8 april 2015

Klart en stund, men lyckas göra det mesta fel…

Först tänkte jag ta bilder av en ISS-passage med fisheye-objektivet, men satte det av misstag på min äldsta kamera (EOS 350). Efter att jag manuellt tvättat bort en massa ”hot pixels” blev bilderna ändå användbara. Först en allmän himmelsvy med lite identifikationer

C5956

Sedan kommer ISS, men jag var onödigt försiktig med ISO-inställningen (100!), så det är svagt i början (76 sekunders exp)

C5959

Den blev starkare sedan, men går in i jordskuggan redan före granen. Med 2 minuters exponering blir stjärnorna tydliga streck.

C5960

När jag till sist körde med ISO1600 blev bilderna betydligt roligare, men man ser att diset är på gång. Strecket är nu ett flygplan…

C5964

I nordväst ser man Venus under Plejaderna, med Hyaderna till vänster, och jag tog också bilder med 50mm brännvidd. Men eftersom jag var mest intresserad av att få igång Megrez-teleskopet (för komet Lovejoy) använde jag ett enkelt fast stativ och bara 5 sekunders exponering, så inte heller dessa bilder är särskilt roliga

CA3788

 

En beskuren bild av bara Venus och Plejaderna (tagen med 85 mm brännvidd) är lite tydligare, och man ser en del dis kring Venus.

CA3783p

Huvuduppgiften för kvällen var att fotografera komet Lovejoy med Megrez-teleskopet (360mm f/5), och jag började ta bilder mot Cassiopeia. Kometen var inte där jag trodde, och efter att jag varit inne vid datorn och kollat ordentligt var fältet täckt av dismoln…Slut på en misslyckad kväll.

3 april 2015

Fin kväll med komet, måne och Jupiter

Komet Lovejoy vägrar ge sig, syns direkt på en bild tagen på bara 15 sekunder genom Megrez-teleskopet (f=360mm). De markerade stjärnorna är av magnitud 6-7, dvs bara månen försvinner är kometen synlig i vilken liten kikare som helst.

CA3757

 

Lite fler kortexponeringar summerade i DSS visar ännu tydligare att komet Lovejoy går att observera åtminstone fram till sommaren.

CA376y

Sen tog jag några bilder genom SW200-teleskopet med 2x-extendern. Jupiters månar Io och Ganymedes rörde sig skenbart nästan parallellt under flera timmar, med en ockultation omkring 19.40 och en omkring 00.58. Här syns de tydligt åtskilda klockan 22.13.

CA3767

Bilden är tagen med 1/4 sekunds exponering, vilket ger en gravt överexponerad Jupiterskiva. Man får minska till 1/1000 sekund(!) för att se det karakteristiskt bandade utseendet. Skalan är densamma, dvs den överexponerade skivan är alldeles för stor också.

CA3774

 

Om man i stället ökar exponeringstiden till 30 sekunder blir även månarna stora blaffor, men man ser samma två svaga stjärnor som den  1 april. Jupiter har rört sig bara en liten gnutta år höger i förhållande till stjärnorna, men från och med ungefär 7 april vänder den tillbaka åt vänster, dvs oppositionsperioden är definitivt slut.

CA3779

 

Uppe till höger skymtar en ljusstarkare stjärna, och en ny centrering visar ett par till. Det är alltså inte fullt så tomt i fältet som det verkade av bilden från 1 april…

CA3780

Jag tog sedan två snabba (slarvigt underexponerade) månbilder, vilka kombinerade visar den nästan fulla månskivan

CA378x

 

Resten av kvällen filmade jag genom teleskopet, vilket efter Registax-bearbetning ger ojämförligt mycket detaljrikare bilder, trots ganska medioker seeing.

Längs den vänstra månranden kan man se lite skuggor, men perspektivet är knepigt, och det är inte lätt att identifiera vad man ser. I norr känner man igen de vanliga dominanterna Anaxagoras och Philolaus, medan Pascal och Sylvester mer sällan är såhärpass tydliga.

N2403

Pythagoras är redan lite för belyst, men man ser att den hör till månens mer imponerande kratrar

N2402

 

Även Xenophanes och Repsold hör till de stora, men de ligger så nära kanten att de sällan syns bättre än så här

N2401

 

Lavoisier A syns ofta, mera sällan ”moderkratern” Lavoisier själv

N2400

 

En annan randkrater är Vasco da Gama, bortanför det karakteristiska paret Krafft/Cardanus

N2398

 

Lacus Autumni är en liten del av jättenedslaget Mare Orientale på månens baksida

N2397

 

Bredvid Schickard ligger den intressanta ”kraterplatån” Wargentin, som dock denna kväll knappast syntes alls

N2395

 

Jag övergick sen till att filma Jupiter. Utan Barlow klockan 23.05 blev det en bild med månarna 1-3 i liknande läge som ovan (och skivan ”överkorrigerad” i Registax). Callisto har hamnat precis i bildkanten och är osynlig.

N2404

Med Barlow får man tydligare detaljer på skivan, bl.a. Röda fläckenN2405

N2406N2407

1 april 2015

Lite testbilder med en 2x brännviddsförlängare (”Barlow för kameran”)

Första problemet var att kameran klagade på ’dålig kontakt’, eftersom extendern kopplades till en kikare och inte till ett kameraobjektiv. Efter lite nätforskning fann jag att lösningen (mkt ointuitivt!) är att bryta kontakten helt genom att tejpa över kontakterna…

Med Megrez-teleskopet blir brännvidden nu ca 800mm i st för 400, och man kan ta hyggliga helbilder av solen

CA3712

och månen

CA3721

 

Med SW200 blir bildskalan så stor att månen inte riktigt får plats, men man kan ta två bilder och kombinera med imerge

CA372x

 

Kvaliteten är bättre än med Megrez, men inte i proportion till teleskopstorleken, och går förstås inte alls att jämföra med filmning+Registax.

 

Brännviddsförlängningen ger bra bilder av Jupiters månar, som denna kväll var lustigt placerade alla på en sida av planeten. Här ett utnsitt med identifikationer och där deras olika ljusstyrkor märks tydligt. Planetskivan är gravt överexponerad redan på 1/4 sekund. (Det sneda strecket är den ursprungliga bildkanten där planeten hamnade av misstag).

CA3729c

Hela fältet är större, men ändå så litet att det inte finns några ljusa stjärnor i närheten.

CA3731

 

På en 30s-bild (med dålig följning, stjärnorna som streck) syns stjärnor, men de ljusaste är av 11:e magnituden, dvs 100 gånger svagare än månarna. Det fägglada korset över Jupiter uppkommer genom s.k. diffraktion mot hållaren för sekundärspegeln som finns i strålgången i en Newton-reflektor.

CA3737