Ny fin kväll, och nya försök på komet Lovejoy
Jag ställde mitt stora stativ ute på gräsmattan för att få bättre sikt och tänkte köra med batteridrift eftersom den vanliga sladden inte räcker så långt. Först tog jag en bild av Venus, som råkar ligga i ett fält fattigt på ljusa stjärnor. Den markerade Hipparcosstjärnan är nästan synlig för blotta ögat, men Venus lyser tiotusen gånger starkare, och här märks det verkligen…
Batteriet tog dock slut nästan medsamma, så det blev nödutryckning efter gräsklipparens sladd med kärvande kontakt. Den är trög men inte omöjlig, så efter lite kämpande hade jag ström till motorn och kunde börja ta bilder av komet Lovejoy, som fortfarande är lätt att hitta bredvid delta Cas. Redan en enda bild (1 minuts exponering) visar en tydlig svans
och en summa med 5 minuter total exponering visar något helt annat än gårdagens svanslösa menlöshet!
Med totalt 14 minuters exponering blir den osymmetriska svansen ännu lite tydligare. Kometen är långt från solen (snart på Mars avstånd), så den långa svansen är ganska oväntad. Den avlägsna öppna stjärnhopen i överkanten av bilden (i svansens riktning) har Messiernumret 103.
Eftersom kvällen var så fin tog jag också några bilder av två närbelägnare stjärnhopar. Först M44 (Praesepe) i Kräftan, som liksom på gårdagens telebild är så stor att den nästan fyller fältet.
(För kalibreringsändamål filmade jag igår Praesepe genom SW200. Synfältet är litet, men man känner lätt igen stjärnorna nära hopens centrum. Exponeringstiden är bara 2 sekunder.)
Mer spektakulär är förstås M45, Plejaderna. Den ligger bara marginellt närmare än Praesepe, men är en yngre hop med ljusstarka blå stjärnor. Här ser man redan med 5 minuters total exponering de tydliga reflektionsnebulosorna kring hopens ljusa stjärnor.
Säsongen för Plejaderna börjar lida mot sitt slut. Med vårens ankomst sjunker de allt längre ner i väster på kvällarna, men fungerar då tillsammans med Hyaderna som en vacker inramning till kommande nymånar. I början av april når även Venus fram till Plejaderna.