Dismoln och datorproblem, men filmar månen så gott det går
Detta är första våren sen skogen försvann i väster, dvs första gången jag enkelt kan filma en måne avsevärt före halv fas. Seeingen kass, datorn krånglar, men det blir bilder i alla fall.
Först försökte jag som vanligt täcka hela månen med bilder i primärfokus på SW200, och som vanligt så misslyckades jag. Det blir två, tre eller fyra bilder av samma utsnitt och ändå en liten bit som fattas…Det verkar enkelt, men är löjligt svårt i praktiken. Men i alla fall, månen är en fin skära, återigen med en libration som visar mycket av randen bortom Mare Crisium
Sen trasslade som sagt både dator och moln (och jag slarvade med fokus…) så detaljbilderna blev inte så bra som de borde. Men fasen ger ändå nya perspektiv på många områden.
I norr är librationen gynnsam, och man ser ovanligt tydligt de stora kratrarna Petermann och Cusanus
Ett stycke söderut ligger Hercules ännu i skugga och Endymion visar skuggande randberg.
.
Ännu ett stycke söderut kan man bland annat se kratern Berzelius, som trots att den är ganska stor (49 km i diameter) har så låga randberg att den inte ens nu med en låg sol blir särskilt tydlig.
Jag tog ingen bra helbild av Mare Crisium, utan man får pussla ihop vänsterranden (till höger om Proclus)
med högerranden, bortom vilken man ser “randhaven” Mare Marginis och Mare Smythii.
I vänsterkanten av “Fruktbarhetens hav” syns den karakteristiskt “nyckelhålsformade” Gutenberg, och ute på slätten dubbelkratern Messier. Från Messier sträcker sig två ljusa streck åt vänster, som när månen är fullare är mycket tydligare
Det mest iögonenfallande vid denna månfas är de stora kratrarna Langrenus och Petavius, i högra kanten av Fruktbarhetens hav. Särskilt Petavius är nästan helt osynlig när månen är större än halv, så detta är säkert den bästa bild jag har av den. Det som ser ut som en smal bergrygg på kratergolvet är en bred sänka
I söder kan vi se den breda “Vallis Rheita” till vänster om kratern Rheita, samt ana den stora kratern Janssen (med Fabricius inuti..), som ännu mest ligger i skugga
Månskärans sydspets är ett belyst område som ser ut att ligga som en liten ö bortom resten. Det är svårt att säga precis vilket område det är fråga om, eftersom allt syns så sammanblandat nära polen
