Filmning igen

I stället för att bråka mer med EOS-kameran gjorde jag i ordning SW200-teleskopet för filmning. Det var över ett år sen sist, men det gick över förväntan att bara få en månbild på datorskärmen. En massa inställningar i programmet (FireCapture) är opraktiska eller fel, men jag nöjde mig med att faktiskt kunna filma och se att datorn fylldes, dels med månfilmer och dels med några av Jupiter.

MEN sen är jag helt borta med reduktionerna. Jag vet att jag ska använda programmet AstroSurface, men gör det helt på måfå, och kan med wavelets få fram vilka konstiga Jupiterbilder som helst verkar det. Jag får prova mig fram och det kommer att ta tid, så här bara som aptitretare några exempel.

Först filmade jag månen utan Barlow, men lyckades inte få kameran att sitta fast i en vettig orientering. Här ett exempel (där man förstås hade velat göra det mer symmetriskt..) som i alla fall visar hur mycket längre man kommer med filmning än med stillbilder

Sen fortsatte jag med 2,5x Barlow för att få ännu tydligare detaljer, fortfarande i godtycklig orientering relativt N/S. Se vidare nedan.

Sen blev det Jupiterbilder i två omgångar med paus emellan, och om än detaljerna är lite godtyckliga så ser man här tydligt hur planeten har roterat. Först en bild från klockan 19.31

och här en från 20.15

På bara 45 minuter ser man hur långt dels den lilla mörka fläcken  i norra ekvatorsbandet, dels högeränden av det mörka stråket i söder, har roterat.

Fortsättning 25/3: Grundproblemet är att det tar sån tid med reduktionerna när jag inte har riktig koll på hur jag gör det smart. Hoppar så länge över månen utan Barlow, utan går på detaljobservationerna. Det som tar tid är själva grunden align/stack, och sen kan man snabbt experimentera med olika wavelet-inställningar. Jag har 7 filmer vilket lätt kunnat täcka hela skäran, men som vanligt visade det sig när jag ska sätta ihop till en mosaik att det fattades en stor bit. Först gällde det att komma ihåg namnet på mosaik-programmet, och jag hittade det till sist (på en sida från 2021…), Autostitch, nu ska jag inte glömma det på ett tag, men som synes hade jag missat grovt vid filmningen (kanske pga orienteringen som inte var i RA/dec-led och gjorde det svårare att bedöma var jag la fälten).

Den mest intressanta delbilden är kanske denna, med bl.a. Petavius och Vallis Rheita, men jag går inte in mera på måndetaljerna nu.

Jag har också kunnat sätta ihop fyra månfilmer utan Barlow till en komplett skära i lägre upplösning.

Sen hade jag då Jupiterfilmer att bearbeta bättre, och med wavelets kan man få fram förvånande många detaljer. Detaljerna har en grund i verkligheten (eftersom de är konsistenta från bild till bild), men kontrast och färg blir överdrivna och skivan får en orealistisk ljus rand. Så här igen då en första bild från klockan 19.27

och den med 3 månar från 19.31 med agressivare bildbehandling

och så bilderna från 20.15 resp 20.16

Jupiters snabba rotation visas tydligt av det helt olika läget för den lilla fläcken i norra ekvatorsbandet (som INTE är en månskugga) på bilderna kring 19.30 resp 20.15.