Fin kväll med komet, måne och Jupiter
Komet Lovejoy vägrar ge sig, syns direkt på en bild tagen på bara 15 sekunder genom Megrez-teleskopet (f=360mm). De markerade stjärnorna är av magnitud 6-7, dvs bara månen försvinner är kometen synlig i vilken liten kikare som helst.
Lite fler kortexponeringar summerade i DSS visar ännu tydligare att komet Lovejoy går att observera åtminstone fram till sommaren.
Sen tog jag några bilder genom SW200-teleskopet med 2x-extendern. Jupiters månar Io och Ganymedes rörde sig skenbart nästan parallellt under flera timmar, med en ockultation omkring 19.40 och en omkring 00.58. Här syns de tydligt åtskilda klockan 22.13.
Bilden är tagen med 1/4 sekunds exponering, vilket ger en gravt överexponerad Jupiterskiva. Man får minska till 1/1000 sekund(!) för att se det karakteristiskt bandade utseendet. Skalan är densamma, dvs den överexponerade skivan är alldeles för stor också.
Om man i stället ökar exponeringstiden till 30 sekunder blir även månarna stora blaffor, men man ser samma två svaga stjärnor som den 1 april. Jupiter har rört sig bara en liten gnutta år höger i förhållande till stjärnorna, men från och med ungefär 7 april vänder den tillbaka åt vänster, dvs oppositionsperioden är definitivt slut.
Uppe till höger skymtar en ljusstarkare stjärna, och en ny centrering visar ett par till. Det är alltså inte fullt så tomt i fältet som det verkade av bilden från 1 april…
Jag tog sedan två snabba (slarvigt underexponerade) månbilder, vilka kombinerade visar den nästan fulla månskivan
Resten av kvällen filmade jag genom teleskopet, vilket efter Registax-bearbetning ger ojämförligt mycket detaljrikare bilder, trots ganska medioker seeing.
Längs den vänstra månranden kan man se lite skuggor, men perspektivet är knepigt, och det är inte lätt att identifiera vad man ser. I norr känner man igen de vanliga dominanterna Anaxagoras och Philolaus, medan Pascal och Sylvester mer sällan är såhärpass tydliga.
Pythagoras är redan lite för belyst, men man ser att den hör till månens mer imponerande kratrar
Även Xenophanes och Repsold hör till de stora, men de ligger så nära kanten att de sällan syns bättre än så här
Lavoisier A syns ofta, mera sällan “moderkratern” Lavoisier själv
En annan randkrater är Vasco da Gama, bortanför det karakteristiska paret Krafft/Cardanus
Lacus Autumni är en liten del av jättenedslaget Mare Orientale på månens baksida
Bredvid Schickard ligger den intressanta “kraterplatån” Wargentin, som dock denna kväll knappast syntes alls
Jag övergick sen till att filma Jupiter. Utan Barlow klockan 23.05 blev det en bild med månarna 1-3 i liknande läge som ovan (och skivan “överkorrigerad” i Registax). Callisto har hamnat precis i bildkanten och är osynlig.
Med Barlow får man tydligare detaljer på skivan, bl.a. Röda fläcken
