Planetmånar och asteroider

Jag förväntade mig långt om länge en normalt klar höstkväll, och hade tänkt ta kamerabilder av några nya asteroider på min lista. Nummer 77 Frigga skulle vara lätt att hitta nära delta i Stenbocken, men med magnitud 12,5 tänkte jag att det var bäst att dra till med 200mm-objektivet. Jag hade dock knappt kommit ut förrän molnen började dra in. Jag hann också återigen märka hur lätt det är att rubba fokus på objektivet, men det blev till sist ett par användbara Saturnusbilder. Månen Titan har gjort ett halvt varv sen sist, och syns nu till vänster om planeten. Den näst största månen, Rhea, råkar befinna sig som längst åt höger, och syns också på denna förstoring av en 8s-bild.

Stjärnfältet i Vattumannen innehåller inga starka stjärnor, och Saturnus kommer fram till 2 november att bara sakta röra sig vidare åt höger.

Med 200 mm brännvidd syns Frigga vid delta Cap redan på en 30s enkelbild, och jag fick flera bilder ganska fria från moln.

Asteroiden nr 81 Terpsichore var lite ljusstarkare, och kan återigen ses i molnluckor på enkelbilder

Jag lärde mig ingenting av fokusrubbningen vid Saturnus, utan gjorde likadant vid Jupiter… (Kameran med 200 mm objektiv är otympligt tung, och det gäller att,  i mörkret,  skruva åt många skruvar för att den inte ska glappa på monteringen. Det är då lätt hänt att av misstag rubba fokuseringen.) En kortexponering (1 s) visar hur sigma Arietis förvillar bland månarna

medan en 15s-bild visar de fortsatta molnproblemen

I detta läge gick jag in och bytte till 85mm-objektivet, och molnen skingrades också lite oväntat. Nr 69 Hesperia skulle finnas nedanför till vänster om Vattumannens karakteristiska ”vattenkrus”-asterism (gamma, zeta, eta och pi)

Den är för svag för att synas på en enkelbild, men finns här på ett utnsitt av en 4-bilds summa.

Sen trodde jag att precis missade nr 88 Thisbe, men den fanns med i underkanten av ett par bilder

Kring ”rektangelasterismen” 27,29,30,33 Psc var det slutligen så trevligt ordnat att där förutom Neptunus fanns både 55 Pandora och 97 Klotho. Det är ingen tvekan om identifieringarna och blir lätt att göra detaljbilder av var och en i samband med ytterligare observationer.

Efter den första besvikelsen över molnen visade det sig alltså att jag fick alla de sex planerade asteroiderna på bild trots allt, så jag kan nöjt vänta på nästa fillfälle att ta upföjnngsbilder.

Kort himmelskoll

Inifrån såg det klart ut, men så fort jag kom ut i mörkret såg jag att nästan halva himlen var täckt av stora dismoln. Det ändrade sig dock hela tiden, och jag kunde utnyttja luckorna till några kamerabilder (85mm objektiv). Jupiter vandrar ännu sakta åt höger i Stenbocken

Bara två månar syns på en fortfarande överexponerad 4s-bild.

Saturnus är precis i vändpunkten i sin oppositionsslinga, kvar under alfa och beta i Stenbocken.

Detaljförstoringen visar närpassagestjärnan HIP 101922 och månen Titan till vänster om planeten. (Det vertikala strecket genom Saturnus beror på skakning och är inget reellt).

Neptunus hamnade precis i trädtopparna, men man ser den ändå ett stycke till höger om HIP 116106 som den befann sig nära den 30 augusti. Den fortsätter att röra sig åt höger ända fram till 1 december.

Sen försökte jag ta bilder av småplaneter (att följa upp nästa klara kväll). Först nr 2 Pallas, som ovanligt nog syns nära ekliptikan vid lambda i Vattumannen.

Sen siktade jag nära beta Aqr, där det fanns flera kandidater kring magnitud 11. Med bara 30s exponering blev både nr 80 Sappho och nummer 43 Ariadne tydligt synliga, och jag kunde också observera  nr 25 Phocaea i östra delen av Fiskarna, nära Väduren.

När jag tagit en andra bild av Pallas, Sappho, Ariadne resp Phocaea kan jag visa tydligare bilder. Här slutade den korta kvällen, men det visade sig vara 10 väl använda minuter!