märkt , | Lämna en kommentar

Filmning igen

I stället för att bråka mer med EOS-kameran gjorde jag i ordning SW200-teleskopet för filmning. Det var över ett år sen sist, men det gick över förväntan att bara få en månbild på datorskärmen. En massa inställningar i programmet (FireCapture) är opraktiska eller fel, men jag nöjde mig med att faktiskt kunna filma och se att datorn fylldes, dels med månfilmer och dels med några av Jupiter.

MEN sen är jag helt borta med reduktionerna. Jag vet att jag ska använda programmet AstroSurface, men gör det helt på måfå, och kan med wavelets få fram vilka konstiga Jupiterbilder som helst verkar det. Jag får prova mig fram och det kommer att ta tid, så här bara som aptitretare några exempel.

Först filmade jag månen utan Barlow, men lyckades inte få kameran att sitta fast i en vettig orientering. Här ett exempel (där man förstås hade velat göra det mer symmetriskt..) som i alla fall visar hur mycket längre man kommer med filmning än med stillbilder

Sen fortsatte jag med 2,5x Barlow för att få ännu tydligare detaljer, fortfarande i godtycklig orientering relativt N/S. Se vidare nedan.

Sen blev det Jupiterbilder i två omgångar med paus emellan, och om än detaljerna är lite godtyckliga så ser man här tydligt hur planeten har roterat. Först en bild från klockan 19.31

och här en från 20.15

På bara 45 minuter ser man hur långt dels den lilla mörka fläcken  i norra ekvatorsbandet, dels högeränden av det mörka stråket i söder, har roterat.

Fortsättning 25/3: Grundproblemet är att det tar sån tid med reduktionerna när jag inte har riktig koll på hur jag gör det smart. Hoppar så länge över månen utan Barlow, utan går på detaljobservationerna. Det som tar tid är själva grunden align/stack, och sen kan man snabbt experimentera med olika wavelet-inställningar. Jag har 7 filmer vilket lätt kunnat täcka hela skäran, men som vanligt visade det sig när jag ska sätta ihop till en mosaik att det fattades en stor bit. Först gällde det att komma ihåg namnet på mosaik-programmet, och jag hittade det till sist (på en sida från 2021…), Autostitch, nu ska jag inte glömma det på ett tag, men som synes hade jag missat grovt vid filmningen (kanske pga orienteringen som inte var i RA/dec-led och gjorde det svårare att bedöma var jag la fälten).

Den mest intressanta delbilden är kanske denna, med bl.a. Petavius och Vallis Rheita, men jag går inte in mera på måndetaljerna nu.

Jag har också kunnat sätta ihop fyra månfilmer utan Barlow till en komplett skära i lägre upplösning.

Sen hade jag då Jupiterfilmer att bearbeta bättre, och med wavelets kan man få fram förvånande många detaljer. Detaljerna har en grund i verkligheten (eftersom de är konsistenta från bild till bild), men kontrast och färg blir överdrivna och skivan får en orealistisk ljus rand. Så här igen då en första bild från klockan 19.27

och den med 3 månar från 19.31 med agressivare bildbehandling

och så bilderna från 20.15 resp 20.16

Jupiters snabba rotation visas tydligt av det helt olika läget för den lilla fläcken i norra ekvatorsbandet (som INTE är en månskugga) på bilderna kring 19.30 resp 20.15.

21 mars 2026

av i SW200 och märkt , | Lämna en kommentar

Kameraproblem

Denna kväll syntes månen från min kikarplats i trädgården, och jag gjorde i ordning SW200-teleskopet som jag inte använt sedan september förra året. Jag försökte inte filma (eftersom månen ganska snabbt skulle försvinna och det ofta blir datortrassel på något sätt), utan nöjde mig med att titta visuellt och ta bilder i primärfokus. När jag väl hittat rätt koppling för okular var det häftigt att se månen visuellt, där man upplever både jordsekenet och detaljerna längs skäran.

Som vanligt blir en kamerabild bara ett dåligt surrogat, men man vill ändå ha det där permanenta beviset på observationen. Efter en stund tillkom så det extra problemet att kamerans LCD-skärm bara blinkade till korta stunder och för det mesta förblev svart. Den fungerade för fokuseringen, men jag kunde sen inte se resultatet. Månen var i alla fall lätt att centrera i synfältet, och jag kan i efterhand välja de bästa bilderna. För att se detaljer på skäran räcker 1/250 eller (som här) 1/125 s exponering, men jämfört med den visuella bilden i teleskopet är det som sagt torftigt.

Vid 1/8 s exponering börjar den jordskensbelysta delen  framträda medan detaljerna redan är hopplöst överexponerade.

Med 1 sekunds exponering får man med några 9 magnitudens stjärnor, men den överexponerade skäran ger också en ful blå reflexbåge

Det var sen när jag skulle observera Uranus som det blev mer problem eftersom jag inte såg vart jag hade pekat. Sex 10s-exponeringar av Plejaderna visar att jag pekat för högt

och sen blev det likdant med Uranus, den hamnade för långt ner utan att jag märkte det. En summa av tio bilder med 6 eller 10s exponering, totalt 84 sekunder, visar den här i sällskap med paret 13/14 Tauri (och alltså idealiskt lätt att identifiera).

Det spännande är när man detaljförstorar och faktiskt tydligt kan se Uranus två största månar Titania och Oberon. Uranus ekvator och månarnas banplan är nästan vinkelräta mot vår synlinje, så vi ser alltid de två yttersta av Uranus stora månar väl separerade från planeten

Jag tog ju foton i blindo och visste inte om själva bildtagningen fungerade normalt, så efter dessa Uranusbilder avbröt jag observerandet i förtid. Nu inomhus fungerar kameran ena stunden normalt och sen igen inte, så jag vet inte riktigt vad jag bör göra. Kanske i första hand försöka ta tag i filmningen igen?